Att gå med strömmen

…njaaääee…
…jag vet inte jag….

Jag fick för mig att jag skulle rita idag. Jag har inte ritat på äkta vis med en penna på kanske inte hundra år, men i alla fall på tio år.
Och varenda bloggare har ju en tecknad header nu för tiden.

Men jag kan inte bestämma mig för om jag ska vara nöjd eller inte. Jag måste stirra mig blind ett tag till först. Men det var roligt att rita igen, det var det! En gång i tiden gick jag faktiskt på ett sånt där gymnasium där man inbillade sig att man skulle kunna utbilda sig inom teckning och sen försörja sig med en penna och skissblock i handen. Men det var länge sen. Nu snackar vi hundra år sen.

Den här dagen har bara försvunnit i ett nafs. På kvällen fick jag besök av min finaste vän Sandra och hennes barn. Det var även hundra år sedan jag träffade henne, så det blev en välbehövlig pratstund med kaffe medan barnen lekte.
Nu är jag skitpigg. Rent av stirrig på grund av kvällskaffet.
Det är nästan synd att alla barnen har somnat. Så här pigg kommer dom troligast aldrig att få se sin mamma.

Hur man lämnar en kommentar

Jag har förstått att en del har svårt att kommentera sen jag bytte till Disqus kommentarssystem.
Därför tänkte jag försöka göra en en liten förklaring här.

När du klickat på kommentera, och fått fram kommentarsformuläret så får du flera alternativ att logga in.
Disqus: Smidigt att registrera sig där, går snabbt och sedan har du full koll på dina kommentarer även på andra ställen.
Google: Har du en blogspotblogg (blogger)? Använd detta, logga in med samma som på din egen blogg (troligen är du redan inloggad men det ser du när du klickar på googleknappen). Även om du inte har en blogg så kanske du har ett googlekonto, används bl a till youtube, mail etc.
Twitter: Logga in med ditt Twitterkonto.
Yahoo: Logga in med ditt yahoo-id (används tex till Flickr.com)
Facebook: Logga in och kommentera med din facebookprofil.
OpenID: har jag inte någon riktig koll på, men det kan också användas.

Vill du INTE logga in med något utan bara fylla i namn och webbadress så gör du så här:
Om din kommentar inte dyker upp på en gång beror det troligast på att jag måste godkänna den först.
Får du problem att kommentera, om det inte funkar, prova att uppdatera sidan. Fortsätter problemen kan man KONTAKTA mig (jag uppskattar att få veta vad som strular så att jag kan åtgärda det).
Man kan också tjoa på min facebooksida om man har problem!

Testa gärna att kommentera här, så att jag och ni vet att det funkar!

Disqus

Jag har ordnat ett nytt kommentarssystem här i bloggen, Disqus.
När du kommenterar kan du antingen göra det som gäst och bra fylla i email och namn. Annars kan du logga in med ditt Disquskonto (smidigt, rekommenderas, via det kan du hålla koll på vad som händer kring de kommentarer du tidigare lämnat), eller så kan du logga in med google, facebook, twitter, yahoo eller OpenID.

Nytt är också att du kan ladda upp ett foto direkt i kommentaren! Och jag ska se till att hitta på något kul så att man verkligen får användning för det! Kanske en slags tävling eller så? Förslag?

Tyck gärna till om kommentarsfunktionen!

De gamla kommentarerna syns inte än, men de kommer, de håller på att importeras vilket verkar ta sin tid.

Man kan rösta på Muuu!

….alltså, jag fattar att jag inte har en chans mot de stora som är med,  men man kan rösta lite om man vill på mig ändå?
Jag är ändå sjuuuuuuuuuuuukt STOLT att vara en av de tjugo som valdes ut!!

Klicka på bilden och rösta på vem du vill, men oh så jätte-gärna-pretty-please-på-mig :D

Uppgraderar mig lite

Facebookapplikationen ”mumari.com” kommer att raderas och bytas ut mot en facebooksida. Jag hade fått ihop en del trogna där och jag hoppas att ni hänger på till den nya sidan?

Den nya sidan är mer sammanflätad med bloggen och klickar du gilla på sidan kommer du att enkelt kunna kommentera bloggposter antingen via din facebook, utan att lämna fb, eller som vanligt inne i bloggen.
Men ALLA kommentarer, oavsett om dom skrivs på facebook till sidans länkar, eller i bloggen, kommer att synkas så att man ser dem på båda ställena.

Däremot, ni som är vän med mig på min privata fb, kommenterar ni mina länkar där så synkas dom inte med bloggen.

 

Så.
GILLA-GILLA-GILLA min nya facebooksida och använd den sidan för att lättare kunna kommentera och tycka!

Där kommer jag också att lägga upp uppdateringar oftare, och info om ugglemössorna ^^

Prinsessfjärten.se

…så tycker jag ni ska kika in här också på bloggen som jag har snickrat ihop till Sandra idag!
Hon går från blogspot till wordpress, från Prinsessan på fjärten till Prinsessfjärten.se.
Bättre kan det väl inte bli?

Jag vann nästan! *wiiee*

Jag kan känna att världen lite skiter i att jag har kommit på andra plats i en bloggtävling. Att den inte stannar upp och håller andan ett tag och tar in att jag skulle duscha fort som fan för att sen blogga om detta.
Telefonen ringer i ett kör om värdsliga saker och Telma sitter i babysittern utanför duschen och gastar medan jag sjunger ”Lilla snigel” för henne.
(”Lilla snigel” är lätt att komma ihåg texten till, rekommenderas.)

Så här är det, jag var med i en bloggtävling som City Network anordnade, och i juryn satt Tommy k JohanssonAndreas Bard och Jesper Åström.
Jag är precis hur glad som helst att jag kom tvåa!
Det är lite Idol över det tänker jag. Vem vill komma etta där? Egentligen?
”Säg en låt som Marie Picasso har gjort utan att blinka!” liksom?
Nä, just det, jag har fortfarande inte kommit på någon.
Tvåa is the shiet.
Och vad ska jag med en Ipad till? Egentligen? Jag har ju min vita HP som jag kan låtsas att den är en Mac eftersom jag har sån äppelabstinens sen min Macbook dog.

Men gladast, det är jag över orden. ORDEN.
De fina orden om min blogg från juryn, som jag kommer att leva precis hur länge som helst på! Det är tack vare orden jag svävar!

Så kika in HÄR och se vad som skrivs om min blogg, och vinnaren och tredjepristagaren också, all heder till dem med!

Nu ska jag googla ”statisk header”. Dom har glömt att Bebisapan är född och att jag lider av amningsfördumning. Jag tänker ”tråkig header”, men jag är inte säker.

När mitt är illa fast ditt är värre

God morgon.

Jag var som i dvala igår kväll, funderade över Dumper, försökte hitta en utväg.
Det är hårt och det känns orättvist.
Dumper kommer aldrig att bli bra. Han har så mycket förslitningar och pålagringar i sina knän att det som är trasigt är trasigt och han kommer inte att laga sig själv.
Det känns som om mirakel ska ske för att den nya medicinen ska ge en förbättring.

Kan man snälla få ett mirakel?

Igår var Dumper så påverkad av narkosen att han sov djupt hela kvällen, han ville inte äta eller dricka.
Idag när jag vaknade och gick ner för trappan kom han och mötte mig i hallen, på vingliga ben men med en viftande svans, Han är fortfarande väldigt groggy och han är stelare än någonsin i bakbenen.
Det var väntat efter undersökningen som ansträngde hans knän, men det känns ändå oroligt, tänk om det inte går tillbaka?

Jag kan inte sluta vara ledsen.
Det finns fortfarande en liten chans att den nya medicinen kan hålla Dumper i schack ett tag till, men jag är inte dum, jag inser att vi bara fördröjer något som inom loppet av några månader gått från symptomfri till rätt ner i botten.

Det har gått för snabbt.
Det är orättvist.

Och ja, jag tycker synd om mig själv, jag tycker synd om min man och mina barn, för alla älskar vi Dumper.
Jag tycker att det är mycket nu, jag är känslig som få och känner att minsta lilla så bryter jag ihop.

Jag fick en kommentar igår, jag vet inte från vem, om det är någon jag känner eller inte.

Jag hoppas du vaknar upp och slutar tro att allt kretsar kring dig. Jag började läsa här och mår mer och mer illa ju mer jag läser.
Att det finns så självupptagna människor som du. Hur står din omgivning ut undrar jag?
Inse att det finns människor som skulle gå igenom det du kallar helvete med glädje för att få ett barn.
Tänker du aldrig på det?

Jag skäms för din skull. Att bara ägna sig åt att skriva om detta helvete du kallar det, att vilja få folk att tycka synd om dig.
Lågt.
Make me sick.

Först tog  jag åt mig väldigt mycket, skämdes och kände mig otacksam och dum.
Sen blev jag nästan lite arg.
Hur man än vrider och vänder på det så är det här en blogg som handlar OM mig, om MITT liv, om MINA känslor utifrån mitt perspektiv.
Det betyder inte att jag är sympatilös, att jag inte kan känna någon medkänsla för andra, att jag inte vet att det finns andra som har det värre.
I min blogg kretsar allt kring mig och mitt.
När du kommer in här så gör du ett val, att ta del av mitt liv som det ser ut för stunden, eller att surfa vidare. Det är DITT val och jag skriver och berättar utan att först värdera hur andra kan tänkas ha det jämfört med mig.

Väljer du att läsa min blogg så gör du det för att du vill det, inte för att jag vill det. Väljer du att lämna en kommentar så gör du det för att du har något att säga mig, inte för att ragga en kommentar till din egen blogg.

Jag är så oerhört glad för att jag ändå har så många läsare, och i stort sett varenda kommentar är en liten stjärna som lyser upp, i synnerhet just nu.
Men jag tvingar ingen.
Är jag ledsen eller arg eller nedstämd så är jag det. Oavsett om jag har något som inte du har, oavsett om barnen i Afrika svälter och oavsett om du har det värre än mig.
Så är det.

Det är jag och mig själv.

♥ Kram på er

Ombyggnad pågår…

Jag uppgraderade wordpress till den nyaste versionen i morse. Inget plugin fungerar riktigt som det ska och inte mitt tema heller.

Därför kommer saker och ting att se skumt ut här under dagen.

Mu fixar.

Mu tipsar om foton i bloggen

God morgon!

Mina vardagmornar ser alltid lika dana ut; Jag går upp först av alla, vaknar till en stund och börjar sedan tjata upp resten av familjen.
Efter 20 minuter – en halvtimme har jag lyckats få upp barnen som ska till skolan.
Dom äter frukost, vi försöker organisera och ha koll på vad som ska med till skolan och hej och hå. Sen skjutsar jag dem löjligt kort bit till bussen.

Sen, SEN är det min stund. KAFFESTUND.
Kaffestunden går helt åt skogen när kaffet är slut. Sämre start på dagen kan man inte ha.

Trots att mitt humör förmörkades av kaffebristen så tänkte jag svara på en fråga av Violin och dela med mig av ett litet tips.

Violin undrade hur jag får mina bilder att se så där gamla ut.

Fixad i photoshop

Jag gör på två sätt. Vi börjar med det krångliga; Photoshop. Med hjälp av en hel drös olika lager och filter fixar jag min bild så att den blir gammal. Det tar en stund men då har man ju mest kontroll.

Men så, för några dagar sedan upptäckte jag ett litet smart program, Poladroid, som gör om dina foton till gamla polaroidliknande bilder. Mycket smidigt!
Jag gillar verkligen polaroidbilder och tycker att det är riktigt tråkigt att det inte finns film att köpa längre till min polaroidkamera som är från början av 80-talet.
Att använda programmet Poladroid går snabbt om man jämför med photoshop och jag tycker verkligen om det!

.

Sen KAN det ju vara så att man är en sån där lyckligt lottad bloggare så man har en Iphone. Och då kan man ju använde sig av en app för att få foton som ser ut att vara tagna med en typ Hipstamatic. Bara så där. Plättlätt.

Jag är inte en sån lyckligt lottad bloggare.

Slider by webdesign