Category Archives: Bob
Don efter person?
I söndags när jag var hos mamma och pappa tog mamma fram en gammal biabädd som de hade när de hade hund.
Etftersom de inte har användning för den längre så kunde Bob få den.
Så vi gick ut i förrådet och rotade fram den.
….hunden blev…. ….glad?
Hundbädden är installerad i vårt vardagsrum nu.
Och hunden är fortfarande nöjd?
Vikten av att mysa liksom!
- Posted using BlogPress from my iPad
The Telma and Bob show; braaak!
- Posted using BlogPress from my iPad
Filed under Bob, Telma, Telma & Bob show
Ler och Långhalm
Plums.
Så kastade Telma tv-dosan i badbaljan som hon nyss badat i. Är det inte hunden så är det ungen liksom.
Ler och Långhalm.
Tur att det inte var någon barnkanal på.
Hoppas att det inte är allt för dyrt att beställa en ny från Telia om den gamla inte funkar när den har torkat.
Goda glasögon
God morgon!
Igår kväll efter ungarna hade somnat hyrde jag och mannen film, en svensk film med Rolf Lassgård, Familjehemligheter hette den. Om en 70-talsfamilj.
Den var sådär att man inte visste om den egentligen var bra, den var tragisk men ändå lite vardagsrolig. Men eftersom jag blev så berörd och inne i filmen så antar jag att den var bra.
Jag fick ju också en slags aha-upplevelse eftersom jag var så duktig och satte på mig mina glasögon som jag inte använt på nåt år. Att man kan se så här bra?!
Vår tv liksom ändrade form helt, blev lite mindre bred och högre, och jag såg ALLT!
Med den aha-upplevelsen gick jag och lade mig och sov.
Och vaknade och sa god morgon till en jävligt billig hund. Vad är det med hundar och glasögon??
Bob har lyckats demolera både glas och bågar. Glasen är sönderrepade och liksom gnagmärken på, och av skalmarnas plasthölje längst bak är det bara trasor kvar.
Kan man polera bort så djupa märken i glasögonen??
Vet ni hur svårt jag hade att hitta ett par glasögonbågar som passade mitt lilla huvud när jag köpte dessa? Jag gick igenom varenda optiker i hela stan men alla snygga glasögon var för breda.
Jag måste gå in till optikern på måndag och höra vad man kan göra med mina glasögon.
Om möten i skogen och att vara opoppis mamma
Jag tror jag hann med allt jag tänkt idag.
Skogspromenaden med Bob blev ganska rask, när vi kommit en bra bit in i skogen hörde jag att något/någon liksom sprang över grusvägen vi gick på och vidare in i en snårig skog. Precis bakom oss.
Jag vände med Bob för att se efter vad det var, men jag såg inget, jag bara hörde något (förhoppningsvis ett djur) som sprang irrandes fram och tillbaka i snårskogen bredvid grusvägen.
Och Bob blev som tokig! Han reste ragg, skällde och hoppade jämfota och försökte skutta fram på bakbenen för att ta reda på vad det var för något! Inget jag sa eller gjorde lyckades lugna honom så jag var alldeles slut när vi kom hem igen!
På eftermiddagen åkte jag och mannen och jagade rätt på gröna pepparfrukter till förrätten i morgon och sedan vi kom hem har jag bara slöat.
Den konstiga förkylningen går visst bara fram och tillbaka, nu är halsen rivig och rosslig igen.
Telma har precis fått dagens sista dos penicillin och håller på att somna nu. Det är fortfarande en kamp att få i henne medicinen och jag är inte poppis efteråt.
Jag känner mig inte så snäll heller när jag måste göra en sån här förväntansfull unge besviken och ledsen:
Det är tur att snutten kan trösta efteråt:
…och dockan:
Snart tänker jag gå och lägga mig så att jag förhoppningsvis är lite piggare på årets sista dag!
Om Bob Hund hade…
Jag tog med mig Bob till Sandra idag. Så att han kunde få träna på att vara social och normal med andra hundar.
I förhållande till Sandras Hulda så är Bob jättestor.
Det är nästan så att Hulda ryms i Bobs mun, och om Bob hade velat äta upp henne så skulle det ha kunnat vara i just det här ögonblicket som tanken slog honom:
Och hade han svalt henne så hade han nog blivit stoppmätt och ryst vid blotta tanken på att äta igen:
Men det är ju en himla tur att Bob är snällare än snällast och tålmodigt låter lilla valpen Hulda skälla ut honom och hänga i hans skepparkrans.
Det är jag som är Mumari! Jag är en 
