mumari

Det är riktigt irriterande när man har sovit dåligt hela natten och ändå vaknar självmant klockan sex.
Och så tjatar Dumper om att gå ut och kommer in igen och luktar koskit så man håller på att storkna.
Fy!
Det känns inte alls lockande att baxa in den stinkande hunden i duschen. Han avskyr att duscha….

Igår kväll tittade vi på Kejsarn av Portugallien, första delen, den är så fin den filmen!
Jag slog nog också ett slags rekord i att vara vaken länge till en film…. men andra delen har jag bara vaga minnen av texten i början. Sen somnade jag. Typiskt mig!

….nu tjatar hunden om att få lägga sig bredvid mig i soffan.
-Glöm det!!

God Morgon!

Go’kvällens.

Jag är trött som en gnu…. jag ska skriva om dagen i morgon, men bjuder istället på lite filmklipp från förmiddagens hundpromenad i skogen, då Dumper fick prova att dra Loke på snowracern :)

Bloggar etiketter: alla hjärtans dag, card, hjärta, kort, valentines day

Solen har lyst hela dan! Åh så härligt :)

Jag skickade ut hundar och ungar för att leka medan jag gjorde olika sysslor ute. Det är inte lätt att få skärpa på vilda bushundar i snön när man fotar, snö, skuggor och solsken, svårt-svårt-svårt! Det gäller att vara snabb med att hinna trycka på knappar och rattar!

Dumper är nog en sån hund som man borde trimma och ansa i ansiktet. Portugisiska Vattenhundar (som hans pappa är) har jag för mig att man rakar på nosen.
Men vi tycker om Dumper när han är raggig, och Dumper tycker inte om oss om vi skulle försöka klippa.

Det är nog kallare ute än vad jag trodde, vår yttertermometer har slutat funka. Men jag blev riktigt iskall om händerna!
Nu kaffe!

Jo, den där filmen jag och barnen såg igår, Marley & jag, jag hade faktiskt en tanke med att jag tittade på den tillsammans med mina barn.

Dumper är Marley, det förklarade jag ganska ingående i det här inlägget.
Dumper är alltså en ganska jobbig hund.
Det gör att barnen kan bli väldigt trötta på honom, han är alltid med, han är i vägen, han låter, han nästan äter upp dom med sin gränslösa kärlek.
Och det resulterar ofta i irritation hos barnen, sura röster; ”Dumper, gååååå….” , och ofta ganska oförtjänt.

Därför tänkte jag som den pedagogiska mamma jag är att barnen skulle känna igen Dumper i filmen och få sig en tankeställare, kanske dom skulle känna efter och komma på hur mycket dom faktiskt älskar honom.

Kanske jag inte hade räknat med de otroligt starka känslorna hos min snart 10-åriga dotter.
Hade jag vetat att hon skulle reagera så mycket hade jag kanske inte visat filmen, jag vet inte.
Ellen grät på slutet i filmen så hela barnet skakade, långt efter filmen. Vi pratade länge och jag förstod att effekten blev vad jag hade hoppats på, men hundra gånger starkare.
Jag önskade ju inte se min dotter så uppriven, det var inte riktigt meningen och jag kände mig fruktansvärd.

Samtidigt, när vi hade pratat om det, så kände jag ändå att filmen hade fyllt sitt syfte, på ett bra sätt. Ellen ville väldigt gärna ha Dumper sova hos sig på natten sedan, jag talade om för henne att det inte är nödvändigt, Dumper älskar alltid oss, och han vet att vi älskar honom, vi måste bara tänka på att han är speciell, en pain in the ass, kan man säga. Men vi älskar honom ändå och får inte glömma att visa honom det.

Nu kan jag nästan ge mig tusan på att Dumper ligger och läser min blogg om nätterna, att han har läst min kärleksförklaring till honom. För han har tagit sin självklara plats i soffan bredvid mig, med huvudet i mitt knä, hela tiden.
Och jag har inte mage att säga åt honom att gå ner….

Jag och barnen tittar på filmen ”Marley och jag”. Har ni sett den?

Jag överdriver inte när jag säger att Marley är Dumper. Jag tror att vi har gått igenom varenda scen utom slutscenerna i filmen med Dumper.
Mycket finns arkiverat här i bloggen, alla hans hyss och sattyg, de gånger man är 1 sekund ifrån att klicka på ”godkänn annons” på Blocket och rea ut hunden.
Första året kunde vi inte lämna hunden ensam i ett möblerat rum längre än 10 minuter. Dumper kan mala sönder precis vad som helst med sin supermun och hans supermage skulle kunna smälta en pansarvagn.
Dumper har ätit upp flera mobiltelefoner, fjärrkontroller, glasögon, soffor, skor (men det känns normalt att hundar gör). En gång hade han fått tag i husses arbetsjacka, typ lurvig helly hansen, och slitit sönder den i centimeterstora bitar, endast mudden var hel.
Varje gång vi varit och handlat utan Dumper spanade jag oroligt mot fönstren i vardagsrummet när vi kom hem. Satt gardinerna kvar? Stod blomkrukorna kvar? Skulle soffan vara hel? Oftast så slog mina farhågor in..
Normalt folk hade nog inte behållit en hund som Dumper, dom hade gett upp efter ett halvår, det går nog inte att föreställa sig….
Men hans kärlek och glädje vägde alltid över.

Vi valde att kastrera Dumper tidigt, just för att han var en så intensivt jobbig hund som han var. Veterinären konstaterade att Dumper var en blandras, med ett typiskt blandras-fel i huvudet. Dum i huvudet helt enkelt. Därför blev jag erbjuden en spruta som skulle göra att Dumper somnade in för gott, i stället för den sprutan som skulle väcka honom ur narkosen.
Det var fruktansvärt att höra en professionell veterinär säga något sådant om min hund.

För hur man än vrider och vänder på Dumpers och våra problem, så har han aldrig varit elak eller arg. Han älskar oss, han älskar livet. Han har bara lite svårt att behärska sin glädje.

Idag är Dumper fyra år, och han har lugnat ner sig avsevärt. Han tuggar inte längre sönder saker på löpande band. Okej, det händer fortfarande, det gör det, men inte ofta.
För två år sedan skaffade vi en fru till Dumper, hemlösa Gizmo från Irland. Och en bit av vår älskade hund blev hel.

Dumper kommer alltid att vara annorlunda, och han får vara det. Hundpsykologer har föreslagit att han har någon bokstavsdiagnos. Och varför skulle inte hundar kunna ha det?

Vi accepterar vår Dumper som han är, även om det har funnits stunder när Loke var liten och blev omkullsprungen pruttonhundra gånger om dagen, eller väckt stup i kvarten av Dumpers skällande, som jag nästan på riktigt ville göra mig av med hunden.
Men man man gör inte så.
Mycket har vi anpassat efter Dumper, och han har  vuxit upp till den älskade familjehund han är idag.
Fortfarande med sina tokryck, fortfarande skällig när saker inte är som det brukar, men det är sån han är.

Jag har så många historier om Dumper, men nu kom jag ifrån vad jag började skriva om, filmen, Marley och jag.
Och jag antar att det jag skulle komma till var att jag blir så starkt berörd av den filmen, för att den handlar nästan om min hund och min familj.

Jag har aldrig grinat så mycket till någon annan film och slutscenerna när Marley blir gammal gör att det bara knyter sig i mitt hjärta.

Ibland, så händer det att vår Dumper är en vanlig hund, en hund som alla andra, som äter hundmat, skiter och sover. Då blir jag så rädd, då tror jag att han är sjuk, för Dumper är ingen vanlig hund.
Den dagen Dumper försvinner ur våra liv, lämnar han plats för 10 hundar.

Så jag älskar den hunden.… så mycket att mina ögon tåras när jag skriver det här….

…det finns nog ingen kärlek som är mer villkorslös än den du får från din hund.

…alltså, den dära hunden.

Det är mycket speciella band vi har mellan oss, hunden och jag. Tveklöst någon slags hatkärlek. Vissa dagar är värre än andra. Som idag, när han, sen jag gick upp i morse, har rantat mig hack i häl hela dagen.
Jo men så är ju hundar, tänker ni.
Ja, så är hundar i allmänhet.
Men hundar i allmänhet gnäller och grouvlar inte konstant med munnen. Det gör den dära hunden. Konstant, det låter om honom hela tiden , och så lägger han huvudet på sned och viftar på svansen och lyssnar efter mina svar.
Men jag har ju liksom inga? För jag begriper inte vad han säger.

Jag har provat allt, gå ut, vatten, klappa och andra saker som man kan tänkas göra med en hund. Det enda som jag vet med säkerhet att han har blivit ledsen över idag (för just Dumper kan faktiskt bli ledsen, även om han är en hund) är att han inte fick en enda våffla vid lunch. Och Dumper räknar alltid iskallt med att det blir något över från barnens tallrikar.

Så Dumper fortsätter att gnälla (han låter ungefär som Chewbacca i Star Wars) och jag fortsätter att försöka förstå.

Så där i morgonstressen finns det inget som kan störa när man äntligen får sätta sig ner med en kopp kaffe.
Utom möjligen en spritt språngande naken treåring på en springcykel, och en elefantstor hög med hundskit på golvet, som upptäcks när treåringen sätter ner sin barfotafot i högen och cyklar över den.

Då känns helt plötsligt all föda som är brun äckligt.
God morgon.

Huvudvärk var vaken nästan hela natten. Själv vaknade jag klockan 7 av en galet pigg treåring. Så det var bara att masa sig upp ur sängen tillsammans med Huvudvärk och Treåring, sätta sig i soffan och titta på de där skräniga barnprogrammen som skriker mig och Huvudvärk rätt in i hjärnan.
Dora borde gå till en talpedagog.

Jag har dessutom en mycket stor hund som tror sig ha återtagit rätten till att sitta i soffan. En hund som tror sig vara en mycket liten knähund. En hund som aldrig kan vara tyst.
Och under tiden sitter katten nöjd i köket. Nöjd över att ha hittat en ny kattkorg. Jodå, hon kan ligga i den också.

Idag ska jag ägna mig åt att övertala Huvudvärk att flytta. Har ingen plats för Huvudvärk, inte alls.
Har dessutom ingen lust att ha Huvudvärk i släptåg som en efterhängsen extraunge när vi ska bort till mannens bror ikväll.

Go away!!

Bloggar etiketter: dog, dogs, dumper, hund, singing, sjunger, yla

Hipp hipp Hurra!

Idag fyller vår hund Dumper 4 år :)
Dumper, lämnar liksom ingen oberörd! Jag satte ihop ett litet bildspel med foton på honom, och hans upptåg.
Grattis vår älskade vovve!


Make a Smilebox slideshow

Bloggar etiketter: bildspel, dumper, Foton, hund, portugisisk vattenhund, slideshow

Han vet precis att han har bäddat ner sig där jag ska sitta när han ligger där och plirar på mig under sin rufsiga lugg.

Vem kan ana att det egentligen bor en avfallskvarn inne i den här gosiga jycken?
En avfallskvarn som kan smula sönder vad som helst i molekyler på ett par minuter.

Nu har jag klämt mig ner bredvid honom i soffan och vi delar på en filt.
Det är tur at han har ett hjärta av guld, om än ett något förvirrat hjärta.
Han är som mitt intensiva bokstavsbarn, som man älskar och accepterar oavsett.
Dumper pratar och knorrar jämt, och kan förresten säga något som låter som mamma.
Jag har försökt spela in det flera gånger, nån gång ska ni få höra!

Love him!

Gaaaah! Så surt och snopet. Plockade och donade i köket, och såg fram emot att äta upp resterna från gårdagens middag till lunch. Öppnade kylen för att ta fram formen med lövbiff och potatis.
Den var TOM!
Förbryllad ringde jag och skällde på mannen, han hade väl kunnat sagt att han tagit maten i alla fall!
Mannen fattade ingenting.
Jag tittade igen och såg att formen såg som nydiskad ut……
Pusselbitarna föll på plats….. barnen måste ha fläktat med kylskåpsdörren för länge i morse när vi lämnade bilen på verkstad, och någon av hundarna passade på att länsa….

Så sur jag blev! Jag som verkligen såg fram emot att äta en lyxig lunch! Att äta lunch över huvud taget! Jag brukar aldrig göra det.
Försöker se fram emot en lunch med limpamackor istället.  Morr…..
HOPPAS NI BLEV MÄTTA I ALLAFALL, HUNDAR::::

Det här inlägget kan lika gärna kategoriseras som ”Billiga hundar no. 1734″.

Helvetes jävlar vad jag är trött på det här nu! På att inte bli frisk! Jag har så ont i kroppen så jag orkar int resa på mig.
Jag måste städa, tvätta, hämta ved, vara en rolig mamma, handla, laga lunch, ut till djuren. Jag måste klaga, jag känner verkligen att jag måste det. Även om jag avskyr att gnälla såhär.

Jag vill ha en massa uppmuntrande saker, en rolig ko-stekpanna som jag såg att min vän Sandra har, jag vill ha en ekorre, en minikossa, en varm kopp oboy, äppelpaj, en ny baklucka till min bil, jeans som inte är för trånga,varma sockor som ser ut som grisar och en du-tycker-synd-om-mig-kram.

Just det.

För att roa mig själv redigerar jag gamla foton från i våras.

UPDATE: Miracles happen! Följ mig på Twitter eller ge mig ett liv!
Hoppas ekorren packas väl….

Bloggar etiketter: ekorre, mumari, sjuk, svininfluensa, twitter, vaccin

…vissa dagar är mina hundar ganska mycket mer billiga än andra dagar…..
IDAG till exempel….

När jag svänger upp på gården efter att ha varit och handlat med Loke så ser jag hur hundarna studsar runt som idioter i soffan som står intill fönstret.
Soffkuddar yr runt och blandas med hundsvansar och hundhuvuden och hundkroppar, allt i ett enda virrvarr. Vanligtvis så hör hundarna på en gång när man kör upp på gården och börjar skälla, men nu var dom visst för upptagna…
Inte förrän jag stängde min bildörr såg jag att dom hörde. Blixtsnabbt stod båda byrackorna i soffan med tassarna på fönsterbrädan och glodde. Med något i munnen…. något som var i bådas mun samtidigt….
När jag kom in försökte två skamsna hundar smita förbi mig i dörren och ut, utan att hälsa.
Jag gick in i vardagsrummet, tydliga spår efter hundbärsärkargång….. snart hittade jag vad hundarna hade dragkampat om, Ellens barbiedocka, söndertuggad.
Den ser verkligen grotesk ut…….

Undrar vad Ellen ska säga nu?

Vi har varit på utflykt idag. Utanför Garpenberg. Vi stuvade in ungar och hundar i bilen och for iväg efter frukost.
Vid Herrgården utanför Garpenberg ligger en vacker stor Herrgård och en bit därifrån ligger en gruvsjö med långa sandstränder. Planen var att ha picknick där. Vi hade med oss filtar och fika, men det blir ju aldrig som vi tänkt oss.
Vi hade ju som ingen aning om att det skulle blåsa storm där! Herrejisses, det stormade så sanden bara yrde! Faktiskt helt omöjligt att sitta ner och fika!
Vi promenerade runt och kikade istället och lekte med hundarna. Ojojoj så roligt dom hade! Dom sprang som besatta och badade till och med!
Dom som inte ens vill gå ut när det regnar!

På hemvägen stannade vi till på Överskottsbolaget. Idag hade dom sådant som ÖB en gång i tiden var till för, militärprylar!
Loke ville absolut ha en varm militärmössa, och jag köpte hen hel trave med stickade ullvantar, två kronor paret!
En liten billig slipmus blev det också, 99:-, den är säkert en riktig kvalitetspryl! Men den borde ju funka hoppas jag!

Jag ska strax testa den på en chiffonjé som ska slipas och målas.

….men inte pigg-piggelin…. Han har i alla fall ätit och druckit, men han rör sig långsamt och stelt. Han verkade gilla att duscha, så länge vattnet var varmt och skönt och jag fick tillfälle att klämma igenom kroppen på honom, jag hittar inget ömt ställe….
Konstigt.
Han får vila och ta igen sig så får vi se hur han är i eftermiddag.

God morgon.

Min bäbis mår inge bra! Vår älskade Dumper, som dagligen orsakar huvudvärk och huvudbry och frustration är hängig.
Jag märker det för att han är som en helt normal hund brukar vara; lugn.
Han var ute på morgonen på gården och nu sen han kom in vill han helst bara ligga, undviker att gå och när han gör det så vaggar han liksom.
Inte ens när husse vaknade och kom ner fick han något glädjeryck. Annars brukar han studsa runt helt galen för varje famljemedlem som kommer ner på morgonen.
Nu ligger han i hundfåtöljen och suckar. Jag har klämt på honom på ryggen och benen, men han verkar inte ha ont på det sättet.
Jag blir sjukt orolig!

En hund som är så intensiv som vår Dumper märks det liksom extra mycket på när något inte står rätt till, det blir som lugnt i hela huset!
Vi avvaktar under dagen och ser hur det utvecklar sig…

Den här ”dofthistorien” med hundarna kändes något bekant… med tandkrämen på mackan och så…. Jag började rota i mitt gamla bloggarkiv och hittade detta, när Dumper var valp och jag var höggravid med Loke, sommaren -06:

Idag har jag grävt och grejat lite på tomten. Jag har ju inte direkt gröna fingrar men en rabatt har jag lyckas åstadkomma. Det fanns inte en enda rabatt på vår stora tomt när vi flyttade hit, bara gräs gräs och åter gräs. Jag vill ju ha lite blommor, även om jag är ganska kass på att sköta sånt, men jag får väl lära mig! Det var inte det lättaste för ryggen att gräva upp gräsmatta känner jag nu. Sen var jag ner bakom ladugården och grävde upp prima matjord att fylla i rabatten. Min kära hund Dumper passade då på att plumsa runt i en massa dynga och sprang sedan iväg med något i munnen. När jag kom upp på tomten igen låg han och tuggade. Jag gick fram och tittade vad det var, och jag höll på kräkas! Något slags kadaver med gnagtänder och långa klor! Fy sjutton, var det inte en iller så var det en gigantisk råtta. Jag jagade bort Dumper och fick sedan lov att försöka få upp odjuret på min spade och hiva bort det. Det var bland det äckligaste jag sett. Dumper luktade nu både dynga och as på hela kroppen och i munnen. Han fick vara ute på behörigt avstånd tills jag och barnen fixat klart rabatten med tagetes, violer och en massa fröer. Sen tog jag in Dumper och duschade och tvättade honom med mitt väldoftande shampo med guldskimmer i. Jag tvättade honom inne i munnen också, fast utan schampo…..

Därav blev middagen försenad, barn hungriga och griniga och vild valp sprang runt som en galning för att torka sig och halkade och kanade runt på alla golv…… Men det var dessto skönare att sätta sig vid bordet och äta då när allt lugnat ner sig och sambon kommit hem, stekt lax…mmmm

Nu har barnen somnat, sambon är ute och sår och Dumper ligger brevid mig och doftar rosor, undrar hur länge lugnet håller i sig…..

*lite senare* Lugnet varade inte så värst länge igår, nästa gång Dumper gick ut så smet han iväg och hittade det där vidriga djuret igen, sambon sprang ut och skulle få fatt på honom, Dumper satte fart i en rundbana runt huset i en rasande fart och sambon efter i bara t-shirt och kalsonger, vilen syn, hehe. Tyvärr så han Dumper sätta i sig det sista av djuret och luktade inte längre rosor när han kom in utan han luktade vidrigt fränt. Jag tog fram en polarkaka som jag bredde tandkräm på, vek ihop och bjöd den glupska hunden på. Mackan med tandkräm slank ner och vips så var han fräsch igen! Det äckliga djuret hade dock satt sina spår i hans mage…..eller snarare på mitt köksgolv…..jag har tillbringat halva morgonen med att skura där….

Tänk vad den hunden har ställt till med mycket oreda….jag lovar att det inte är alltid man skrattar åt det! Hans tuggmanier till exempel…. Han har satt i sig en två-tre mobiltelefoner, lika många radiohörlurar, han har tuggat sönder mina glasögon. Han har tuggat sönder fjärrkontrollen till tv:n ett antal skor… Han tuggade sönder mannens bästa graninge arbetsskor, eller rättare sagt en av dem.Mannen åkte och köpte ett par nya för svindyra pengar. En ganska lång tid senare tuggar vovven sönder en sko ur det paret också, men han tog faktiskt ”rätt sko”! Mannen upptäckte då att den gamla som var kvar hel var en vänstersko och den här gången hade hunden lämnat kvar en högersko! Eftersom bägge paren var lika dana var det bara att para ihop dom!

Men trots allt…. så älskar vi vår Dumper ändå. Har ni sett filmen ”Marley och jag”? Med Owen Wilson? Dumper är Marley, bara lite värre… på riktigt, jag skojar inte.

….djur är för härliga *gulligullinuttinutt*!
Våra sötnosar till hundar har varit ute och kalasat på något okänt men uppenbarligen mycket delikat. Kommer man närmare hundarna än två meter spyr man av stanken.
Jag har bjudit hundarna på en varsin macka med Byggare Bobs tandkräm på.
KÄRLEK…..
Nu gick Dumper förbi igen! Seriöst, ni kan inte föreställa er hur illa han luktar! Fy helvete! Jag måste duscha dom också tror jag!! Men först kräkas!

UPDATE: Det fanns helt enkelt inget annat att göra än att duscha båda jyckarna. Och DET vill jag lova, är minsann inte något litet projekt. Dom HATAR vatten och går inte ens ut när det regnar. Och Dumper är liksom hälften Portugisisk Vattenhund…
Jag har tvångsduschat odågorna, i tur och ordning. Båda har lidit, grinat och ylat men ändå varit duktiga och stått stilla i duschen. Dumper är karl, men han grinade värst ändå han.
Nu hatar dom mig, dom går omvägar och trycker hellre bakom husse som inte håller på med sådana elakheter som matte gör.
Jag vette sjutton om duschen hjälpte, det stinker än, men det kanske har etsat sig fast i mitt luktsinne.
Jag som offrat mitt bästa schampo och balsam och till och med parfym på hundarna!