Ett ljus

Två månader av saknad och tomhet. I kväll fladdrar ett ljus på älskads grav.

En läsare mailade till mig när jag skrev om Bobs undran och sorg. Hon berättade att en veterinär sagt henne att det tar mellan 1-2 månader för en hund att acceptera förlusten över kär vän.
Jag kan konstatera att det stämmer.
Med både lättnad och sorg ser jag att Bob inte längre förväntar sig att möta Dumper när vi kommer hem från promenader och utflykter.

Saknaden

I morgon har en månad gått. Saknaden är fortfarande så påtaglig. Gör så ont.

Dumpers blad

Idag kom min nya berlock från familjesmycken.se! Jag ville ju lägga till ett blad till mitt familjeträd med barnens namn, och då ville jag ha Dumpers namn på det nya bladet.
Han har betytt så mycket för oss alla i familjen så det känns fint att få hedra honom så här.
Jag ville inte ha bladet precis lika som barnens, han var inte ett barn utan en hund. Så de duktiga silversmederna har specialgjort Dumpers blad efter mina önskemål.
De är så otroligt duktiga när de smider smycken!

Dumpers blad är lite mindre än barnens blad, och baksidan har ett präglat mönster med blomsterslingor. Jättevackert är det!
Det är svårt att fota det och göra det rättvisa! På korten sitter Dumpers blad tillsammans med barnens blad på mitt halsband.

Ett tips är att gå in på facebook och gilla familjesmyckens sida, då kan ni vara med och tävla om fina smycken och ta del av olika erbjudanden!

Man ger inte hundar gravlyktor

Jag är kanske överdrivet larvig för att vara en vuxen människa, men att förlora Dumper tog väldigt hårt på mig.
Det går inte en dag utan att jag tänker på honom och jag kommer alltid att fråga mig om jag tog rätt beslut i rätt tid, trots att jag innerst inne vet att jag gjorde det.
Den dagen kommer jag alltid att minnas. Väntan. En plågsam väntan. Och en smärtsam kärlek.

Jag är glad att vi begravde Dumper på tomten. Att han har en fin grav med en gravsten. Jag köpte en lykta igår så att man lätt kan tända ett värmeljus där i när man vill.
För oss är han värd det.
Även om man inte sätter gravlyktor åt hundar.

Kommer ni ihåg mitt fina namnsmycke med alla barnens namn på olika blad?
Jag har tänkt och tänkt.
Jag vill lägga till en berlock med Dumpers namn, Inte ett likadant blad, det ska skilja sig från de andra, för han var inte mitt barn, han var min hund, men jag vill ändå ha honom där. Det finns ju flera olika modeller på berlocker att välja på hos familjesmycken.se som mitt halsband kommer ifrån.


Så speciell. Vi ändrade hela vårt liv för att hans trasiga själ skulle fungera. Vi kunde inte läka honom helt, men vi kunde plåstra om, få honom att funka med oss.
Jag hoppas att vår älskade hund är hel nu, att han har fått ro ♥

För hundhjärnan

God morgon.

Barnen är i skolan igen och bara Loke och Telma är hemma med mig.
Igår och inatt var det bara jag och barnen hemma eftersom mannen är borta med jobbet. En till sak som jag saknar med vår Dumper är att han faktiskt var en vakthund. Jag har inte riktigt tänkt på hur mörkrädd jag faktiskt är tidigare.
Vilken stor trygghet Dumper har varit mörka kvällar. Han var världens snällaste hund, men han sa alltid till om det kom någon och jag vet att han skulle ha försvarat oss med sitt liv om det behövdes.

Nu har jag ju lilla Bob, men nu när vi är ensamma är det Bob som gömmer sig bakom mig. Han är ju så liten än så man kan inte begära annat.

Idag ska jag åka och handla en roller så att jag kan börja måla småbarnens rum, jag hann aldrig åka och köpa det igår. Sen tänkte jag åka förbi någon djuraffär och se om det finns såna där aktivitetsleksaker för hundar från Nina Ottosson. Jag är så rädd att jag inte räcker till helt för Bob. Han har ju alltid haft sin hundkompis att busa lite med och koppla av med när det har blivit långsamt.


(bild)

Jag tror att något sånt där passar Bob perfekt för han är en stillsam men klurig hund!

Tack

Jag måste tacka er alla fina som i bloggen och på facebook lämnat värmande ord efter att vår älskade Dumper fått somna in. Några ord betyder verkligen så mycket.

Jag har varit med om detta en gång tidigare i mitt liv, för länge sen, men jag hade glömt hur smärtsamt ledsen man blir.

Livet

Morgon.
Så tyst.
Ingen som pratar högt och ylar välkomnande när jag kommer ner för trappen. Det märks. Älskade lilla Bob har sovit ensam och klarat det jättefint.

Livet ska fortsätta som vanligt nu. Nästan allt är som vanligt, förutom saknaden.

Barnen är hemma från skolan, mannen är hemma på förmiddagen och i eftermiddag kommer min mamma på besök.

De andra

Det gör mig ont att se mina stora barn så ledsna. De har gråtit hela kvällen sen de kom hem.
Man får vara precis hur ledsen som helst.

Jag kan nog helt ärligt säga att jag aldrig någonsin har varit så här ledsen någon gång. Jag har grinat varje dag i en vecka. Sen jag bestämde tid med veterinären.
Vi alla i hela familjen är så oerhört ledsna att det inte finns ord eller tårar som räcker till. Man kan inte förstå. Ingen annan kan.
Barnen vill inte gå till skolan i morgon och jag tänker låta dem vara hemma. Dom kommer inte ens ihåg hur det var innan vi hade Dumper.

Dumper har fått en grav på tomten. På ett ställe där han ofta låg och myste i solen. Det var viktigt för oss att han fick en riktig grav, att inte veterinären tog med honom och gjorde bort honom.
Värdigheten är viktig.

Mitt i all sorg så får vi inte glömma bort lilla Bob. Jag märker att Bob undrar. Dumper var hans stora trygghet när inte jag finns där.
Så liten Bob blev igen, älskade valp.

…älskade Dumper vad vi saknar dig ♥

Sorg

Det var dags nu. Det var bara så.

Det finns inget slut på mina tårar. Jag vill skrika. Mitt hjärta exploderar. Min älskade. Vår älskade. Jag kan inte vara människa just nu. Inte vara mamma. Jag kan inte sluta gråta.

Hur kan man älska en hund lika högt som ett barn?
Han var inte bara en hund. Han var Dumper. En Dumperhund.

Älskad har somnat


..och med sig har han tagit en stor del av mitt hjärta.

Tack för att Vi fick älska dig Dumper.

Slider by webdesign