Det är en dryg värkkväll, kanske för att det är så kallt ute?
Ibland kan jag inte låta bli att tänka, det var på grund av såna här smärtor jag lät Dumper få somna in. Älskade hund. Det känns så fel men ändå rätt. Så kluvet. Så ironiskt.

I morgon bitti ska jag till sjukgymnasten tidigt. Det känns helt galet att se fram emot det. Ungefär som om allt är bra när jag går därifrån?

Nu ska jag sova, god natt till er!

Två månader av saknad och tomhet. I kväll fladdrar ett ljus på älskads grav.

En läsare mailade till mig när jag skrev om Bobs undran och sorg. Hon berättade att en veterinär sagt henne att det tar mellan 1-2 månader för en hund att acceptera förlusten över kär vän.
Jag kan konstatera att det stämmer.
Med både lättnad och sorg ser jag att Bob inte längre förväntar sig att möta Dumper när vi kommer hem från promenader och utflykter.

I morgon har en månad gått. Saknaden är fortfarande så påtaglig. Gör så ont.

Idag kom min nya berlock från familjesmycken.se! Jag ville ju lägga till ett blad till mitt familjeträd med barnens namn, och då ville jag ha Dumpers namn på det nya bladet.
Han har betytt så mycket för oss alla i familjen så det känns fint att få hedra honom så här.
Jag ville inte ha bladet precis lika som barnens, han var inte ett barn utan en hund. Så de duktiga silversmederna har specialgjort Dumpers blad efter mina önskemål.
De är så otroligt duktiga när de smider smycken!

Dumpers blad är lite mindre än barnens blad, och baksidan har ett präglat mönster med blomsterslingor. Jättevackert är det!
Det är svårt att fota det och göra det rättvisa! På korten sitter Dumpers blad tillsammans med barnens blad på mitt halsband.

Ett tips är att gå in på facebook och gilla familjesmyckens sida, då kan ni vara med och tävla om fina smycken och ta del av olika erbjudanden!

Jag är kanske överdrivet larvig för att vara en vuxen människa, men att förlora Dumper tog väldigt hårt på mig.
Det går inte en dag utan att jag tänker på honom och jag kommer alltid att fråga mig om jag tog rätt beslut i rätt tid, trots att jag innerst inne vet att jag gjorde det.
Den dagen kommer jag alltid att minnas. Väntan. En plågsam väntan. Och en smärtsam kärlek.

Jag är glad att vi begravde Dumper på tomten. Att han har en fin grav med en gravsten. Jag köpte en lykta igår så att man lätt kan tända ett värmeljus där i när man vill.
För oss är han värd det.
Även om man inte sätter gravlyktor åt hundar.

Kommer ni ihåg mitt fina namnsmycke med alla barnens namn på olika blad?
Jag har tänkt och tänkt.
Jag vill lägga till en berlock med Dumpers namn, Inte ett likadant blad, det ska skilja sig från de andra, för han var inte mitt barn, han var min hund, men jag vill ändå ha honom där. Det finns ju flera olika modeller på berlocker att välja på hos familjesmycken.se som mitt halsband kommer ifrån.

Så speciell. Vi ändrade hela vårt liv för att hans trasiga själ skulle fungera. Vi kunde inte läka honom helt, men vi kunde plåstra om, få honom att funka med oss.
Jag hoppas att vår älskade hund är hel nu, att han har fått ro ♥

God morgon.

Barnen är i skolan igen och bara Loke och Telma är hemma med mig.
Igår och inatt var det bara jag och barnen hemma eftersom mannen är borta med jobbet. En till sak som jag saknar med vår Dumper är att han faktiskt var en vakthund. Jag har inte riktigt tänkt på hur mörkrädd jag faktiskt är tidigare.
Vilken stor trygghet Dumper har varit mörka kvällar. Han var världens snällaste hund, men han sa alltid till om det kom någon och jag vet att han skulle ha försvarat oss med sitt liv om det behövdes.

Nu har jag ju lilla Bob, men nu när vi är ensamma är det Bob som gömmer sig bakom mig. Han är ju så liten än så man kan inte begära annat.

Idag ska jag åka och handla en roller så att jag kan börja måla småbarnens rum, jag hann aldrig åka och köpa det igår. Sen tänkte jag åka förbi någon djuraffär och se om det finns såna där aktivitetsleksaker för hundar från Nina Ottosson. Jag är så rädd att jag inte räcker till helt för Bob. Han har ju alltid haft sin hundkompis att busa lite med och koppla av med när det har blivit långsamt.

(bild)

Jag tror att något sånt där passar Bob perfekt för han är en stillsam men klurig hund!

Jag måste tacka er alla fina som i bloggen och på facebook lämnat värmande ord efter att vår älskade Dumper fått somna in. Några ord betyder verkligen så mycket.

Jag har varit med om detta en gång tidigare i mitt liv, för länge sen, men jag hade glömt hur smärtsamt ledsen man blir.

Morgon.
Så tyst.
Ingen som pratar högt och ylar välkomnande när jag kommer ner för trappen. Det märks. Älskade lilla Bob har sovit ensam och klarat det jättefint.

Livet ska fortsätta som vanligt nu. Nästan allt är som vanligt, förutom saknaden.

Barnen är hemma från skolan, mannen är hemma på förmiddagen och i eftermiddag kommer min mamma på besök.

Det gör mig ont att se mina stora barn så ledsna. De har gråtit hela kvällen sen de kom hem.
Man får vara precis hur ledsen som helst.

Jag kan nog helt ärligt säga att jag aldrig någonsin har varit så här ledsen någon gång. Jag har grinat varje dag i en vecka. Sen jag bestämde tid med veterinären.
Vi alla i hela familjen är så oerhört ledsna att det inte finns ord eller tårar som räcker till. Man kan inte förstå. Ingen annan kan.
Barnen vill inte gå till skolan i morgon och jag tänker låta dem vara hemma. Dom kommer inte ens ihåg hur det var innan vi hade Dumper.

Dumper har fått en grav på tomten. På ett ställe där han ofta låg och myste i solen. Det var viktigt för oss att han fick en riktig grav, att inte veterinären tog med honom och gjorde bort honom.
Värdigheten är viktig.

Mitt i all sorg så får vi inte glömma bort lilla Bob. Jag märker att Bob undrar. Dumper var hans stora trygghet när inte jag finns där.
Så liten Bob blev igen, älskade valp.

…älskade Dumper vad vi saknar dig ♥

Det var dags nu. Det var bara så.

Det finns inget slut på mina tårar. Jag vill skrika. Mitt hjärta exploderar. Min älskade. Vår älskade. Jag kan inte vara människa just nu. Inte vara mamma. Jag kan inte sluta gråta.

Hur kan man älska en hund lika högt som ett barn?
Han var inte bara en hund. Han var Dumper. En Dumperhund.

..och med sig har han tagit en stor del av mitt hjärta.

Tack för att Vi fick älska dig Dumper.

Det är lite som sommar igen! Fast på ett bra sätt. Man kan i alla fall andas frisk luft.
Det är klart att Telma måste få vara ute trots feber och att hon äter penicillin mot öroninflammation. Mössan på bara så är det säkert ingen fara.
Egentligen ska jag veta om det är någon fara eller inte eftersom jag har så himla många barn. Men jag kommer aldrig ihåg sånt från barn till barn. Glömskan av barn-och-bäbisrelaterade saker kan också vara en direkt orsak till att jag har så många barn.

Det här är kul:
När det kryllar av både ungar och djur överallt kan man aldrig så noga veta vad som hamnar med bakom själva motivet.

Idag har Dumper orkat följa med på skogspromenad utan att dö ihjäl sig av utmattning. Igår tog jag tempen på honom och kunde ringa och meddela veterinären att febern hade gått ner och penicillinet har haft effekt. Dessutom luktar Dumper betydligt bättre nu och bara det är en stor lättnad!

Bob ser nästan ut som en liten sagohund när han sitter i solen i en skogsglänta ^^

Hemma igen, efter ett besök hos veterinären.
Min snälla svägerska Anna skjutsade mig och hjälpte samtidigt till med barnen medan jag var inne hos veterinären.
Eller, inne och inne, man tar inte in Dumper hur som helst på veterinärpraktiken. Eftersom Dumper är Dumper och veterinären tycker att det är bättre att han får undersökas i den mån det går ute.  Dumper blir ju extremt stressad i såna här situationer men är något lugnare utomhus.

Det är ändock munkorgen på när han ska undersökas, inte för att han är aggressiv även om han kan värja sig med munnen, utan framförallt så lugnar det ner honom, han inser på en gång att det inte är någon idé att kämpa emot.
För han tyckte inte att det var jättemysigt när veterinären grävde honom i rumpan och tömde hans analsäckar som var väldigt överfulla.
Han hade dessutom nästan 40 graders feber och som jag misstänkte så lider han utav något mer än analsäckarna och artrosen. Tyvärr.

Han har någon infektion i kroppen och det syns på hans allmänna hälsa. Om man är veterinär eller känner honom väl. För en främling är han en ovanligt vild hund.
Dumper är svår att läsa av, men med facit i hand så tror jag att han kan ha dragits med denna infektion en längre tid.

Han är nu ordinerad ett antibiotika som ska ta så många olika typer av infektioner som möjligt. Vi ska märka en klar förbättring och febern ska gå ner inom tre dagar, annars ska jag ringa veterinären igen.

I morgon måste jag ta mig ner till byn för att hämta ut medicinen, sen är det bara att hålla tummarna.

God morgon tisdag.
Dimman ligger riktigt tjock ute idag.

I eftermiddag ska älskade vovven till veterinären, jag har alldeles ont i magen över det besöket. Det är jobbigt och oroligt när ingenting på Dumper fungerar som en vanlig hund.
Jag hoppas att det räcker med en antibiotikakur mot analsäckarna och att hans övriga hälsotillstånd bedöms som bra trots allt ♥

God morgon fredag!

Ännu en vecka har rusat förbi.
Stora barnen har precis åkt till skolan och jag väntar på att veterinären ska ringa upp. Jag måste prata med honom om Dumper. Dumper luktar så illa så att doftoljorna till aromalamporna tar slut på löpande band.
Vi vet att det är problem med hans analsäckar, och veterinären sa sist när vi var där att man just inte gör något åt det om inte hunden blir som sjuk av det. På en ”vanlig hund” kan man hjälpa dem att tömma de där säckarna, men på Dumper gör man liksom inte det.

Hur som så blir stanken bara värre och värre och jag känner att Dumper mår dåligt av det för att jag säger åt honom att flytt på sig hela tiden. Han luktar så obeskrivligt illa att det inte går att ha honom ligga vid ens fötter som han brukar göra när jag sitter nånstans.
Och han stackarn förstår ju inte själv att han luktar så illa.
Vi får se vad veterinären säger.

Senare idag har jag tänkt ta en sväng på loppisen i byn. Jag ska också ta reda på hur man supersmidigt och snabbt kan klä om en sån där rokokofåtölj som jag har, någon som har gjort det själv?

Varför bara skrapa lite på ytan av problemet när man kan gå på själva roten?

Det började med två hundar som konstant sprang i vägen för dammsugaren. Så jag drog ner styrkan på själva suget till lägsta och det verkar som i alla fall Bob tyckte att det var skönt.
Så kom jag att tänka på såna där hästdammsugare, kanske det finns ett bra borstmunstycke att sätta på en vanlig dammsugare? För dom blev galet lena i pälsen!

Och ja, man får skratta lite åt vår väldigt gamla och omoderna tv och även åt mig i långkalsonger mitt på blanka dagen.

Premiärtur med nya vagnen på skogsvägen.
Loke och båda hundarna följde med.

Vagnen går bättre än jag trodde på skogsvägen med tanke på de små hjulen som inte är luftfyllda.
Men kommer det störe stenar, rötter eller gropar så tar det stopp och det skulle absolut inte fungera att springa med den. Men hur ofta ser vi Mumari springa?
Nä just det.

Att skaffa hund är att skriva på ett väldigt finstilt kontrakt där man medger och godkänner sanitär olägenhet och alla äckliga sörjor och dofter som kan finnas på denna jord.
Skaffar man två hundar blir det dubbelt så mycket.

Gamle Dumper… han har problem med sanitär olägenhet på många ställen, men framför allt i rumpan. Han har problem med dom där analsäckarna som hundar har men människor tack-gode-gud förmodligen saknar.
Han har under en ganska lång period till och från luktat så illa att man inte riktigt vill ha honom ligga bredvid soffan. Jag pratade med veterinären om det och han sa att man just inte gör så mycket åt doftproblemet, och i synnerhet inte på en Dumper som på sin höjd går med på att kamma pälsen.
Pilla i rumpan och låta veterinären tömma de där säckarna, det finns liksom inte på världskartan.

Men… har man tur så tömmer hundarna de där säckarna själva när trycket blir för stort.

Lucky me! Det var precis vad han gjorde idag! I Bobs päls! När dom var ute på tomten och lekte! Och in kom Bob springandes med klet i pälsen och ville vara med mig och Telma och leka på golvet.

Helt ärligt så var det en av de äckligaste dofterna jag någonsin känt. Jag förstod först inte vad det var, jag bara noterade att Bob var kletig i pälsen så jag tog honom raka spåret till duschen, sen stod jag där och ulkade medan jag duschade en grinande valp.

Han är inte så glad på mig nu.

Morgon. God och god, det vette sjutton…

Jag borde ha varit förberedd eftersom Dumper gick runt och släppte ut mycket illaluktande gaser igår kväll, men av någon anledning så blir man alltid lika otrevligt överraskad när man möts av hundskit i hela vardagsrummet.
Och en stor kattkräka på bänken.
Inte alls trevligt.

Det är bara att hoppas på att det inte satte statusen på den här dagen.

Jag och mina två småbarn är själva nu. Ellen är ju kvar i Södertälje med bästisen, och Alfred for till kusinen igår för att åka med dem till deras farfar som han på sin höjd träffar nån gång om året.
Jag hoppas allt går bra. På torsdag kommer han hem igen.

Jag är inte riktigt van att ha det så här lugnt hemma, även om det kanske är minstingarna som egentligen är mest krävande.
Det verkar i alle fall bli fint väder idag, kanske solen kommer att skina även över mig?

God morgon regn!
Som vanligt så gör regn mig ingenting, förutom att hundarna får baxas ut. Men en av dem tycks redan ha hittat på inomhusaktiviteter….

(skapad med iPhoneappen Halftone)

Man kan säga att perforera plåtburkar är lite av Dumpers specialitet.

Idag är det röntgen i Tierp som gäller. Galet tråkigt men det kan inte hjälpas.