Category Archives: Dumper
Veterinärbesök idag
Puh, nu är vi färdiga hos veterinären, känner man Dumper så vet man varför det kan vara aningens utmattande att åka dit.
Den här gången kände han igen sig så fort vi svängde upp på veterinärens gata och att bära Telma och samtidigt ha koll på en hysterisk jättehund och en förvirrad valp var inte jättelätt, men det funkade.
När vi var färdiga åkte vi hem till min mamma och pappa som bor i samma by som veterinären. Det var ett tag sen jag var dit och jag brukar aldrig ta med Dumper. Det har ju blivit lite så eftersom han är lite… speciell… att vi känner at det är vårt val att ha honom trots att han är som han är, vi tar sällan med honom till andra för det är inte rättvist mot någon att han ska upplevas jobbig.
Men det märks att han är äldre, han var så duktig så, bara lite gnäll i början. Och det är skönt att man kan ha honom lös, att han är så mån om att vara nära mig att han inte har några rymmartankar.
Telma i mormors knä
Och lilla Bob Valp var sitt vanliga coola jag. Han hjälpte mormor och morfar att kvista av stammen på ett äppelträd, gräva lite hål och rensa lite blommor i rabatterna och så där. Men mest sov han.
Bob kvistar av lite vattenskott.
Jag hade bara Telma med mig så det var så lugnt och skönt (om man får säga så?) att luncha med mamma och pappa.
Sen bar det av hemåt igen, upphämtning av mina andra barn hos snällaste Sandra som varit barnvakt (jag kommer att stå i tacksamhetsskuld till Sandra ungefär hundrafemtio år efter min död för allt hon hjälper mig med), en snabb kopp kaffe på hennes veranda och nu har vi äntligen landat hemma igen.
Båda hundarna är helt slut ^^
Ler och Långhalm
Att se på när hundarna badar är lika bubblande roligt som att höra en liten bäbis skratta ^^
Så det har vi gjort ikväll, på ett alldeles perfekt ställe!
…och här har vi dem; Ler och Långhalm
Bob älskar verkligen vatten, till skillnad från han den dära stora svarta hunden som innehåller 50% portugisisk vattenhund 
Men nu är det sängdags, jag ska följa med mannen på någon slags mässa i morgon bitti!
Små stora saker i Mumaribo
Jaa, jaha, jodå.
Att få tänder är en pärs. Inte bara för Telma som febrar och grinar och matvägrar och bärs hit och dit och har sig.
Just ingenting är roligt.
Nästan…
Eftersom det är så sällan det händer saker i Mumaribo och vi praktiskt taget är eremiter så kan en händelse som att Storbonden och mannen kommer med traktorer för att sprida gödning vara mycket intressant.
Alla fyra minstingarna bänkade sig på gräsmattan:
Gaaaah!!!
Kvällskaos. KVÄLLSKAOS.
Det ska grinas och bråkas och snoras och slåss och när det äntligen har somnats så spelas den där JÄVLA GLASSBiLSMELODIN PÅ TV:N så att det ska skällas och ylas och vaknas ooch grinas och bäras och snoras och så vet vi att vi lever och att vi är jävligt ensamma mammor ibland om kvällarna.
…mmmm.
Men.
Jag har i alle fall lyckats laga en himla god risotto till middag. Inte Ris-Otto, som vi fick i skolan när jag var liten, utan risotto.
Pannkakspremiär
Telma har premiärätit pannkakor idag.
Jag vet inte vem som var lyckligast, Telma eller Dumper.
En hund kan vara ett av de bästa småbarnshjälpmedel.
Oiiiink
Den där grisen…. den var ju himla skojig… tycker jag i alla fall.
Klicka för större
Det kliar ju nå vansinnigt i Bobs mun har jag förstått, så idag köpte jag den där roliga brölande grisen och ett taggigt hundben i gummi för att han skulle få saker som han FÅR tugga på.
Supertröttman
Kvällens.
Supertröttman. Den är jag drabbad av. Jag trodde att den berodde på värmen, men idag kan jag ju inte riktigt skylla på den?
Jag är så trött hela tiden att jag skulle kunna somna på fläcken, när som helst och var som helst. Herregud vad kaffe det går åt hemma nu för tiden!
Vi har i alle fall haft trevligt besök av svärföräldrarna idag. Fika på verandan med jordgubbar och glass.
Det där regnet, de där 14 millimetrarna, det kom liksom aldrig.
På eftermiddagen följde jag och de två minsta med mannen på en slags maskin urban exploring. Ungefär. Han har fått nån mani på gamla, stora, maskiner.
Så när vi tittat på en typ övergiven, jättestor lastmaskin for vi vidare till Sandviken.
Lilla Bob hade vi med oss, det är bra att vänja honom vid att åka bil när vi är två vuxna med.
Jag slutar inte att förundras över den lilla vovven. Vi är så vana vid och minns hur Dumper var som valp. Extra allt och lite till av allting. Han skrek till exempel som en schimpans så fort man bromsade eller saktade ner när han åkte bil (ändå älskar han att åka bil och är relativt skötsam nu för tiden).
Lilla Bob kramades med mig en stund i mitt knä, sen förstod han att sova var modellen när man åker bil.
Nu är det ju så att trots alla jobbiga år med Dumper, så älskar vi honom som han är ändå, men jag kan inte låta bli att fascineras över skillnaderna, som jag ser svart på vitt först nu.
Ja, det var dagen idag, i morgon är en annan dag, med nya krafter och friskare luft!
Om nytillskottet
Lilla Bob, vår hundvalp… herregud vilken mysig vovve!
Han är liksom helt okomplicerad! Följer med ut och kissar och bajsar som han ska, lyssnar, kommer när man ropar och är bara störtmysig!
Och mötet med Dumper gick jättebra!
Dumper talar om att han är vuxen och att Bob är valp, och Bob lyssnar och förstår.
Bob verkar absolut hitta trygghet i Dumper och sällskapade med honom över natten. När Dumper var valp sov jag på soffan med honom i flera veckor, eftersom han inte skulle vara på övervåningen i sovrummen. Jag ville ändå ge Dumper närhet och ge honom en ärlig chans att säga till när han var nödig.
Med Bob testade vi att lägga ut en tidning i hallen och hoppades att Dumpers sällskap gav nog med trygghet, och det verkar ha funkat jättebra.
Det enda konstiga är att ingen olycka verkar ha hänt på golvet… eller på tidningen?
Jag har letat och letat.
När Bob gick ut med mig på morgonen så både kissade han och bajsade, men kan han verkligen ha hållt sig hela natten?
Det är jag som är Mumari! Jag är en 
