Morgon
Dec 28, 2011 Bob
Ett sent god morgon. Inte för att jag har sovit länge utan mest för att jag inte har annat än gnäll att förmedla. Jäklarns ont i halsen. Och varenda muskel i kroppen känns som för kort.
Men det är ingen idé att gräva ner sig för det. Ut och fixa och dona hos kvigorna på förmiddagen. Idag är det minusgrader så då blir det lite trevligare ute i alla fall och Bob kan följa med utan att stinka allt för mycket ko.
Han har faktiskt börjat visa antydan till vall (?). Själv kan jag ingenting om den sortens hundträning, men jag ser att Bob läser av mig och korna. När jag säger åt dem att flytta på sig och försöker fösa bort dem med armarna, då iakttar Bob noga, ser han att kvigorna inte går bort så hjälper han till. På tre röda har han flyttat alla kvigor dit jag vill ha dem!
Jag uppmuntrar det inte jättemycket än så länge, jag är inte säker på hur mycket jag vill att hans vallegenskaper ska komma fram, jag kan för lite själv.
Det får visa sig hur det utvecklar sig!
Om saffransbulleförgiftning och kalasfina Telma
Dec 19, 2011 barnkläder, Bob, Telma
Hemma igen från kalasandet!
Jag har lite lätt för att stressa upp mig när vi ska iväg nånstans. Efter en trevlig men allt för snabb fika med Rådjurs-Hanna så packade jag in ungarna i bilen och gav mig av.
Halvvägs framme till kalaset kommer jag på att alla lussebullar jag bakat ligger kvar, oförpackade på diskbänken med bara en bakhandduk över. Nedanför sitter typ Bob och dreglar.
Sjukt jobbigt blev det, vända och packa bullar eller fortsätta åka mot kalaset och hoppas på att nånting av det jag sagt till hunden har fastnat i hans lilla hjärna.
Jag vände inte. Min bil går liksom på ångorna i tanken tills i morgon.
Men jag hade ångest hela kalaset. Är saffran farligt för hundar precis som choklad är? Kommer Bob att få saffransbulleförgiftning så att jag får skämmas ögonen ur mig hos veterinären?
Telma lät sig inte bekymras utan höll låda på kalaset och röjde runt i sin fina klänning och tofsar och de andra barnen hade jättekul de med.
När vi fikat och kalasat färdigt skyndade jag hem och ångesten över Bob och bullarna bara växte.
Jag rusade in och mötte en glad hund utan saffransbulleförgiftning. Han hade inte rört en endaste bulle! Duktiga hund!
Det var sängdags för alla barnen på en gång och Telma skulle ha välling och pyjamas. Bara det att hon vägrade ta av sig klänningen!
Hon blåhöll den när jag försökte dra av den och gallskrek. Hon hade hemskt gärna fått sova i den om det inte vore för att jag var rädd att hon skulle frysa eftersom hon alltid sparkar av sig täcket. Nu sover hon med klänningen lite som en mössa på sig.
Det där med att vara fin, igen, jag måste ha misslyckats lite då som mamma eftersom Telma blott ett år gammal förälskat sig i en klänning som är så otroligt söt att man dör ihjäl sig lite.
Det är sorgligt att klänningen är på gränsen till urvuxen, men hon har haft den väldigt länge.
Finaste Rockefellaklänningen!
Och tofsarna, de fick sitta orörda hela kvällen!
Telma innan vi åkte, fotat i sjukt dåligt ljus, men vad gör det ^^
The Telma & Bob show; Sporten
Dec 14, 2011 Bob, Telma, Telma & Bob show
För er som inte vet vad Bob sysslar med, så kan jag berätta att han spelar ett aktivitetsspel från Nina Ottosson Products! Bra julklappstips till hundar och dess mattar och hussar!
Det bästa man har…
Dec 13, 2011 Bob
…sätter man på bordet?
Ja, ibland gör jag lite tvärtom mot vad man bör göra. Bob är en riktig soffpotatis. Både för att han tycker att det är skönt, han är en mammagris och allt det där som barn brukar vara. Men framförallt vill han kunna titta ut genom fönstret.
Det resulterar i att han sitter ovanpå ryggkuddarna till soffan så att dom pyser ihop och blir deformerade och det blir himla trångt och hundhårigt i soffan när alla vill få plats.
Men så tycker jag ju synd om Bobben som bara vill vara med, ha koll och få komma upp lite…
…så med ett mysigt fårskinn på min gamla kista blev det en liggplats åt Bob, nästan i soffan men ändå en egen plats med utkik!
Bob tyckte att det var lite konstigt att han helt plötsligt skulle få lov att sitta på ett bord, men han misstyckte verkligen inte!
Men det kanske är nyhetens behag, kanske får kistan återgå till att vara avlastningsbord för allt möjligt när Bob inser att han inte kan trängas i mattes knä där hela tiden.
Så. Nu duckar jag lite för alla som vet allt om hundar och tycker att jag gör fel när jag lyfter en sådan stor hund över golvet.
Här sitter jag i mitt hörn i soffan och Bob undrar om jag inte ska komma och sätta mig hos honom på bordet så att han kan få ett knä att lägga huvudet i.
