Idag, efter att jag handlat, lämnat barn 1 hos kompis och hämtat barn två hos annan kompis, stannade jag till vid den som låg närmast, den antikloppisen är nyöppnad så jag har aldrig varit där (ja, förutom när våra lurviga kossor rymde och sprang runt på deras gård för några år sedan…).

Hur som helst så fanns det en del spännande att titta på och mer skulle ställas dit efter hand.
Jag fick barskt intala mig själv att jag faktiskt inte behöver och använder fyrtioelva gräddkannor (fast den där gräddkannan jag stod och fingrade på köper jag nästa gång om den finns kvar tror jag, den var så söt… och brun… matchar mitt brunvita ihopplock av gammalt porslin…).

Men, en lampa köpte jag! Dock inte så antik, men den ska se antik ut! I skomakarmodell med hissanordning. Helst hade jag haft två likadana, över köksbordet som är c:a 300 mil långt, men en får funka så länge!
Hoppas kontakten passar direkt!

Njaooo…
Men börjar man måla en möbel som dagligen används så måste man göra klart.
Inte kunde väl jag veta att det skulle vara ett slit ela eftermiddagen med den dära kökssoffan? Och att det frestade på Bebisapans mage ganska mycket mer än vad jag hade föreställt mig?

Nu är den färdigmålad i alla fall. Från början var den typ gul ockra, senapsgul.
Nu är den mycket vit och passar bättre ihop med köksstolarna.
Jag ska bara shabba till den rejält också. Snart. Jag ska bara sitta ner en stund.

Eftersom barnen var så duktiga att hjälpa till stannade vi vid kiosken och åt glass.
Loppis lyckades vi klämma in också innan vi for hem. Egentligen tänkte jag kika efter nån rolig stol, och hyllor men något sådant hittade jag inte.
Däremot, det första mina ögon föll på var två tekoppar från Uppsala-Ekeby; Smide.
Jag har små kaffekoppar med fat ur samma serie så jag nappade åt mig tekopparna på stört. Sex stycken fat hörde visst till i priset. Det var Rörstrandsfat, men dom matchade ändå fint till kopparna! 70 kr kostade dom och det tror jag att det var värt ^^

Ungarna hittade en massa billiga vhsfilmer, och eftersom Loke nu har fått vår gamla video så passade det ju bra. En hel drös med Disneyklassiker för 5 kr styck.

Nu en kopp kaffe, sen ska tvätt hängas. Liksom vänsterhängd ;)

Vi bor i ett relativt gammat hus. Och i gamla hus brukar det finnas kattvindar i alla varianter. Till mitt och mannens sovrum hör det två kattvindar. En stor och en liten.
Loke har haft sitt krypin i den lilla kattvinden. Som ett eget litet rum i vårt sovrum. Jag tycker om att ha det så eftersom han fortfarande kommer till oss på natten och så. Jag vill ha oss och alla barnen samlade på samma våning dessutom. Så jag hör om det är något.

I den stora kattvinden har jag… ehrm… förvarat. Förvarat av bara helvete kan man säga. Kläder, gardiner, kartonger, saker-man-inte-vet-vad-man-ska-göra-med och saker-man-glömt-bort-att-man-hade.
Jag började rensa där efter lunch. Och eländet tog aldrig slut.
Jag började kasta i sopsäckar. ALLT. Nästan. Varför spara på gamla kläder man aldrig kommer använda och gardiner och påslakan man skäms att man har? Och möbler, fula trasiga möbler. Oj vad jag har kånkat och oj vad jag har satt barnen i barnarbete.
Många sopsäckar blev det och kattvinden blidde tom.

Nu förvarar jag istället mitt minsta barn där.

Vi har kånkat in hans små möbler och tagit upp alla hans pruttonhundra leksaker från vardagsrummet.
Jag är expert på man-tager-vad-man-haver.
Titta noga, vi kan vara en av de sista barnfamiljer som faktiskt äger en tjock-tv och en vhs. Perfekt till Loke som inte direkt är försiktig med dvdfilmer. Vi har ju dessutom så många barnfilmer på vhs sen Ellen och Alfred var små.
Jag lovar att byta ut mot något modernare innan risken finns att han blir retad för det!
Och titta på golvet!
Under det där golvet som kanske är från femtiotalet(?) finns det ett ganska fint trägolv. MEN jag tyckte att det här var så himla läckert att det fick ligga kvar!

Väggarna är vita och Loke undrar när jag ska börja tapetsera dom. Han kan minsann ställa krav han. Men det får faktiskt vänta.
Loke längtar tills det är nattis nu.
Det gör inte jag, för innan kvällen måste jag forsla bort alla sopsäckar och möbler som nu står i vårt sovrum, och lasta dom på släpkärran.
Det är galet mycket och just nu är jag så trött och har så ont i ryggen att jag skulle kunna lägga mig ner och gråta en skvätt och absolut ångra att jag drog igång det här projektet.
Men det måste bli klart, det går inte att gå genom hallen uppe eller vårt sovrum.

Dessutom, under dessa dagar då jag fixat med barnens rum har visst dammråttorna haft party på nedervåningen och disken går visst inte in i diskmaskinen av sig själv, fast jag har bett den mycket snällt.

Jaha ja, och middag ska visst lagas också.

Ellens rum är färdigtapetserat. Det blev det redan efter lunch.
Om det vore så enkelt att det var klart när det var färdigtapetserat?
Nähej då. För då ska alla tapetprylar plockas ordning, alla möbler som stod i mitten av rummet tillsammans med diverse saker som dotter inte orkat/hunnit  städa klart och bort ska ställas i ordning och så.
Så ska det handlas mitt i allt för äta bör man annars dör man och allt det där.

Vi for till Karlssons, det sägs att dom har allt mellan himmel och jordfräs där. Jag vet inte jag.
Men lunch på deras pizzeria fick vi i oss och lite förvaringslådor och sånt handlades till Ellens rum.

Man kan säga att jag är klar. Med det som är i hennes rum. Sen har jag bara möbler och kartonger med pruttonhundra saker som står utanför hennes rum som ska sorteras, kastas eller typ arkiveras. DÄR kan vi snacka om allt mellan himmel och jordfräs. Verkligen.
Släpkärran ska packas med allt som ska kastas.

Men nu har jag satt mig ner. Och kommer inte upp.
Helvetes foglossning.

…en ny fåtölj vore inte helt fel. Och en hylla.

Jag började med dotterns rum idag.
Hon har själv fått städa och rensa bland sina saker för att det ens skulle vara tekniskt möjligt för en valross med grym foglossning att orka tapetsera.
Och hur mycket klarade jag av??
EN VÄGG. En ynka vägg…
Så galet irriterad jag blir! Jag vill ju köra på tills det är färdigt men det GÅR INTE.
Har jag blitt så tjock och så ömtålig på bara några veckor??

Jag får helt enkelt fortsätta i morgon.

När jag fixade Alfreds rum så hade jag köpt easy-uptapeter. Hemskt smidigt.
När vi köpte till Ellens rum så fanns det inga easy-uptapeter i det mönster vi ville ha, så det fick bli gamla hederliga papperstapeter.
Hell vad bökigt det det var!
Och mönsterpassa tapeter som sväller va inte riktigt min melodi.
Men jag tror slutresultatet kommer bli riktigt coolt i alla fall och dotter blir nöjd! ^^

Regnet och ovädret kom förresten idag. Med besked. Hela eftermiddagen har det spöregnat och åskat.
Till kvällsmat har vi grillat grillspett på verandan. Det var riktigt mysigt att sitta under tak och äta och lyssna på regnet!

Nu ska jag snabbkurera bort foglossningen så jag kan tapetsera klart i morgon!

Istället har jag så fort jag fått händerna fria ägnat mig åt bebisapatillverkning.
Jodå, man kan tillverka bebisapor helt på egen hand, om man bara har tillgång till garn och en virknål. Loke är förtjust och är med och bestämmer lite hur bebisapan ska se ut.
Jag är ju som bekant inte så haj på det där med att virka.
Följa ett mönster är bara att glömma. Jag är alldeles för tankspridd för att hålla koll på hur många maskor hit och dit man ska göra och om sanningen ska fram så kan jag inte benämningen på de olika slags maskorna heller.
Så jag gör som jag alltid gör med det mesta.
Jag höftar och hittar på efter hand.

Två armar, ett ben och en svans kvar att göra, det går inte fort men det går framåt.

Nu skulle jag bara städa resten av huset, ska bara vila en rygg först som hugger satan.

Ja kanske är en precis hur o-hipp morsa som helst som inte köper allt nytt utan målar och gör om loppisfynd/ärvda saker även till barnen.
Än så länge gnäller dom inte, och jag tycker att det blir bra mycket charmigare, man kan göra så mycket med lite färg!
Sängen med svarvade detaljer är typ ärvd, och jag tycker den blev riktigt cool i klarrött!
(klick↑)
Snart ska jag skjutsa hem Alfreds kompis, och så ska jag passa på att handla de pruttonhundra grejer jag glömde tidigare idag.

Efter att jag lämnat barnen vid skolbussen fick jag ett infall. Något som behövts göras länge….
Tapetsera om Alfreds rum!
Tapeterna där inne var töntigt ljusblå, svagt marmorerade, skadade överallt och tittade man riktigt noga kunde man se små monstergubbar här och där som ”Det-var-inte-jag!” hade ritat. Förvisso söta monstergubbar… men ändå.

Kommer jag på att jag ska göra något, då ska det göras omedelbums. På stört. Planen var nu att hinna tapetsera Alfreds rum och måla om hans säng. Innan han skulle komma hem från skolan klockan 14.00.

Jag började på en gång att förbereda tapetseringen. Även leksaker och sådant rensade jag. Ungen leker ju liksom inte med leksaker längre.
Sen skyndade jag och Loke iväg till färghandeln.
-Nähe, jaha, vad synd. Byns färghandel hade inga tapeter i lager. *suck och stön*
Jag åkte en hel del mil till ett annat ställe, och fick tag i coola tapeter och färg.

KLockan kvart över elva på förmiddagen var jag tillbaka hemma igen. Jag satte genast fart med allt.
Jag har varvat tapetsering med målning av säng och haft Loke mitt upp i allt.
Sängen skulle bli starkt knallröd, men det blev lite fel nyans, den går lite-lite åt cerise…
OCH, jag fick hjälp att räkna ut hur många rullar tapet jag behövde, jag hade faktiskt noga mätt väggarna innan. Otrolig framförhållning för att vara mig!
Ändå så räckte det inte! En ynka sketen våd fattas! Jag måste åka tillbaka till färgaffären i morgon.

Inte hann jag klart till klockan två som jag tänkt. Men Alfred fick hålla sig på nedervåningen medan jag fixade och donade.
Jag hade tänkt att överraska honom med ett helt nytt rum (jag har sett för mycket på tv), hålla för ögonen på honom och leda in honom i rummet när ALLT var klart.
Nu fick jag göra det innan allt var klart.

Men ooh så glad han blev!! Och oh så glad jag blev att han blev glad!
Jag begriper inte att lite tapetsering och målning kan ta så hårt på kroppen.
Jag håller allvarligt på att dö ihjäl mig i ryggen nu.

I morgon ska jag åka och köpa en ny tapetrulle, sen ska en del möbler bytas ut så jag ska strax blocketsurfa!

…och lite stolt över vad jag åstadkommit är jag också ^^

Idag sprang jag på en loppis där jag hittade en söt liten gjutgärnsform med lock, tillverkad av Bolinder. Lite roligt eftersom det inte var allt för länge sedan vi besökte Bolinder-Munktellmuseet :)

Jag vet inte riktigt vad jag ska ha formen till, men den såg så annorlunda och fin ut så jag var tvungen att ha den!
En bit in på loppisen, i en lada var det en liten utställning en trappa upp.
Jag och Loke smög upp för att kika…
…och kommer in i ett helt rum fullt av clowner!

USCH!

Jag kommer ihåg när jag var liten när såna där piaroclowner som satt på en gunga var populära. Huu så otäcka de såg ut när de sakta gungade fram och tillbaka. Min moster hade en sån.
Jag har alltid tyckt att clowner är läskiga, de kan liksom vara målade hur glada som helst, men egentligen vara galet arga.
Så jag fick en smärre chock när jag klev in i clownrummet!
Vem skaffar något liknande för att pynta sitt hem med undrar jag??

….och faktiskt få napp?

Jag är helt enkelt för tjock för mitt eget bästa. Och har blivit stor så fort så såna där senor och ligament har fullt sjå med att kompensera. Och då kan dom visst bli överansträngda och känsliga och göra så där ont om man nyser eller gör något annat hastigt.
Det berodde visst på ”magens och kroppens karaktär”.

Det känns ju väldigt skönt att min mage inte har spruckit.

Samtidigt så känns det ju lite oroväckande hypokondriskt att min mage redan nu har så här svag karaktär att min kropp har svårt att hålla upp den.
Var ska det sluta och var kommer min mage ifrån?? Jag har ju knappt gått upp i vikt?

Passande nog tog jag fram min kreativa ådra här om dagen och gick lös med stämplar och textilfärg.

För det händer ju att mannen liksom mirakulöst glömmer bort varför jag reagerar eller överreagerar som jag gör….

Och jag undrar nu hur jag ska få bort den där brännsmärtan i buken?

Igår när jag skrev om att virka amigurumi lade jag in ett par länkar med gratis mönster. Mönster som jag hade tänkt att lära mig ifrån.
”…gör en magisk ring av 6 maskor….. Första varvet….”
Så långt var jag med, och nästan lite till. Och första försöket skulle bli en liten kanin som var nybörjarenkel och skulle endast ta en halvtimme att göra.
Kaninen blev en champinjon.

Jag gjorde ett nytt försök att följa kaninmönstret. Men när jag kände att jag bokstavligen hade tappat tråden i mönstret fortsatte jag med hitte-på-virkning.
Resultatet: Ett rådjur! Tadaa!
Har jag sagt att jag älskar rådjur?
Nu får ni titta med snälla ögon, för jag kan egentligen inte virka. Och jag har gjort hela alltet på fri hand. Och man kanske inte är riktigt riktig om man sätter sig och virkar ett rådjur när man är 30 år?

Jo… igår då… jag satte fart med att friska upp mitt minne hur man virkar! Mormorsfilten är ju galet enformig och tråkig att virka på, jag satsar på att få den färdig tills nästa vinter istället.

Istället har jag fått för mig att jag ska lära mig att virka små söta figurer; Amiguramis!
Hur gulliga som helst!
Första steget är att lära mig att följa en virkbeskrivning. Det går oftast bra i början, men slutar med att jag tappar bort mig helt och börjar hitta på själv istället.
KONCENTRATION Mumari…. koncentration…

Titta vilka söta saker man kan göra!

Här och här finns två svenska sidor med gratis mönster på Amigurami, och här finns en virkskola för ohändiga som jag ;)

Mitt mål är att kunna virka ett rådjur och en….. gissa vad……:

.

.

.

Ekorre! Tadaa!

Men jag får nog starta med något enklare ;)

…som är efter min pappas mormor och har stått hemma hos mina föräldrar tills för några år sedan då dom tröttnade på den för att den var så ful.

Men eftersom jag har ”vuxit upp” med den lampan så kunda jag ju inte låta den fara på tippen.

Lampan fick stå i Mumaribo och se ful ut.
Den hade en senapsgul, gigantisk skärm som liksom hängde på den där översta rundeln, och hängde ned och skymde de tre armarna som sticker ut.

I somras gjorde jag mig av med senapsskärmen, tyget var så gammalt att det sprack bara man kom åt det…
Sen har den stackars lampan bara stått och varit oduglig och i vägen.

Men nu så, har den fått liv igen. Jag tog glaskuporna från vår gräsliga takfläkt och satte på lampans armar. Då kan jag ju ha lampor i utan att de bländar, och ingen skärm behövs.
Vacker är kanske att ta i…. men jag gillar’n!

Men jag handlade lite på loppisen i alla fall. Tre fina gamla vitbroderade lakan. Och en keramikfågel som är så fruktansvärt ful att jag bara var tvungen att ha den. Den har en kurbits på ryggen.
Och i Gysinges lanthandel köpte jag hembakat fikabröd och en fin ljuspåse i linnetyg.
Ja, och så filmade jag lite inne på loppisen, man blir lite yr om man ska försöka hänga med i svängarna och jag vet att jag stavade lite fel i slutet av filmen. Det är inte så noga. Petitesser.

Att jag frågar mannen om vi ska åka till Ikea, och han säger bara kort och gott ”Ja visst.”
Och jag blir alldeles förvånad och tappar fattningen lite, smider medan järnet är varmt och får på Loke ytterkläder och stoppar in honom i bilen innan någon ens hinner säga halv sju.

Så går vi runt på Ikea och är precis så där super-svensson som alla andra vuxna är. Lite magiskt.
Och jag går och håller i olika saker i ungefär tio minuter åt gången, sen lägger jag tillbaka en sak och tar en annan sak och upprepar den proceduren genom hela varuhuset.
För jag hade ingen plan över huvudtaget på vad jag ville handla, för jag hade inte alls räknat med det där ”Ja-visst:et”.

Jag lyckades behålla två billiga påslakan hela vägen till kassan i alla fall. Jag tycker annars att det är vansinnigt tråkigt och dyrt att köpa sängkläder eftersom vår säng är 240 cm bred och vi har två täcken som är 240 cm breda styck.

Jag lyckades lura in mannen och Loke på Jysk innan vi åkte hem också, jag tror att dom uppskattade det?
Klockan ska sättas upp i min gräsliga hall.
Nu plock och fix och läxläsning.