mumari

Idag hissas alla flaggor i Mumaribo och barnen ställs i givakt på rad med färgglada tofsar på huvudet och pompombollar i händerna.
Hundarna badas och får snedbenor kammade och rosetter om halsen, och skall tränas till honör.

Elva maträtter ska lagas och ostron ska simma i den dyraste champagnen och efterrätten ska vara 14 våningar hög.
Girlanger med hjärtan i rött och gnistrande guld ska pryda vårt hus och i bakgrunden spelar en orkester.

Det ska skålas och dansas och jag ska vara vackrast på min gata i stan och mannen ska titta på mig och tänka att han är lyckligast i hela världen.
Och lyckligast i hela världen ska vi vara idag och i morgon, och i sommar, och om ett år och 14 år och resten av våra liv.

Och sen ska jag vakna till verkligheten och tänka att pompombollarna och girlangerna av hjärtan och efterrätten som är fjorton våningar hög bara är ytligast av kärleksförklaringar.

För det enda som spelar någon roll i Mumaribo och Mumariliv är att du älskar mig och att jag älskar dig, alltid. Så mycket att det gör ont om jag bara snuddar vid tanken att något skulle hända dig och oss. Så mycket att jag vet att livslång kärlek finns men få är utvalda. Finns för oss. För alltid.

Precis som det graverades för tre år sedan i min ring….: ”Härifrån till evigheten”
Vår resa mot evigheten börjar varje dag och slutar aldrig.

Jag älskar dig ♥ min bästa vän och min kärlek
Utan dig är jag halv.

Läs också om kärlek i Mymlans bloggutmaning!

Bloggar etiketter: älska, bröllop, bröllopsdag, gift, kärlek, man, mymlan, par

Mymlan har ”språk” som veckans tema i Bloggvärldsbloggen den här veckan. Jag hakar på eftersom jag känner mig inspirerad av diskussionen #nosmiley som pågår på twitter och Joakim Jardenberg kommer med uppmaningen att ha en smileyfri vecka.

Jag förstår idén, men ärligt talat inte meningen.

Många har vi en liten språkpolis inom oss och jag är ganska säker på att våra kära smileys sticker i många ögon.
Herre jisses, små larviga gubbar som gör grimaser! Varför?!
-För att vi som använder oss av dem har stora luckor och brister i vårt ordförråd och eventuellt är känslomässigt underutvecklade som uttrycker oss med parenteser och kommatecken?

Kanske?

Eller så har dessa små kombinationer av tecken smugit sig in i vårt skrivspråk som en alldeles förträfflig förstärkning av vad vi egentligen menar?

Själv tycker jag att smileys har blivit oumbärligt för att förmedla tonen i det man vill säga. Särskilt i msn, twitter och sms där man ofta skriver rakt på sak och korthugget.
En mening kan uppfattas nästan aggressiv om man läser den rakt av, men sätter man dit en liten smiley tolkar man meningen på ett helt annat sätt.

Så länge jag klarar av att konversera öga mot öga utan att försöka vrida till mitt ansikte till bokstäver och tecken, så förutsätter jag att min användning av smileys är helt ofarlig.

Vårt språk utvecklas ständigt, och smileys är, vare sig man vill det eller inte, en naturlig del av vår språkutveckling. För att vi en gång har börjat använda dem.
Språket förändras, men det kommer alltid vara svårt att lära gamla hundar att sitta.

Personligen tycker jag att det finns så mycket värre brister i språket, som sär skrivningar där meningar helt plötsligt kan få en annan inne börd och blir svår lästa och fel tolkade. Eller användandet av sms för kortningar i långa texter.
-Det kallar jag språk brister och o kunskap. Men även jag kan ha hunnit bli en gammal hund som har svårt att lära mig att sitta, och min grammatik finns det nog en hel del att anmärka på.

Vad tycker du om de älskade och hatade smilegubbarna och finns det något som du stör dig på i vår språkanvändning?

Läs också hos Ulrika Good som har skrivet ett inlägg som bra beskriver hur nyttigt det kan vara med smileys och som får mig skratta!

Bloggar etiketter: bloggtema, bloggvärldsbloggen, msn, mymlan, särskrivningar, skriva, smile, smiley, smileypack, smileys, sms, språk, språkutveckling, svenska, tema, twitter, veckotema

För några månader sedan lades macken ner i byn där jag brukar tanka, mackar läggs ner överallt här på landet.
Det är nog ren och skär tur att jag inte körde soppatorsk i början, eftersom jag är både lat och glömsk beträffande att tanka bilen. Jag vet inte hur många gånger jag åkt till byn för att handla och tänkt att passa på att tanka samtidigt, och glömt bort att macken stängts…

Nu ska det ganska snart öppnas en ny mack i byn! Det är ju helt kanoners superbra! Men….. det finns ett stort men….
Det är Kyrkan som ska driva och äga macken! Som dessutom kommer att heta ”Tärnsjökorset”, ett litet fyndigt namn som både syftar på korsningen den ska ligga i OCH på kyrkans symbol, korset.
Det ger mig dåliga vibbar…. jag tänker typ Knutby. Räcker det inte med att både Svenska Kyrkan och diverse frikyrkor har ett stort grepp över hela samhället? De allra flesta aktiviteter för barn och ungdomar sköts av kyrkorna.

Jag får en vision…..

Gå på tio gudstjänster, få en fulltank.
Bli medlem i kyrkan och tanka billigare med Korskortet!

Kanske vi inom kort kommer kunna fylla vigvatten i kylaren, tanka gudomlig bensin och avsluta mackbesöket med en skvätt rödvin ;)

Jo, vi behöver verkligen en mack, och det där med rödtjutet hade ju inte varit så tokigt, men va fan…. vi bor uppenbarligen i ett bibelbälte!

Förlåt bybor…. men det är pinsamt, samhällets ansikte utåt, där alla yrkeschaufförer och semestersvenssons kommer att stanna och tanka kommer att vara en mack i kyrkans namn!

Bloggar etiketter: andakt, bensin, bensinstation, bibel, bibelbälte, butik, frikyrkor, gudstjänst, jesus, knutby, kors, kristen, kyrka, kyrkan, mack, mackar, nattvard, nattvardsvin, oblat, oblater, rödvin, samhälle, svenska, symbol, tanka, tärnsjökorset, vigvatten

Jag springer barfota, barr och kottar gör mina fötter ömma, dom är ännu inte härdade av barfotalek.
Jag springer så jag hör min egen puls dunka kraftigt i huvudet. Framför mig springer min tvillingbror, han kommer att komma först, han kommer att vinna, alltid snabbare än mig.
Men det gör ingenting, vi ska att springa stigen många gånger, i flera år framöver.

Det är första turen med båten för sommaren och jag är 8 år. Första stoppet på just den ön, där det är obligatoriskt att tävla om vem som kommer först till stranden på andra sidan. Mot slutet av sommaren känner vi inte ens att stigen är täckt av kottar, stenar och barr. Vi springer med fötter av läder och ingenting är viktigare.

Vi har bara varandra om somrarna i skärgården. Vi hatar varandra, vi älskar varandra, vi slåss och vi skrattar. Vi busar och skriker och orsakar mamma och pappa huvudvärk och huvudbry, vi lever, vi lever i nuet och inget annat finns.

Trevande minnen, jag tittar på kort och minns, försöker desperat att behålla dem,  inte låta dem blekna av verklighetens vuxna vardag.

Kom bara ihåg, för att de fanns så finns de….. för att de finns så fanns de….

…just don’t

Bloggar etiketter: 34, barndom, barndomsminnen, båt, bror, childhood, Foton, kort, marolina west, memories, minnen, ö, skärgård, skärgården, sommar, stockholm, storö, tvilling, tvillingar

I morgon är det skolavslutning för mina ”stora barn”.

Avslutningen sker i kyrkan, traditionsenligt, för så gör vi här på landet. Än så länge. Det är bra.

Jag har ingenting emot våra svenska traditioner och tycker absolut att de ska bevaras, jag kan bita ihop och knipa igen och förtränga mina religiösa åsikter. För barnens skull, och för traditionernas skull. Sen kan jag bara hoppas att kyrkan mer används som en lokal än som Guds hus, och säger någon nånting annat kan jag bara tralla och hålla för öronen.

Som lokal tycker jag att kyrkan är väldigt vacker, även  om orden som prästen sa till mig när jag undrade om man kunde få gifta sig borgerligt i kyrkan ekar i mitt huvud; ”Kyrkan ÄR Gud, det måste du förstå”. *lalalalala*

Men jag ska ta med mig Loke och åka till Lokalen Kyrkan och se när mina barn, finast av alla, kommer tågandes in, sista dagen före sommarlovet.

Ensam och vilsen kommer jag smyga dit och önska att jag hade vilde Loke i koppel så att han inte ska överge mig och få mig att känna mig ännu ensammare.

Nervöst kommer jag att leta efter en lämplig sittplats åt mig och Loke, livrädd för att bryta osynliga familjegrupper och församlingsgrupper och tränga mig i mellan.

Fast jag egentligen vill trava in, rak i ryggen och utan tvekan ta den plats jag tycker att jag behöver, så vet jag att jag kommer krympa, ju närmare entrén jag kommer. När jag kommit ända in i kyrkan är jag så liten som en myra, som styrs av Lokes vilja och andra människors fötter.

Loke kommer högljutt peka ut ”bubbar” och mammor och pappor och ”barnar”. Loke kommer förvandla sin lilla knubbiga hand till en låtsaspistol och skjuta Jesus som redan är död, så prästen ramlar ur predikstolen i ren förskräckelse. Och jag kommer både förfasa mig och ha svårt at hålla mig för skratt över den syndiga lilla ungen.

När avslutningen inne i kyrkan är klar ska alla gå ut i ett mindre kaos. Man ska stå i olika grupper vars sammansättning är omöjlig att räkna ut för en ickeinföding, och vänta på sina barn.

Jag och Loke kommer att utgöra den ståtligaste gruppen av dom alla, som två ulvar i fårakläder. Jag ska nicka igenkännande och le åt alla som tror att dom känner mig, och Loke ska sött hålla mig i handen och titta efter Ellen och Alfred.

Sovmorgon till halv åtta! Ni anar inte hur välbehövligt det var!

Jag ska strax gå ut och fortsätta med staket så det blir klart någongång, men först ska jag erkänna en sak….. så här ett år senare….. mamma läser säkert inte bloggen på helgen i alla fall ;)

För en hel del år sedan, när jag och mannen var nyblivna sambos här på gården och han fyllde ståtliga 25 år, så fick mannen ett fint äppelträd i födelsedagspresent. Av min mamma och pappa….

Mannen var mycket stolt över sitt äppelträd och planterade det omsorgsfullt på tomten. Den sommaren var väldigt torr, mannen ringde hem till mig titt som tätt för att kolla att jag kom ihåg att vattna äppelträdet.

Äppelträdet växte och frodades i ett par år.

Förra sommaren skulle jag klippa gräsmattan med vår stora åkgräsklippare. Jag tyckte mig ha blivit så van att framföra gräsklipparen att den den kändes lika smidig som ett par tighta jeans.

Eftersom vi inte äger någon grästrimmer satsade jag på att klippa så nära alla hinder på tomten som det bara gick.

Jag närmar mig äppelträdet….. försäkerhets skull så håller jag ett ganska stort avstånd från stammen, jag får trimma för hand närmast stammen. Jag funderar på vad det kommer bli för äpplen på trädet, och fantiserar om äppelpajer….

Jag väcks tillbaka till verkligheten av ett fruktansvärt märkligt ljud…. *skrooufkabrak!*

….jag tittar förskräckt bakåt och hinner precis se ett helt äppelträd kastas likt en boomerang ut mot åkerkanten!

Först blir jag förvånad, var kom det där trädet ifrån?? Sen blir jag kall i hela kroppen och inser att det var DET äppelträdet! Vad ska mannen säga när han kommer hem?? Och vad ska mamma och pappa säga?

Jag stänger av gräsklipparen och kliver av, där äppelträdet har stått syns inte ett spår….. Jag springer och hämtar trädet, det är ju fortfarande alldeles helt och fint, rakt avkapat längst ner.

Först funderar jag på att gömma undan det, men jag får snabbt en smartare idé. Jag trycker ner stammen i jorden igen, precis där det stod från början. Jag backar och tittar med huvudut på sned och en kritisk min…. jo… det ser ut som det alltid ha gjort.

Jag startar gräsklipparen igen och klipper klart resten av gräsklipparen.

När mannen kommer hem är jag som en mussla… jag säger ingenting utan tänker att jag ska låtsas som om äppelträdet plötsligt vissnat och självdött. Han kommer ju själv se hur bladen skrumpnar på det!

Men jag kan inte riktigt hålla tyst om mitt klantiga misstag, utan erkänner….ett par dagar senare….. och mannen kan inte låta bli att garva åt det… tydligen typiskt mig… (?)

Förlåt mamma och pappa….

Idag får jag hem gräsklipparen från svärfar som har lagat den… mannen är orolig att min skitstabila gärdesgård ska visa sig vara mycket ostabil när jag bränner rätt in i den med klipparen.

Jag ska satsa på en trimmer i år!

Snurrigast-i-hela-världen har fått en latmask i knät och ringer till byns pizzeria för att ordna middag åt familjen:

Pizzerian: Hej och välkommen till Pizzerian!

Snurrigast-i-hela-världen: Hej jag skulle vilja beställa!

Pizzerian: Ja varsegod?

Snurrigast-i-hela-världen: En Dallas, en barnvesuvio…. en pizza som jag inte kommer på vad den heter med bla-bla-bla på och en annan pizza med bla-bla-bla på.

Pizzerian: Ja, var det bra så? Det tar femton minuter en kvart. *klick*

Snurrigast-i-hela-världen sätter in Loke i bilen och åker mot pizzerian, parkerar och går in.

Snurrigast-i-hela-världen: Heeej! Jag hade beställt.

Pizzerian: Jaaa, vad var det du hade beställt?

Snurrigast-i-hela-världen: *tyst…tänker* …en Dallas, en barnvesuvio och en pizza med bla-bla-bla på.

Pizzerian: Det är tre pizzor…. du hade beställt fyra?

Snurrigast-i-hela-världen: Nej, jag har bara beställt tre *tvärsäker*.

Pizzerian: Ja….men…jag har gjort en beställning som liknar din men med en till pizza… det måsta vara din….

Snurrigast-i-hela-världen: Nej, det måste vara nån annan som har beställt *påstår han att jag bluffar??*!

Pizzerian: *skeptisk*

Snurrigast-i-hela-världen: *tänker under tystnad och koncentration och lyckas återskapa beställningssamtalat till pizzerian i huvudet* JO!! Det var jag som hade beställt fyra pizzor *förvånad själv*!

Pizzerian: Aaah..okej…du får sätta dig och vänta, dom är inte klara än.

Snurrigast-i-hela-världen sätter sig vid ett bord och fastnar i en artikel i en flottig Metrotidning *intressant….hmm…*. Snurrigast-i-hela-världen väcks tillbaka till verkligheten brutalt av en karl som vrålar henne i örat så håret fladdrar på andra sidan: ”Hallåååå! Dina pizzor är färdiga!!” Han har tydligen försökt få kontakt länge.

Snurrigast-i-hela-världen reser sig omtumlad upp för att betala, när summan är inslagen och hon satt i kortet i kortläsaren kommer hon på att hon skulle ha en pizzasallad också….. ”Jag bjuder dig på den” säger pizzagubben generöst. Då kommer Snurrigast-i-hela-världen på att hon skulle ha en dricka också… ”Den måste jag tyvärr ta betalt för…” säger pizzagubben och Snurrigast-i-hela-världen skäms lite, det var inte så hon menade…… För att vara lite extra besvärlig råkar Snurrigast-i-hela-världen trycka på fel knapp *ej kod* och får istället skriva en autograf för sitt röriga pizzeriabesök.

Var med och tävla om presentkort på 500 kr hos mig!

Kvällens….

Äntligen lugn och ro i huset. Det känns som jag åkt fram och tillbaka till olika ställen som en skållad råtta hela dagen, skjutsningar och hämtningar hit och dit.

Ellen ska sova över på den där Hajkutflykten, jag undrar hur det går där…. jag skickade med henne mobiltelefonen men det var visst förbjudet att ha den på där. Kanske hon kommer hem i morgon som en helt annan Ellen? Jag tror det är Betelkyrkan som håller i det, det är väl något baptistliknande?

Tänk om jag lämnade dit min Ellen i hederliga jeans och får kvittera ut henne i en särk och en lysande gloria applicerad över huvudet? Trångsynt och rädd för det okända…. yes I am…. -Ellen? Du vet väl att bibeln bara är en saga?

This scares the hell of me…:

”Snart kommer vår Konung Jesus tillbaka till vår jord för att hämta dem som tror på honom. tro och överlåt ALLT till honom! Då är du redo att möta JESUS, hela världens frälsare!”

Denna text är det första jag ser när jag går in på församlingens hemsida, ackompanjerad av en gudomlig trudelutt…..

Själv sitter jag och lyssnar på Thåströms ballader på spotify medan mannen och hans bror är ute i ovädret och kör cross.

Mumari….sluta fundera så mycket!

Bloggar etiketter: baptist, be, betelkyrkan, bön, Cross..., frälsa, frälst, frikyrkor, funderar, gud, jesus, kristen, kristendom, kyrka

Jag läser i Aftonbladet om diskussioner till Anna Wahlgrens metoder att få barn att sova…. det var länge sedan jag läste om Anna Wahlgrens metoder och för att friska upp minnet gick jag in på hennes webbplats…

Jag håller med om en del av det hon skriver:

Tes: små barn är instinktivt medvetna om sin hjälplösa utsatthet. De fruktar ”vargen”.Deras skrik är frågor – ”Kommer jag att duka under nu?” – respektive oroliga reaktioner – ”Det här förstår jag mig inte på!” De vuxna är barnets överlevnadsgaranter. Deras uppgift är att bevaka det hjälplösa barnets intressen, dvs. hålla vargen i schack i alla dess skepnader. Barnets frågor ska ha omedelbara svar och betryggande svar, i handling.

Så långt in i hennes undervisande text håller jag med, men sedan skiljer sig mina åsikter OCH erfarenheter från hennes. Då detta inlägg är långt delar jag här, klicka under till höger för att fortsätta läsa inlägget, vilket jag rekommenderar att du gör. Vad är dina åsikter och erfarenheter? Read More

….nu har det gått så lång tid att jag kan erkänna det…. att jag gjorde bort mig i direktsänd radio….

Jag har ju någon jäkligt konstig mani att ringa in till radio. Så fort jag hör programledaren uppmana att ringa in och tävla om något så är det som min hand helt automatiskt tar telefonen och slår numret!

För en hel del veckor sedan lyssnade jag på LugnaFavoriter-kanalen i bilen. Jag lyssnar aldrig på den i vanliga fall, kanske det tråkigaste radiokanalen som finns! Hur som helst så hade dom en tävling, man fick höra låtar och ledtrådar och uppgiften var att komma på vilket årtal de sökte.

Jag trodde mig kunna det och ringde på en gång. Jag kom fram efter en stund och jag hör programledarens röst:

-Heeeej! Vad heter du? *radiokäck röst*

-Hejhej, jag heter Mumari! *lika käck tillbaka*

-Vad gör du en dag som denna?

-Jo jag sitter i bilen på väg till stan. *ahaa, det är lite kallprat först*

Efter en stunds prat om just ingen ting säger programledaren:

-Ja Mumari, du har ringt för att du ville önska en låt! Vilken lugn favorit vill du höra? *spänd av förväntan*

-Va? Jag..öh…. *helvete, vad menar han, jag skulle ju tävla!* men jag tänkte…. *tänker febrilt*

-Du har väl någon underbar låt som du myser lite extra till?

-Jo…den där, fan, kommer inte ihåg vad den heter, helvete *börjar svära hejdlöst i radion*. Nej jag vet inte!

-Nähe? Men vad tänkte du på när du ringde? *smått irriterad*

-Jo men den där låten, fan, du vet… *vill inte behöva säga att jag missuppfattat varför man skulle ringa in och funderar vad kanalen spelat den senaste timmen, det enda jag kommer på är Kenny Rogers…* ta Kenny Rogers då!

-Ja! Han är bra! Vilken låt tänkte du då då?  *jublar*

-Öh…… *vid det här laget har jag total hjärnsläpp, panik och börjar låta som mitt ordförråd endast består av svordomar från åttiotalet* …men va fan, äh….! *KLICK*

Jag slängde på luren. För säkerhets skull bytte jag radiokanal också. Skämdes skapligt mycket över att det var direktsändning och oroade mig för att mannen eller någon jag känner skulle ha hört det!

Jag har lyckats leverera en fantastiskt dum kommentar i Storstadspojkens blogg. Jag skäms lite.

Han har en tävling där man kan vinna pris från Seglarshoppen.se. Tävlingsuppgift: Skriv vad du skulle vilja vinna och motivera varför…..

Jag ville ju vinna den här fina hoodien…..

….och tyckte att jag lyckades motivera det ganska klockrent och fyndigt!

Jag skrev denna kommentar hos Storstadspojken, innan jag klickade ner fönstret med Seglarshoppens webbplats ser jag mitt misstag.

(klicka)

Tänker jag efter så är det ju förbannat logiskt….det var ju en Seglarshop, inte en Snigelshop! Att jag inte såg det först!

Stupid, stupid blond…

Jag och Loke lunchade på McDonalds idag.

Vilken mardröm det var där! Det kryllade av barnfamiljer, överallt, högt och lågt! Jag ska ärligen erkänna att jag inte är en sån som automatiskt tycker om alla barn jag ser, jag är inte direkt allmänt barnkär, i hemlighet kan jag göra fula grimager till barn jag inte känner…

Vid bordet mitt emot mig och Loke satt en sån där bra familj, en rejäl familj liksom. Pappan hade helskägg och bruna manchesterbyxor, barnen, två flickor i kanske 3 och 5 årsåldern hade finkläder från 1989. Hela familjen drack mjölk istället för läsk. Inget fel med det, det var liksom själva helhetsintrycket.

Loke upptäcker att det låter roligt om drickamuggen om han skrapar med sugröret där i… *skrapeli-gnissel*.

Velourfamiljens yngsta barn tittar på Loke och säger: – Pappa! Pappa! Han leker med muggen! Så får man INTE göra! Aj aj!

Pappan håller med och mamman säger: -Nä, det får man faktiskt inte, men huvudsaken är att inte ni gör så, för ni vet ju att man inte får det, ni är duktiga *ler och nickar pedagogiskt*.

*Mumari kräks mentalt*

Rätt var det är hör jag att det stäms upp i sång. Flickorna som tillhör velourfamiljen börjar sjunga ”Lille katt” tillsammans med übergulliga röster. Jag tittar ditåt. Velourföräldrarna knäpper sina händer och ler ett saligt leende medan deras ekobarn sjunger så man ser hamburgarna blandas inne i sångfåglarnas munnar. Velourföräldrarna vrider sig runt för att möta de andra McDonaldsgästernas blickar med samma äckligt stolta och saliga leende.

Loke börjar leka med sugröret och muggen igen, snart överröstar skrapljudet den ljusa sången och velourföräldrarna ler inte längre.

Märkligt nog gör jag det. Jag är märklig ibland, jag mår mest bara illa av att se familjer som är så förbannat pedagogiskt och eko-korrekta.

Visst är jag missunsam och elak? Så här får man ju absolut inte tycka när man är vuxen och mamma! =O

God kvällens på er!

Idag har vi varit i Valbo och handlat lite, bland annat två små sidobord på Ikea. Mannen tror att föreslå en tur på Ikea är att jämföra med att komma hem med en bukett rosor, men faktum är att Ikea inte är så himla skojigt! Massor med människor som trängs och är minst lika virriga som jag, kan det bli värre? Att det dessutom trippade runt ett barn i steppskor hack i häl på mig hela rundan höll på att driva mig till vansinne… *klick-klack klick-klack* Vem sätter på en 6-åring klackskor inför en Ikearunda??
Eftersom mannen var så snäll och lät mig handla på Ikea fick han i gengäld handla nå träna-händerna-prylar, man ska visst bli betydligt bättre på att köra cross av dom! Personligen tyckte jag att han lika gärna kunde träna med en gammal startkabel, hur stor skillnad kan det vara liksom?

På hemvägen stannade vi till vid lanthandeln i Gysinge för att handla lite mat. I lanthandeln finns allt möjligt roligt, handgjorda saker, antika saker, saker man inte visste fanns….
….och där, högt upp på en hylla låg Rowdy! Visserligen en liggande Rowdy, men ändock en ROWDY! Min hjärna planerade blixtsnabbt vad jag skulle göra men hunden, jag skulle kunna staga upp benen så han vart stående!
Dessvärre var jättehunden inte till salu, jag fick nöja mig med ett foto….. sökandet efter min Rowdy fortsätter.
Har ni sett någon mjukis-Rowdy till mig nånstans?

Hemma igen är det som alltid ett smärre kaos när vi kommer hem, varor ska plockas upp, hundar ska hälsas på och spisen ska tändas. Mitt i röran ser jag två avokados som åker TransAm! Hur har dom hamnat där? Har dom roat sig på detta gubb-kompenserar-gud-vet-vad-sätt hela dan? Dom ska ju bli guacamole!

….kunde dom inte ha dammat av den först?

Bloggar etiketter: avokado, Cross..., gubbsjuk, gysinge, ikea, kris, lanthandel, pontiac, rowdy, scrubs, trans-am

Jag kan bli så sjuuuukt trött på blogg.se! Inte bara på grund av alla tekniska fel utan också på att blogg.se i många fall är något slags substitut för Lunarstorm!
Ett tag var det väldigt lugnt med alla larviga spamkommentarer som i stort sett bara går ut på att få en svarskommentar i sin egen blogg.
LÄS för i helvete!
Jo jag är upprörd och ilsken. Senaste veckorna har det trillat in massor av kommentarer där okända människor med för mig okända bloggar BER mig lägga till dem på Bloglovin! Varför??
Ofta så skriver dom ”om du börjar prenumenera på min blogg så gör jag det på din”.
Hallååå!
Varför ska jag prenumenera på en blogg bara för att någon ber mig om det?
Här, köp Kalle Anka för den tycker jag är jättbra :S

Bara så ni vet alla God-morgon-ha-en-bra-dag-fjårtisar så har ni inget för att kopiera in ytliga kommentarer i min blogg! För jag PUBLICERAR DEM ÄNDÅ INTE!
Och jag börjar definitivt inte prenumenera på din blogg för att du spammar mig och tusen andra med samma kommentar!

Men jag kan vara lite snäll….. nedan följer ett exempel på en sån där kommentar som gör mig galen, men Emma, jag hoppas du fått nån annan att börja prenumenera så du kan sova om nätterna, har du riktig tur kanske nån av mina läsare är intresserad? Enjoy….

Kika gärna in på min nya teckning som jag nyss har ritat! Lägg gärna till mig på bloglovin också då jag uppdaterar med nya teckningar ganska ofta :-) Kramar Emma

---

Jag har tyvärr inte ens tittat igenom Emmas blogg, och jag tänker inte ödsla min tid på det heller endast av den anledningen att hon spammar runt!

Jag blundar hellre och håller för öronen och sjunger tralalalala.När jag ändå är så här irriterad så kan jag passa på att häva ur mig att blogg.se:s startsida verkligen är kass, den så kallade aktiva listan är till för alla som lägger sin tid på att spamma ”hej-fin-blogg-ha-en-bra-dag” bara för att få en massa pinsamma ”tack-så-mycket” tillbaka. Och inläggen som ligger på framsidan av blogg.se är i stort sett lika, dag ut och dag in, antagligen precis som Karin Olofsson smak ;o)

Sisådär ja….nu är Mu snäll igen!
Jag skrämde väl inte bort er söta fina och riktiga läsare?

Det finns en dold folksjukdom som antagligen finns i många hem där datorer och internet existerar….
Denna sjukdomen kan göra mig riktigt vanSINNIG!!!!
Jag talar om ”blocket-sjukan”…..den är fruktansvärd!
Min man har den, BIG time:
”-Bara EN sida till…sen ska jag stänga av……”
Känner ni igen det?
Det händer att han tittar på prylar som är praktiskt genomförbart att köpa…… till och med sånt som vi behöver köpa.
Men oftast så skapar han sig ett behov av saker bara för att ha en anledning att titta på annons efter annons efter annons…
Det skulle inte störa mig så mycket egentligen, han har ju en egen dator, om det inte var för att mina öron tvingas vara delaktiga i hans annonsletande efter gud vet vad!
Han sitter till exempelt och tittar på och jämför olika crossar, fast han redan har en. Bilar, däck, korvkiosker, skogsmaskiner…
sen måste jag tycka och oja mig om alla annonser han pratar om, titta på bilderna och vara intresserad av mannens idéer om vad vi kan tänkas behöva.
Jag måste försöka lära honom att surfa på andra sidor än blocket, tänk så fridfullt det var när han var mer youtube-beroende!

Surftips sökes till make som är okompetent i datavärlden!

Det blev en vild hockeymatch mellan mig och mannen igår kväll. Jag tog ut alla mina aggresioner mot bingolotto och Lotta Engberg på isen.
Dessvärre gjorde mannen mål efter mål….efter mål…..
Jag: -Bryt!! Vänta lite!
Mannen: -Va? Vad är det?
Jag: -Vad är ett ”baklängesmål” för nånting?
Mannen: -Ingen aning…..
Jag: -Nähe….hör du också Arne Hegerfors röst när du spelar?
Mannen: -…..mmmm…

Jag förlorade….jag är ingen dålig förlorare men jag HATAR ATT FÖRLORA!!! Eventuellt planerar jag att övertala mannen att stanna hemma ikväll så jag kan ta en hockeyrevanch…….jag måste ta ett snack med mina spelare, dom har ett dåligt teamwork….. möjligen har vi kommunikationssvårigheter eftersom det enda jag kan säga på finska är ”EI SAA PEITTÄÄ” och ”Paina läppaä sisen jaavaa”.

….jag undrar fortfarande vad ett baklängesmål är?

Jag vill bara tala om att varken jag eller mannen har några som helst problem med att hantera julstressen……

….vi tar julen med ro(M)!