Egentligen skulle han vara ute i skogen och hugga ved, och vara ute och fixa med min bil och så, så jag vet inte riktigt varför mannen helt plötsligt drog fram borrmaskinen och började laga en stol som varit lite trasig sen i somras, mitt i mitt kafferep jag hade med Sandra?

En gång berättade mannen att han hittade en felsydd handske på jobbet. Handskens tumme satt i mitten. Ibland undrar jag om det inte var hans egen?

- Posted using BlogPress from my iPad

Idag är det en sån där hemsk väderdag som gör att värken i lederna skär sönder mig totalt och inget hjälper.
Vi har varit med mannen och handlat nå slags motorsågsgrejer.
Han håller på att förbereda sig för att bli en färdig gubbe. Se till så att han kan hugga ved och ha sig och då måste man visst ha utrustning till det.
Det är bra det att han tänker bli som en gubbe när jag inte riktigt själv orkar vara karl i huset och fixa med ved. Om mannen hugger och sågar så kan jag elda opp’et.
Teamwork.

…men han fick lite konkurrens om den där nödvändiga hjälmen:

Mot kvällningen så kom mannen in och sa att han skulle åka upp i skogen och fixa lite med den där lastgamla skogsmaskinsgrejemojen som han var och hämtade idag.
En sån där som har en kranarm och en kärra som man har stockar på. En sån där som jag inte har en aning om hur den fungerar.

När han varit i skogen ett tag och det börjar bli dags för middag ringer jag. Inget svar. jag är ganska van vid det och stressar inte upp mig på en gång.
Men när jag ringt hundra gånger på en timme och han inte har svarat så blir jag ganska stressad. Jag åker och handlar, köper hämtmat som vi bestämt, ringer då och då, inget svar. Jag slänger i mig maten och sätter mig tillslut i bilen och kör in i skogen jag med.
Typ livrädd.
Jag menar, jag vet ju inte vad som kan hända med en sån där maskin? Jag vet ju inte om den där griparmen kan ta en stock och dänga den rätt på min man om den vill. Jag har ju ingen aning. En sån där gammal maskin kanske inte är att lite på, den kanske löper amok och blir helt galen.
Därför hann jag måla upp en skräckscen framför mig om vad som kunde ha hänt medan jag och min bil kämpade oss fram på en lerig och mörk skogsväg.

Så kom vi fram. Till den där maskinen. Och min man. Som står där mitt upp på ett lass med stockar. Spritt språngande levande och oskadd och lyrisk. Jag har oroat mig i onödan.

Blir jag liksom överlycklig och jublar då?
Nej, jag blir skitförbannad.
Och mannen kan inte förstå det?
Inte ens när han tar fram sin telefon och ser att han har trehundra missade samtal från mig. Han undrar liksom varför jag blir så arg och inte glad över att inget hade hänt honom? Han har ju haft jätteroligt när han har hållit på och lastat de dära stockarna!

Är det det där med Mars och Venus och det som har betydelse här? Är det därför han inte fattar varför jag blir arg? 

Ja hej hejdå loppis idag

Loke började morgonen med att vara dålig i magen springa på toaletten fyrtioåtta gånger på en timme. Jag vet inte om det är magsjuka igen, men det är bäst att ta det säkra före det osäkra och hålla oss hemma.

Jag fick passa på att åka ner till affären på förmiddagen medan mannen fortfarande var hemma så att jag skulle slippa ha några barn med mig, och då skulle jag även passa på att hämta ut astmamediciner till mannen som är förkyld och superdålig i sin astma.
Han har liksom bara struntat i att hämta ut sin medicin på väldigt länge, av snålhet och dumhet. Men när jag kom till apoteket så visade det sig att han väntat så länge att receptet gått ut för bara ett par dagar sedan.
Så då fick jag gå in på vårdcentralen och krångla och ha mig och bli sur och irriterad och ilsken och allt möjligt och sen fick jag åka hem utan medicin till mannen i alla fall.
Men nyss ringde dom äntligen upp och sa att han hade fått ett förnyat recept som han kunde hämta ut.
Det är helt sjukt att livsnödvändiga mediciner ska vara så hutlöst dyra!

Ja, det känns som vår vardag är kantad av sjukdom och elände hela jävla tiden. Underbart.

Nu har Telma precis somnat och jag ska städa lite och göra lite nytta. Men det är så irriterande att allt blir en dominoeffekt, nu när jag inte kan stödja ordentligt på hälen, då får jag också mer ont i knät och höfterna.

Undrar jag om jag inte är född på en måndag?

Mannen blev ledig idag, så vi tog småbarnen och åkte till Ikea för att titta på mattor! Vi funderade på att resa iväg och tänkte att en flygande matta är bästa tänkbara färdmedlet för en familj med fyra barn. Eller så behövde vi en ny matta till vardagsrummet. Troligast det senare alternativet.
Men jag hittade inget som jag ville ha på Ikea såvida jag inte fick spendera en halv månadslön fritt på mattor, så vi köpte ett gosedjur till Telma i stället och ett jättestort dricksglas till mannen och lät Loke vara lycklig i lekhörnan en stund.

Provar mjukisdjur på Ikea

Provkör nya dricksglaset

Sen åkte vi till Jysk och köpte fyra trasmattor i stället som jag ska sy ihop till en jättematta, jag är ett stort fan av trasmattor. Mannen är ett stort fan av jättesaker. En dag ska vi laga världens största hamburgare.

Sen åt vi på Mc Donalds och sedan for vi hem. Så fick vi denna eftermiddag att gå!

God morgon Sömnlöst.
Hela natten har jag hört mannen vanka upp och ner för trappan och vrida och vända sig i sängen. Det är tanden han lagade i tisdags. Den är inte färdig än och har börjat värka igen. Det är härda ut värken tills på måndag (kan möjligen resultera i en skilsmässa) eller tandläkarakuten (nästa storhandling får vi fylla frysen med knäckebröd och vatten)  som gäller.

Vi kör på ett litet Tema Tand i Mumaribo, igår kväll började Telma plötsligt illvråla, från noll till hundra liksom mitt i hennes lek. Jag störtade fram till henne och trodde att hon stuckit sig på något. Men när hon öppnar munnen i sitt illvrål ser jag att hon är blodig i munnen. Jag lyser med en ficklampa och ser att en jättestor kindtand i nerekäken precis spruckit igenom tandköttet så att det blöder. Ajaj, hon fick samma kindtand på andra sidan när hon var ett år, det var veckor av smärta och febertoppar, jag har aldrig varit med om något liknande!
Det känns lite onödigt att hon ska få de där stora kindtänderna före de flesta andra.

Men kindtänder är väl lika jävla lömska som visdomständer, man vet aldrig var man har dem. Fråga min visdomstand som har fått ett  uppmärksamhetsbehov nu när alla andras tänder får komma till tals.
Jag förtränger att det spänner och ömmar igen. Det gör inte det. Det ÄR bara inbillning.
Vem fan tror på Tandfén?

Mannen kom hem nån gång i natt, så vi pratade inte något förrän han vaknade i morse.
Då fick jag veta att precis när han kommit hem och parkerat med bilen, så kom det en civilpolisbil med blinkande blåljus upp på gården!
Jag måste ha sovit väldigt hårt, för vårt sovrumsfönster är precis mot gårdsplanen och det borde ha blinkat blått i hela sovrummet, men jag märkte inget.
Hur som så var mannen trött efter att ha jobbat hela dagen och kvällen, och undrade om dom i alla fall inte kunde stänga av blåljuset? Men det kunde dom inte, det måste ”synas att dom var där”.
Dom kollade hans körkort, han fick blåsa och sen var allt ok så åkte dom igen.

Konstigt. Man räknar inte med att hamna i en poliskontroll hemma på sin egen gårdsplan klockan två en tisdagsnatt.
Det händer väldigt mycket kring vår by, mycket inbrott, knark och stölder, så jag antar att det var därför polisen åkte runt och spanade på folk som rör sig ute konstiga tider. Så man får ju ändå tycka att det är bra även om mannen blev väldigt förvånad!

Det är helt galet att man kan längta hem efter sin okomfortabla säng och sitt stökiga hem.

Dagen igår började vi med den härliga hotellfrukosten igen, sedan packade vi ihop våra saker och började bege oss hemåt utan stress.
Jag gjorde något som jag inte gjort på så många år att jag skäms ihjäl mig, jag bokade en klipptid hos en frisör i Falun eftersom vi tänkt strosa på stan där.
Mitt hår är så slitet att jag liksom inte orkade borsta det ordentligt varje dag.

Men innan det var dags för klippningen gick vi på stan, Falun är mysigt. Inne på Jc kikade jag lite på jeans, alla mina jeans har blivit förstora så när JC-tjejen kom och började plocka fram jeans som skulle kunna passa gick det inte att motstå att prova. Och ja, hur slutar det då då?
Det blev ett par Crocker Pow. Jag har nog aldrig haft skönare jeans!

Sedan var det klippningen. Jag var ungefär lika nervös som när man ska gå till tandläkaren. Tänkte att nu kommer jag att få skäll för mitt misshandlade hår. Men det var en jättetrevlig och rolig frisör! Jag gav henne så där halvfria händer, bara det slitna kom bort.
Ovant att ha en decimeter kortare hår, men jag är jättenöjd, idag ska en ny hårfärg i efter en lätt avfärgning. Jag fick en himla massa bra småtips om hårprodukter också.

Efter klippningen gick eftermiddagen snabbt. Vi for mot mina föräldrar för att hämta upp liten älskad vovve som hade haft det så bra och uppenbart förgyllt mamma och pappas numera hundlösa liv en aning. Det kändes skönt att han verkar ha varit till glädje och inte besvär ♥

Med hund i bilen for vi x antal mil till svärföräldrarna för att hämta småbarnen som kört slut på sin farmor. Det blev ett kärt återseende, även om jag misstänkte att det kanske kunde vara så att Telma saknar tidsbegrepp och lika gärna kan ha trott att jag bara stått i duschen en stund och kom tillbaka nu.

Sedan for vi hem, hem ljuva hem, mannen släppte av mig och småbarnen så att jag kunde sätta fart med att elda, tretton ljuva grader hade vi inne i huset, medan han själv åkte ner till byn för att hämta stora barnen hos deras kusiner.
SEN var flocken samlad. En stund.
För dagisstädnig av Lokes dagis stod näst på schemat så det var bara att åka igen. Vid niotiden på kvällen städades det för fulla muggar, jag kan lova att det var skönt att komma hem och få lägga sig i sängen sen!

Borta bra men hemma bäst!

Kolla-kolla-KOLLA!

Händer det att jag får med alla tre på samma kort nångång? Händer det att jag ens KAN publicera ett sådant foto taget i hemmet  på bloggen? Nä just det, för min man är en sån där sluskig karl som går runt i t-shirt och kalsonger så fort han är hemma.
Jag kanske inte bryr mig om det, och troligast inte mannen heller, men jag vill bespara er läsare hans ben i tid och otid.

Enda anledningen till att jag kunde just detta kort med en påklädd man med barnen i knät var för att vi hade besök av hans föräldrar.
En får vara glad att han i alla fall klär på sig då.

Så. Besök har vi haft och nu ska det grillas korv ute till middag! Vad gör ni en söndag?

Jag som hade tänkt mig att bara vara hemma och fixa med nyttiga och praktiska saker idag fick i stället följa med mannen in till stan och husläkarakuten eftersom vår egen vårdcentral inte kan tänka sig att titta i någons hals med kort varsel.
Mannen fick diagnosen ”tyvärr inte tillräckligt sjuk av halsfluss än för att få penicillin, men kommer troligast att bli de närmsta dagarna -kom tillbaks på torsdag så får vi se.”.
Ja så vi åkte hem igen.
Och jag fick aningens dödsångest efter att ha vistats i ett väntrum fullt med andra hostande patienter. Och Telma var så vild att hon dessutom har krupit lite på väntrumsgolvet!
Kan man spetsa hennes badvatten med handsprit? Va-va-VA?

Nu är det dags för dagens skogspromenad och sedan matlagning!

Passa på att vara med i min tävling i samarbete med Skummis!
Toksöta badfilurer kan ni vinna och det är enkla, s
nabba regler för att delta, man behöver inte ens ha en egen blogg!

Ja, vad skulle vi hitta på idag? Med Loke?
Medan jag gjorde mig i ordning så tog mannen reda på det:

-Lokeee? Vad vill du att vi ska hitta på för skoj då?
-Jag vet inte….
-Loke? Vi kanske kan åka till en fyrhjulings-och-crossaffär?
-Vad ska vi göra dääär’rå?
-Vi kan titta på en massa coola saker typ.
-Jaaaa!!! Mammaaaa! Vi ska åka till en crossaffääääär!!

Jaha ja, ja, det är visst så man roar pojkarna i den här familjen?

Fast vi har fikat på café också.

Jag och mannen har lite olika uppfattning om det här med att köpa underkläder till sig själv.
Jag tycker att ett trepack trosor för 79:- från HM gott kan tjäna sitt syfte om de håller formen i ett halvår i alle fall.
Mannen tycker att det är helt galet.
Han menar att det är bättre att köpa dyrare underkläder som håller en evighet i stället och som är bekvämare.

Innerst inne håller jag med. Men när jag väl står i affären med så galet lite tyg i handen så tänker jag alltid att för den här summan så kan jag ju få säkert femton billiga trosor. Så hänger jag tillbaka märkestrosorna och går till HM. Och när jag är där så inser jag hur tråkigt det är att köpa femton billiga trosor så jag köper bara ett par på rea och går hem.

Därför brukar mannen som tvångsköpa fina trosor till mig. Typ Björn Borg boxers eller Frank Dandy.
Frank Dandys briefs är absoluta favoriter, när jag har dem på mig tänker jag att sätta på sig ett par reatrosor för 19 kronor från HM är som att kliva ut från en Mercedes och sätta sig i en Hyundai. Jag ska bara ha fintrosor på mig hädan efter. Ja, så tänker jag, ända tills jag står inne på HM igen och allt börjar om.

Idag skapade jag dock mest bekymmer för mannen när han tyckte att han kunde köpa underkläder till mig på Carlings. Där inne hittade jag inte några Frank Dandytrosor så jag fick lov att fråga expediten om de slutat sälja dem.
Ja, sa tjejen i kassan. Det är tyvärr så att de flesta tjejer hellre köper billigare trosor på HM än att betala 150-200 kronor för ett par trosor här, så därför har vi inte tagit hem några nya.
Jaha, ja, sa jag, jag vet ju hur dom tänker… men i det här fallet är det ju inte jag som ska handla dem. sa jag och nickade åt mannen.
Och mannen blev stirrig och tjejen i kassan började flacka med blicken och allt blev bara jättejobbigt så jag tackade och sa att vi får titta i någon annan affär.

Och mannen… han var inte alls glad för mig för enligt honom har jag klart och tydligt sagt till tjejerna i kassan att han använder tjejtrosor. Att det inte framgick tillräckligt tydligt att det är JAG som ska ha dem, han bara betalar.
-Och såna saker, det kommer dom minsann ihåg till nästa gång man kommer in och handlar. muttrade mannen.

Så, ni som jobbar på Carlings. Det är jag-jag-JAG som ska ha Frank Dandytrosor, inte min man.

Så, nu har vi rett ut det.

Idag är det en enda stor jävla sol över hela vädret.
Grattis alla som inte är gift med en som kör skördetröskor och sånt.

Det betyder att jag och barnen får åka utan mannen på kräftskiva hos mina föräldrar och jag tycker att det är jättetråkigt.
Jag provade att sura över det hela dan igår, men det hjälpte inte.
-….det har inte gått att tröska på flera veckor och blabla-bla och nu går det äntligen och sen ska det blir regn och blabla-bla igen.

JAG VEEEET! Jag vet efter alla dessa år att man måste passa på. Tänk på det när ni äter mackor och bullar och bakar och allt möjligt, bakom varje limpa sitter det en ensam fru ungefär. Och en av dem är skitsur.
Minst en.

…and that would be me.

I natt var första gången under alla dessa år som jag och mannen har bott ihop, som jag tog mitt täcke och gick och lade mig i vardagsrummet tillsammans med hundarna på soffan.
För att jag stod inte ut.

När man börjar förstå varför många pensionärer har varsitt sovrum, eller i alla fall separerade sängar med ett nattduksbord med en sänglampa emellan,  är det då man på riktigt ska börja oroa sig för sin ålder?

Jag har aldrig varit med om värre snarkningar från mannen som de senaste nätterna. DET-DRIVER-MIG-TILL-VANSINNE! Jag vaknar av snarkningarna ett par timmar efter att jag har somnat och sen är det kört. Jag fattar att det är för att han har varit jättesjuk och svälld i halsen, men det är likförbannat olidligt.

Grädden på moset är när han blir som ett ilsket bi när jag petar på honom för att han ska sluta snarka, när han fräser ”Vad håller du på med! Jag snarkar ju ingenting! Det är DU som snarkar!!” och sen somnar han om och fortsätter snarka lika illa.

Man sover inte direkt jättebra på soffan, men hundarna är i alla fall tysta om nätterna. Och dom blev ju faktiskt himla lyckliga när jag kom ner och lade mig.
Men jag kan tänka att dom var lite besvikna när dom vaknade på tidiga morgonen och insåg att dom inte kunde göra något sattyg eftersom matte redan var nere.

-Hej, jag heter Bob och jag är en blandras mellan en Ögontjänare och en Prärievarg.

Äntligen! I natt har jag kunnat sova!
Ingen snarkande make. Det betyder förhoppningsvis att i alle fall hans penicillin mot vilken-sjukdom-han-än-har har börjat hjälpa.
Det är konstigt att man aldrig vänjer sig vid och lär sig att sålla bort snarkningarna. Han har ju alltid snarkat mer eller mindre under alla år som vi varit tillsammans, men det finns få saker som gör mig så galen.
Därför har jag sovit som en dröm i natt.

Fortfarande väntar jag på att jag ska klara av att öppna munnen så att jag ska kunna äta, jag tror jag är inne på penicillinets tredje dag nu. Det borde ju vända snart.
Jag är liksom inget fan av soppa liksom.

God morgon!

Idag ska jag åka till svärfar och få min bil lagad. Och förhoppningsvis kommer den att gå bra efter det. Det skulle ju vara himla skönt!
Precis bredvid svärföräldrarna är mannen och sår på en åker, så Loke blir säkert glad om vi går dit en stund så han får åka med i traktorn.
Pappa är ju såklart lite utav en idol.

Komma bara på hur min kökssoffa var belamrad med arbetskläder igår kväll.
Far och son liksom. Loke tar fasta även på de små detaljerna

Kvällens.

Inte blev det någon bio idag. Det får bli en annan dag när allt flyter lite smidigare.
Vi har mest tagit det lugnt hemma, och på eftermiddagen följde jag och småbarnen med mannen mot Enköpingshållet där han tröskar. Han hade nämligen glömt sin ena telefon i tröskan så vi hämtade den.
Loke blev så klart överlycklig när han fick sitta i tröskan

Sen blev det lite handling i Enköping innan vi for hem igen. Varenda gång jag är i en köping så ser jag en minst sagt ovanlig taxibil. En volvo 740. Jag undrar jag om den är i trafik på riktigt och vad säger folk som ringer efter taxi och blir hämtade i den?

God morgon!

Vi har börjat dagen med tårta, glass och kakor. Mannen fyller ju år idag ♥

Nu är det städa-städa-varje-fredag, sedan kommer svärföräldrarna och fikar och till kvällen kommer mannens bror med familj hit för midsommarmiddag!
Vad gör ni på midsommar?

…jag har hört en historia berättas om min man. Om när han var barn.
Om hur han lekte hund och åt rabarberblad och blev förgiftad. För att han skulle leka hund? H-U-N-D som i ge-mig-en-köttbit-eller-korv-eller-vad-fan-som-helst-som-inte-är-en-grönsak?
”Han hade nog asfalterad sandlåda” tänkte jag första gången jag hörde historien, han visste inte bättre.
Varför skulle just en hund av alla miljarders med djur som finns på denna jord äta rabarberblad??

Men nu börjar jag ana att min man hade en viss kännedom om hundar trots allt…

Åka cross var det ja. Det är himla viktigt när man har varit på semester en vecka.
Först åka cross. Sen klippa gräset. Precis i den ordningen.
Såklart är det inte mig vi läser om nu, utan mannen.

Men jag blir ju som inblandad när han vill åka på en bana någonstans i obygden där inte en kotte skulle höra en crossåkare ramla och göra sig illa.
Jag måste helt enkelt följa med. Och Loke. Och Telma.
Telma uppskattade verkligen inte utflykten. Det gick endast an om hon fick sitta i mammas famn hela tiden. Och vilka händer skulle hålla i kameran då?
För det brukar höra till att jag passar på att fota när mannen kör. Idag blev det bara några få kort med bebis på ena armen och kamera i andra handen.