Category Archives: MUMARI frågar

Hm…jag tänkte göra en Blondinbella…..och ha nån form av frågestund….
I min blogg finns ingen presentation av mig förrutom det som kommer fram i mina dagliga inlägg. Ni som känner mig eller ni som följt min blogg superlänge vet förstårs vem och hur jag är, men det har droppat in en del nya läsare som lika gärna kan tro att jag är en singelmamma 40+ från Trelleborg ;D
Så nu blir det Fråga Mumari!
Fast inte som fråga Olle, inga såna frågor, utan fråga vad ni vill om allt möjligt!
Jag presenterar svaren i ett eget inlägg senare ikväll!

Jag läser i tidningarna om skilsmässor och livslång kärlek. Det har visst blivit debatter om det. Vissa menar att vi skiljer oss alldeles för sällan!  Andra tror stenhårt på livslång kärlek.
Jag har hört folk säga att livslång kärlek är onaturligt för människan. Varför? Jag vägrar tro på det!
Visst finns den rätta för var och en, det gäller bara att hitta rätt!
Man måste alltid kämpa för sitt förhållande. Man har ett val hur man vill se på omständigheter. Man kan välja att se vardagliga småtjafs om disk, tvätt, handling etc som stora punkter i sitt förhållande, till och med som stora problem.
MEN man kan också välja att se sådan problem som små vardagliga händelser som man inte behöver lägga så stor vikt vid.
Jag tror att den eviga jämställdshetdebatten, den hysteriska könskvoteringen snarare skapar klyftor och bråk par emellan än att den gör relationen harmonisk.
Jag tror att folk i allmänhet håller för hårt på mitt är mitt och rättvisan.

Man ska visserligen inte hålla ihop bara för barnen, då lägger man en stor belastning på dem. Men man man måste ju också lära sig att leva med små vardagskonflikter. Att inte låte de små banala problemen ta för stor plats i vardagen.

Att par har svårt att få sina relationer att fungera beror nog också mycket på brådskan att stadga sig. Mycket är överilat, och många vet tyvärr inte hur det känns när man har hittat den rätta. "Det blir säkert inte bättre än så här så jag får väl vara nöjd…"

Jag har sett alldeles för många som lever i förhållanden som verkar vara mest bara praktiska, där inte ens någon illusion eller dröm om livslång kärlek finns, det är klart att gnistan som ska överglänsa vardagens tråk inte finns där.

Tro, hopp och kärlek är ett slåenda bra uttryck. Men inte i religiös mening.
För att hitta sin livslånga kärlek måste man tro och hoppas på att den finns, den kommer inte av sig själv.

Till er som inte hittat den rätta, fortsätt leta och nöj er inte med det näst bästa! Till er som har hittat, ge inte upp så lätt och skit i den benhårda jämställdheten i förhållandet!

Veckans Läsare är Elena! ♣ Vem blir nästa veckas läsare? 

Läs även andra bloggares åsikter om malin, wollin, fotbollsfrun, relationer, kärlek, livslång, Birro, aftonbladet, expressen
Bloggkartan

När jag la ut bilden igår på de raffiga hundtrosorna gjorde jag en snabb liten googling på hundkläder och ramlade in på bloggen Posh Poodle.
Jag tror inte mina ögon!
Huvudpersonen i bloggen är en pudel vid namn Maggie. Stackars Maggie får utstå en hel del maskeradlekar för att falla sin matte i smaken. Maggie som förövrigt ser rätt söt ut om hon hade fått vare hund.

Jag tycker det är fruktansvärt larvigt och fel att spöka ut sina vovvar med prinsesskläder och tingeltangel. Det är ju för fasen hundar!
Jag vet att vissa hundar tyvärr inte klarar Sveriges vinterkyla, det är synd om dom som tvingas bo i Sverige när de inte är rustade för vår väderlek. Men då är det väl som det är, de måste helt enkelt ha ett täcke för att överleva. Men någon måtta får det väl vara, det går liksom till överdrift när hundarna ska se ut som barbiedockor bara för att behaga sina ägare!

Räcker det inte med fina halsband och koppel?

Mina hundar skulle skämmas ögonen ur sig om jag klädde på dom, dom klarar sig bra ändå, men icke att förglömma, dom är ju faktiskt lantishundar som inte hänger med i det chica stadsmodet. Det kanske egentligen är synd om mina hundar som måste vara så hopplöst omorderna?

Att klä ut sina hundar till nå slags sexobjekt, det är lika sjukt som att klä ut barn till det!

Jag har fått blåmärken på hjärnan….kanske för att det gör rejält ont så jag tänker på det hela tiden…. hur som helst så kom jag att tänka på en del lite roligare händelser där blåmärken och blåtiror är inblandade…..
Bland annat så fick mannen en rejäl blåtira för ett tag sedan. Personligen tycker jag att han fick den på ett betydligt mer ärofyllt sätt än den han har nu; Han höll nämligen på att skotta ensilage med en grep, det var rätt trögt så han skulle ta i ordentligt…….men då släpper grepen från ensilaget och han knockar sig själv över ögat med handtaget! Det blev en riktigt stor blåtira av det.

När jag var yngre fick jag och några kompisar för oss att palla päron från ett träd utanför polishuset. Päronen satt väldigt långt upp i trädet så jag nådde inte, jag tog tag i en gren och skakade samtidigt som jag tittade uppåt för att se om det skulle lossna några päron. Pang! Jag fick ett litet stenhårt päron under ögat brevid näsan. Jag blev kanonblå…..

En annan gång fick jag ett stort brännsår på näsan och kinden för att jag krockade med en humla när jag körde moppe! Jag hade sån där intergralhjälm och humlan blev liksom kvar inne i hjälmen och surrade hysteriskt runt  i mitt ansikte och lämnade stora brännsår som minne…..när folk undrade vad jag gjort fick jag absolut en känsla av att de trodde att jag bara hittade på!

Det dummaste sättet jag har gjort illa mig på var nog när jag körde upp en hel fiskarssax i näsan så blodet sprutade!
Jag jobbade i ett stall som en äldre tant hade. Jag skulle hjälpa tanten att klippa håret så hon fick sitta på en pall i stallgången medan jag klippte med bästa stallsaxen….
Rätt var det var så knackade det på stalldörren och den öppnades med ett ryck!
Jag hoppade högt och fick någon märklig vifta-på-armarna-reflex. Jag råkade köra upp saxen rätt upp i näsan! Jaiks vad ont det gjorde! Blodet sprutade och gubben som kom in i stallet såg svimfärdig ut när han såg mig stå med galen och blodig uppsyn och en fiskarssax i handen. Om vi ändå haft en liten frisörsax så jag slapp köra upp den hela vägen till hjärnan!

Har ni gjort er illa på något knäppt sätt som man inte kan låta bli att skratta åt?

Urk…..jag har ätit den märkligaste glassen jag nånsin ätit tror jag! Med en smak av chilichoklad. Den var verkligen inte god, att jag inte förstod det av namnet?
Den slår nästan den desserten som jag och mamma åt i London. Den bestod av glass och något slags godis överst har jag för mig, när vi ätit en bit av den och närmade oss botten kom överraskningen fram…….konserverad majs! I glassen!
Ingen hit direkt……

När jag ändå kom in på det här med konstiga efterrätter så kan jag berätta om en gång när jag var liten och bodde hemma. Mamma och pappa hade beställt hem kinamat, en massa olika små rätter som kom i aluminiumformar. Till efterrätt skulle det vara friterade bananer och glass.
Jag tycker inte om bananer så jag åt bara glass. När de övriga i famljen mumsat i sig en hel del av den friterade bananen kläckte pappa ur sig att den faktiskt smakade lite märkligt…..
Han började peta i bananen och kom fram till att den även såg märklig ut…..det var ingen friterad banan…det var en vårrulle!
Haha, vilken tur att jag inte tyckte om banan tänkte jag då. Om jag inte minns fel så hade min äldre bror Fredrik glufsat i sig större delen av "bananen" innan efterrättsbluffen uppdagats!

Har ni ätiti något i tron att det var något annat nångång?

Det var intressanta kommentarer inlägget en bit ner där jag frågade om ni tycker att det är okej att ta hål i öronen på småbarn.
Dom allra flesta håller med om att det är helt vansinnigt att pierca bebisar, men ändå så får man känslan av de flesta också ser hål i öronen som en självklarhet när man blir äldre. Är det verkligen en självklarhet?
Några menar också att små bebisar inte känner smärta och att de inte minns smärtan. Det sistnämnda kan jag gå med på, att bebisar inte minns smärtan. Men jag vägrar tro att bebisar inte känner smärta!
Herregud, det är väl bevisat att  de gör det!
Till och med i magen skulle de kunna känna smärta!
Citat från 9månader:
"Redan vid 24 veckors graviditetslängd är det centrala nervsystemet utvecklat så pass väl att vi vet att barnet kan känna smärta. Smärta hos prematura barn är komplext eftersom smärtan bland annat påverkar den motoriska kontrollen och sömn-/vakenhetscyklerna. Barnet uttrycker smärta genom grimaser och det kan mätas genom att hjärtfrekvensen ändras liksom syresättningen. "

GE MIG EN ENDA GODTAGBAR ANLEDNING TILL ATT SÄTTA NÅLEN I DIN BEBIS ÖRA!?

Jag förstår inte ens hur man kan tycka att det är fint/gulligt att blinga en bebis, att ta hål i deras kropp!

Jag ramlade in på en blogg av en slump för nån vecka sedan, jag hittar inte tillbaka till den bloggen igen men jag reagerade på ett inlägg.
I stora drag så stod detta:
”Hål i öronen har vi alla…….men nu kommer min lilla prinsessa var extra fin på sin ettårsdag när det även glittrar i hennes små öron!  ……hon var så duktig, gnällde bara lite när det gjorde ont men det gick snart över!”

Jag tycker det är helt sjukt! Varför ta hål i öronen på en BEBIS? För vems skull gör man det? Enbart för att man själv vill ha sin bebis till en liten prydnadsdocka att visa upp! Jag är osäker på när jag tycker att det känns okej att ta hål i öronen på barn, men jag är tvärsäker på att barnet ifråga ska veta vad hål i öronen är för något!
Jag kan inte heller förstå den salong som glatt gör hål i små barns öron! För mig är det lika absurt som om jag skulle pierca min katt! Katten skulla ha ungefär lika mycket glädje av sina piercingar som en bebis.Vad tycker ni? Är det okej att ta hål i bebisars öron?

Har man en cross behöver man ju skydd och grejer….. idag har vi varit i diverse affärer med crosstillbehör och även hos mannens kompis Pelle Latmask.
Nu ska maken bara byta broms-bla-bla-bla på sin cross, sen ska hans och Alfreds crossar lastas på chevans flak. Vi ska åka till en sandgrop så dom får åka lite!
Jag har kommit på att det kanske gnälls för mycket från min sida. Jag kan ju försöka vända detta med crossen till något positvt. Jag kan ju få tillfällen att fota en del läckra kort!
Jag föreslog detta för mannen och undrade om han kunde hoppa jättehögt och trixa lite i luften och göra volter och sånt.
Jag fick inget riktigt bra svar på det!

Vad tror ni; Är killar i största allmänhet lite lätt fixerade över motorcyklar och likande fordon?
Som lantis måste jag ju även undra om det är ett lantisfenomen eller om stadsgrabbarna är lika?

Jag antar att det inte bara är "lantisar" inne på min blogg…..
Jag tycker fenomenet landet vs stan är intressant. Man måste ju inte ha en åsikt, men många har det.

Ni som bor i stan, tror ni att vi från landet beter och klär oss annorlunda? Att vi utmärker oss om vi någon gång tar vår traktor och puttrar in till stora staden?

Ni som bor på landet, vice versa, tror ni at man känner igen en stadsbo på en gång när denne kommer ut på landet? Kl’äder, sätt att uppföra sig?

Tyck och skriv! Fram med fördomarna, alla har mer eller mindre fördomar som faktiskt kan vara rätt intressanta, var bor ni helst? Landet eller stan?
Och vad ÄR landet? Allt utom Stockholm?

Jag måste bara fråga…

När vår hund Dumper blir glad, när han ska hälsa, om vi kommer hem eller ner från sovrummet på morgonen, då måste han ha något i munnen!
Det är som att han blir så överlycklig att han får svårt att behärska sig om han inte får bära på något samtidigt. Han förstör det aldrig, det kan vara precis vad som helst, ett mjukisdjur, en toffla, en sko, tv-dosan….you name it!
Gör era hundar så?
Jag kommer ihåg att vår Golden Timmy som jag växte upp med gjorde precis lika, men andra hundar jag haft har inte gjort så!