En liten sneak peak…
…ett gammalt hjälplöst fult sängbord + en rostfri bunke + en mycket fin gammal kran + energi + tusen svordomar + jävligt ont i ryggen = en diskbänk till Telmas lilla kök!!
Tadaaaa!

Det är inte färdigt än, det är olika höjd på spisen och dikbänken, det kan bli så när man tager vad man haver, men jag ska fixa det på något sätt.
Sen ska jag byta ut det tillfälliga skynket i vaxduk under bänken mot vanligt tyg, i röda toner så klart, rött som i Telma
Och lite tillbehör till köket måste hon ju få också!

Jag kanske inte är händig, men jag är jävligt kreativ.
Jag ringde mannen för en stund sedan, det är så himla kul, för han våndas nog nu och undrar vad jag håller på med.
Jag: Hej! Du, har vi en sån där borr som man gör hål med, som är ungefär så stor som en enkrona?
Mannen: En enkrona?! Nej….. Vad ska du ha den till?
Jag: Jag ska borra ett hål!
Mannen: ….ja, men i vad?
Jag: Det får du se när du kommer hem!
Mannen: Ja men i vad för slags material ska du borra? *låter himla orolig på rösten*
Jag: Typ trä. Skitsamma, jag tar en kniv eller nåt, eller hackar hål! Hej då!
Mannen: …..men… du vet, borra ett hål stort som en enkrona…. Det är ett ganska stort hål det…?
Jag: *klick*

Jag hade lika gärna kunnat ringt en stund innan och frågat om den där borren som man kan göra typ toastora hål med, men det löste jag helt på egen hand:

Det är viktigt att man har ritat ett streck där man ska borra-såga först.

Om man som jag är rädd för sticksågen så kan man borra tretusen små hål i en cirkel….

….och sen knacka lite lätt med en hammare och sen ta en yxa när inte det funkar och drämma till utav bara helvete och vips så har man gjort sig ett jättehål!

Men det var inte det jag skulle ha den där borren som skulle borra ett hål stort som en enkrona. Det var till kranen. Hon är rörmokare också ser ni.

Resten får ni se när färgen har torkat!

…har jag gjort idag.
Jag är väldigt dålig på att framkalla foton. Men när Telma var någon månad testade jag att framkalla ett gäng foton från mobilen, och de blev riktigt fina!
Men de har bara legat i en låda sen dess.
Idag satte jag upp dem på väggen i Telmas rum, så här:

Jag var in på byns pysselaffär idag också och köpte lite finapapper!
Röda och vitmönstrade.
Med dem så har jag klätt om en stor rund kartong som jag sparat just bara för att den var rund.

Jag blev inte färdig med städningen och rensningen i lokes halva av lekrummet. Jag har gett upp för tillfället för det värker för mycket i axel och rygg. Så ledsen jag blir. Nej arg. Jag får fortsätta i morgon.

- Posted using BlogPress from my iPad

Äntligen har jag gjort det!
Efter att ha fått ligga och lagras i säkert ett år så har jag nu satt saxen i det fina rådjurstyget från znok design!
Jag höftade, ritade, klippte, gjorde fel, gjorde om, gjorde nästan rätt….

Ja, den där Virktanten har sovit ett tag.
Jag har haft så ont i fingrarna sen senaste virkprojektet så jag har fått lägga sådant pyssel på hyllan några veckor.
Men så fort jag sitter i soffan och tittar på tv så kliar det i pysselfingrarna så nu släpper jag lös tanten igen!
Det är fortfarande mormorsrutor som gäller men jag vet inte vad det ska bli utav dem denna gång.

Jag ska komma ihåg att beställa tjockare ergonomiska virknålar så kanske det går bättre att virka!

God morgon Tisdag.

Det är en liten kulturkrock om vardagskvällarna i Mumaribo. Varje kväll tittar jag på Big Brother och samtidigt så virkar jag mormorsrutor.
Väskan jag gjorde är färdig, jag tror att det får hänga tills sig lite innan jag kan använda den. Jag tycker att det känns larvigt att använda saker jag har gjort själv. Ärad vare Gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden liksom.
Nu virkar jag planlöst mormorsrutor i ett bomullsgarn i olika vårfärger. Jag har inte bestämt alls vad det ska bli än, det får visa sig!
huvudsaken är att jag har något att göra medan jag tittar på tv, annars kan jag inte sitta still.
Fingrarna och handlederna tar mer och mer stryk av att sitta och virka. Men det får vara värt det. Man ka ju inte låta värken få bestämma helt!
Det vore samma sak som att lägga sig platt.

Idag är Alfred ledig från skolan, och Loke är ledig från dagis eftersom han ska på läkarkontroll efter lunch.

]]> http://mumari.com/2012/03/tisdag-8/feed/ 1 http://mumari.com/2012/03/nastan-fardig-2/ http://mumari.com/2012/03/nastan-fardig-2/#comments Thu, 15 Mar 2012 18:04:42 +0000 mumari.com http://mumari.com/?p=20910 Continue reading →]]>

Middagen är avklarad och jag har satt min lata bakdel i soffan.
Jag har hunnit med att sy ihop alla mormorsrutor till en väska, och jag har sytt ett foder till den. Men det blir ju som bekant aldrig som man har tänkt sig. I synnerhet inte när symaskinen bestämmer sig för att bara göra trasselsömmar.
Den är så, min symaskin, vissa dagar bara går det inte att göra snygga sömmar, det blir som ett trådtrassel på baksidan av sömmen. Vi har en slags hatkärlek till varandra, jag och symaskinen.
Jag gav upp.
Det var när jag skulle sy fast fodret som sömmarna började bli fula. Jag trädde om och trädde om och svor och svor lite till. Ingen idé. Jag får sprätta bort fodret och hoppas på att symaskinen tänker vara snäll en annan dag. Helst snart.

Så här börjar väskan ta sin form i alla fall. Jag gjorde mig till och med till och satte dit en innerficka i fodret!
Nu är det (förutom att sy fast fodret på nytt) axelband och någon knäppning kvar!

Tro inte att man får fota ifred eller i lugn och ro

God morgon!

Suck och stön för att vakna tvärsnorig.
Det blev en sen kväll igår och Telma vaknade och hade ont i magen flera gånger. Jag tror att det är ännu mer nya tänder på gång, för hon är ledsen och gräver sig i munnen hela tiden. Fortsätter det i den här takten kommer hon snart att se ut som en motorsåg i munnen!

Igår kväll virkade jag färdigt den sista mormorsrutan, kämpa, kämpa. Tänk att den sista skulle ta lika lång tid som alla de andra! Eller, det kändes så i alla fall!
Så surt det var sen när jag pusslade ihop alla rutorna och såg att  jag gjort hela fyra rutor för mycket!
Sen började jag att sy ihop rutorna till vad som ska bli en väska. En tantväska antagligen.
Jag hann inte riktigt färdigt, men det är en kväll idag också!

Nu kaffe så att jag överlever även denna dag. Sen ska vi hoppas jättemycket på att idag är dagen då min plånbok kommer till rätta!
Det som grämer mig mest är inte pengarna jag hade i, och korten har jag redan beställt nya.
Nä, det är själva plånboken i sig, och de smycken jag hade i den.

Jag fick en kommentar från SagoElin/Hondjur igår:

Åh. Jag måste M Å S T E lära mig att virka. Det kan väl inte vara så jävla svårt?!
Vad började du virka med för garn när du lärde dig?

Ja! Det måste du! Lära dig virka!

Det är faktiskt inte så svårt, och det är inte lika mycket att hålla reda på som vid stickning. Tycker jag.
Jag lärde mig virka för ett par år sedan och då var det just mormorsrutor jag började med.

Jag googlade fram en beskrivning och det var efter den här beskrivningen som jag lärde mig (där finns också en bra virkguid till olika maskor, jag hade ingen aning om vad stolpe och luftmaskbåge var innan!).

Bild lånad här

Det finns en massa olika varianter av mormorsrutor om man vill variera sig och försöka sig på några svårare modeller. HÄR är en bra sida som har samlat ett gäng med bild och mönster.

Jag försöker just nu få ihop rutor till en handväska. Som vanligt går jag inte efter ett mönster, utan jag har sett en bild och tänker att jag kan göra ungefär lika. Men när jag syr ihop den kan jag visa hur jag gör!
Rutorna till väskan är lite annorlunda än de första jag började med, lite tätare och väldigt enkla att virka!

Man kan ju göra fler saker än tofflor och filtar av mormorsrutor! Nu känner jag att jag bara MÅSTE ha en virkad handväska! Frågan är om mitt tålamod räcker till så många rutor?

(klicka på bilderna för bildkälla)

Här kommer på begäran en liten beskrivning på hur jag sydde ihop mormorsrutor till tofflor. Plättlätt var det att göra tofflorna, men inte alls lätt att göra en beskrivning!

Sex stycken mormorsrutor behövs till en toffla. Till mina tofflor (storlek 36-37) använde jag Freja-garn + virknål 3,5 och gjorde fyra varv. Rutan ska vara lika bred på diagonalen som din fot är bred.
Sen började jag med att sy ihop två rutor som en tåspets.

Tredje rutan sydde jag fast som bilden ovan visar, och fjärde likadant fast på motsatt sida. Detta är ovansidan av foten. Sedan vikte jag de två sista rutorna så att det möts på andra sidan, i sulan.

…och sydde fast dem i sulans tå. Nu ska ni ha en sådan här, likadan på båda sidor.

Sedan sydde jag fast sulans häl. Nu ser tofflan ut som en slip-in-toffel. Sista rutan sys fast i hälen, den viker man sedan upp så att det blir en öppning för foten!

Sist av allt virkade jag en kant runt öppningen, då blir det lite mer form och fason på tofflan!

Den här tofflan var tänkt till Telma, men den blev lite för stor. Men den ska så klart få en maka i alla fall! Det blev lite mörka bilder med Hipstamatic, men mina tofflor ser man principen bättre på!

Skam den som ger sig! Jag är färdig!
Eller… man skulle kunna tro att det är jag som har virkat dessa, men egentligen så är det den där tanten som bor någonstans djupt inom mig som har gjort det.

Varma och gosiga blev dom. Passar bra eftesom Bob tuggade min ena fårskinnstoffla till molekyler i förrgår.

Loke blev imponerad också:

-Wow, mamma kan du göra tofflor!?
-Japp! Du kanske vill ha ett par!
-Jaaa! När ska du göra mina?
-Vilken färg vill du ha på dina då?
-Hmm.. dom ska vara svarta och vita. Med döskallar. Ja, svarta med vita döskallar i stället för blommor som på dina mamma. När är dom klara?

Så en liten efterlysning då? Någon som har ett mönster i bakfickan, eller ärvt eller så på mormorsrutor med döskallar?

Jag skjutsade äldsta sonen till sin kusin och passade på att handla lite på konsum.

Lite vårinspiration i form av en tidning fick följa med hem.

Egentligen får jag mest en slags ångest av såna där extremt inspirerande tidningar, jag vill göra så mycket, jag inbillar mig att jag ska göra minst hälften av alla projekt som visas.
Men i själva verket rinner orken av i de flesta fallen och i resterande fall börjar jag möjligen med något pyssel som jag inte slutför.

Så himla typiskt mig.

Jag har fått ihop en hög med mormorsrutor nu i alla fall!

Ja, okej då, en hel filt av mormorsrutor kanske känns alldeles för oöverskådligt. Men det finns ju andra grejer man kan göra av mormorsrutor.
Och i allra värsta fall så kan ju en mormorsruta funka utmärkt som grytlapp!
Men jag har en annan, lite mer avancerad idé om vad jag ska göra i huvudet, men för att det inte ska bli som det alltid bli när jag säger att jag ska göra något (halvdant och halvfärdigt), så håller jag tyst tills det är klart.

Jag trodde ju dessutom att virka inte alls var så ansträngande för händerna. Fan vad ledsen jag blir. Aj handleder och aj axeln (märkligt nog).
Det får ta sin tid!

Den här bilden kan var från 2008 eller nåt, då första visionen av en mormorsfilt tog sin början.

Jag är en hejjare på att drömma.

Jag har ganska mycket restgarner efter alla ugglemössor. Det blir just inte några nya ugglemössor gjorda nu heller för den tekniken att sticka funkar inte riktigt med min värk för tillfället.

Men virka funkar bättre! Jag måste göra nånting pyssligt, jag blir nipprig annars!

Nu…. NU ska den där mormorsfilten äntligen bli av! Den här gången är jag smart och använder tjocka garner och en grov virknål!

Äntligen fick jag tummen ur att göra mig en egen vetekudde! Eller rättare sagt en vetekatt!
För jag kan ju så klart inte hålla på och göra något med bara tråkiga raka linjer och sömmar, nä, jag måste krångla till det lite.

Så jag klippte ut tyg till två vetekatter (höftad kattform), en i vanligt vitt bomullstyg, och en i mönstrat bomullstyg.  Det vita tyget sydde jag ihop men lämnade en öppning i rumpan. Sen började jag fylla i vete. Med jämna mellanrum sydde jag en söm tvärs över katten för att inte allt vete skulle kunna samlas på en sida, utan det skulle ligga kvar jämt fördelat.

Sedan sydde jag kattfodralet i det mönstrade tyget. Svans och öron syddes dit och även ögon.
Sen var det bara att påka in vetekudden under kattens svans där jag hur naturligt som helst lämnat en öppning.

Och skjuts in i micron!

Nu värmer den mina axlar så skönt!

Kvällssurf på favoritsajten Etsy.com.
Det är så mycket jag vill göra. Som att sy ett fint quiltat lapptäcke i precis rätt färgskala- Men det känns ungefär lika övermäktigt tråkigt att upprepa samma moment trehundra gånger innan det ens börjar likna färdigt, det var därför den fina virkade mormorsfilten som jag skulle värma mig med typ vintern 2009 aldrig blev större än ett örngott.
Men så sökte jag på patchwork på etsy och hittade som färdiga lapptäckstyger! Med redan tryckta rutor på! Man måste ju kunna fuska till det med ett sådant tyg, med en enfärgad baksida och något mjukt emellan och så syr man maskinsöm jäms med rutorna?

När jag sökte på lapptäcke så hittade jag också en bok med massor av söta lapptäcksväskor att sy! Men det är antagligen överkurs för mig, i synnerhet som boken verkar vara på japanska!

Det var ju verkligen blabd det tråkigaste jag har gjort att sy ihop trasmattor!
Jag fick övertala dottern att hjälpa till. Barnarbete när det är som bäst!

Och inte vet jag om det var värt det, om det faktiskt blev bra när jag väl lagt mattan på plats. Men det liksom kvittar nu. Efter allt slit att sy ihop mattorna så får dom lov att ligga där och tro att dom är fina ett bra tag. Faktiskt.

Mot kvällningen ser allt bättre ut med en drös tända ljus, och det är ju tur det!

…njaaääee…
…jag vet inte jag….

Jag fick för mig att jag skulle rita idag. Jag har inte ritat på äkta vis med en penna på kanske inte hundra år, men i alla fall på tio år.
Och varenda bloggare har ju en tecknad header nu för tiden.

Men jag kan inte bestämma mig för om jag ska vara nöjd eller inte. Jag måste stirra mig blind ett tag till först. Men det var roligt att rita igen, det var det! En gång i tiden gick jag faktiskt på ett sånt där gymnasium där man inbillade sig att man skulle kunna utbilda sig inom teckning och sen försörja sig med en penna och skissblock i handen. Men det var länge sen. Nu snackar vi hundra år sen.

Den här dagen har bara försvunnit i ett nafs. På kvällen fick jag besök av min finaste vän Sandra och hennes barn. Det var även hundra år sedan jag träffade henne, så det blev en välbehövlig pratstund med kaffe medan barnen lekte.
Nu är jag skitpigg. Rent av stirrig på grund av kvällskaffet.
Det är nästan synd att alla barnen har somnat. Så här pigg kommer dom troligast aldrig att få se sin mamma.