Om bottenlösa källor och apmän

Något av det bästa jag vet är när vi lastar in x antal ungar och x antal hundar i bilen och bara åker iväg för att ”kolla på något”.
Det kan vara lite vad dom helst, nära eller långt bort.

Efter middagen idag bestämde vi oss för att åka till Ingbo Källor i Östa.
Det är väldigt vackert där.
När jag var ungdom pratade man om att källorna var bottenlösa, man kunde minsann kasta i en hel bil där och den skulle liksom aldrig sluta sjunka, bara försvinna. Snabbt.
Hur läskigt som helst! Att man trodde på det fast man klart och tydligt ser botten?
För det gör man, vattnet är glasklart och jag har för mig att den största källan är ungefär 5 meter djup.
Botten är fläckvis lysande turkos. Det ser nästan magiskt ut.

Det är svårt att visa hur bottnen ser ut på bild, men så här lysande ser det ut, korten är helt oredigerade.
Jag har dessutom en man som ska klättra och klänga vart än vi kommer.
Ibland undrar jag om han inte är en apa i människokostym?

Och vår lilla Bob, han blev alldeles stollig så fort vi kom till källorna! Han skuttade på stela ben och var helt nipprig. Han tänkte hoppa rakt ner i vattnet från bryggorna flera gånger!

Nu är Bob helt utslagen och sover som en liten trollunge, jag tror inte han skulle vakna om jag så lade en stor rostbiff framför nosen.

När Kina blir öde?

Mannen blev hux flux hemma idag, och då får man smida medan järnet är varmt. Så här i skördetider och så så vet man inte när man får se honom nästa gång.
Så efter att vi hälsat på valpen så for vi vidare mot Dragon Gate i Mehedeby och åt.
Dragon Gate är ett konstigt ställe. Hur kan man liksom ens bara komma på tanken att bygga ett gigantiskt kinapalats mitt ute i ingenstans bredvid e4:an?
Och gick inte det i konkurs för ett tag sedan??
Alla byggnationer verkar ha avstannat, hotellet som visst ska vara riktigt lyxigt öppnade aldrig och vardagligt underhåll som att byta ut trasiga glödlampor mot hela verkar det vara lite si så där med. Men restaurangdelen är öppen.
Kanske dom bara kör på så länge det håller? Tills fasaderna rasar och Jan Jörnmark kommer dit och dokumenterar. Jörnmark står säkert redan bakom muren på lur.

Även om det är synd, så kan jag inte tro annat än att kinapalatset kommer att stå öde om 10 år…

När jag blir en jobbig kund

När man är i Sälen måste man besöka Sporttältet, eller Stadium som det är nu för tiden.

Dom hade så coola miniskateboards där, och eftersom de stora barnen stannat hemma med hunden i stugan medan vi handlade, så köpte jag en varsin skateboard till dem som överraskning!
Jag tror det gick hem ^^

Medan jag shoppade till barnen shoppade mannen till mig :)
En riktigt snygg peak-tröja/jacka! Precis hur skön som helst, man skulle dessutom nästan kunna tro att jag är en sån där nyttig och sportigt hälsosam människa när jag har den på mig ;)

Vi skulle hinna med att få i oss en snabb lunch i Lindvallen också. Tyvärr är ju det mesta stängt, men Sportsbar var öppet.
Dom hade förvisso bara två rätter att erbjuda, ugnsbakad lax med örter eller köttbullar med potatis.
Det fick funka, jag äter lax och mannen som inte äter fisk kunde ta köttbullar.
Det kostar inte gratis att äta i Sälen, därför blev jag ganska irriterad när jag får höra att laxen är slut när jag kommer fram till lunchbuffébordet. Jag kan inte vara tyst då utan utbrast besviken ”Men va faaaaan!”
Kocken sa att han kunde väl fixa lite mer lax, det skulle ta en liten stund att tillaga den bara.
Har jag betalat för lax så vill jag ha det så jag skrapade ihop det lilla som fanns kvar av bufféns lax och började äta av det så länge. Gott var det.
Till Loke kunde dom fixa pannkakor, micra dom lite snabbt, en si så där 15 minuter efter att vi hade börjat äta fick Loke sina pannkakor.
När kocken äntligen var klar med resten av laxen fick jag den serverad fram till bordet.
Tyvärr blev jag bara ännu mer besviken eftersom laxbiten bara var hastigt vänd i stekpannan och helt rå inuti. Jag vet inte jag, jag kanske är konstig, men förväntar jag mig tillagad lax så vill jag ha det, jag äter inte rå lax.
Så när kocken kom tillbaka för att höra om det smakade bra sa jag som det var, att det var synd att den var rå inuti (och det var hela, inte bara längst in i mitten).
-Jaha, ja, så du gillade det inte på det viset….. sa kocken lite lamt…
-Nej, i princip hela är ju rå, sa jag, men det är skitsamma, jag äter kanterna så får det duga.
Jag orkade inte hålla på och tjafsa, även om jag blev väldigt missnöjd (och mannen vill bara gå och gömma sig när jag börjar). Jag fattar att kocken inte orkade hålla på så där när vi var de sista lunchgästerna, men jag tycker ända att restauranger, i allra högsta grad restauranger, ska tänka på att kunden ska bli mätt och nöjd oavsett.

Så, nu är jag hungrig fortfarande, men en kopp kaffe så är jag på banan igen ;)
Ikväll ska vi laga egna hamburgare.

Jag ska duscha utav bara…

Vet ni om att tiden fungerar på ett lite annorlunda sätt här uppe i Sälen?
Vi har in fact redan varit här i tre veckor. Och världen utanför står liksom bara still och väntar.

Ja, det känns så i alle fall. Som att vi har varit här en evighet och först NU har det blivit kväll! Tänk så lång denna dag har varit!
Och det är ju både bra och dåligt.
Jag tror att det är för att man inte är van att inte ha några måsten.

Vi har ätit en god middag, promenerat vovve i spöregnet, latat oss, packat upp och bäddat och så där.
Och jag har tagit en lång skön och lyxig dusch med ett sjuhelvetes tryck i vattnet. Hemma i Mumaribo har vi jämförelsevis ett mycket dåligt tryck i vattnet. Att säga att det strilar vore en överdrift. Sipprar är ett mer korrekt ord.
Fan vad jag ska duscha här.

Mannen har fått för sig att han och jag och Telma ska sova på loftvåningen. I två ihopskjutna träsängar med skumgummimadrasser. Han påstår att sovrummet med dubbelsäng på bottenvåningen är så litet att han inte kommer kunna sova på grund av cellskräck.
Jag tycker att det är läskigare att klättra upp för stegen till loftet.
Idéer liksom.

Framme!

Äntligen framme!
Resan gick faktiskt riktigt bra och allt flöt på.
Vi var lite oroliga att vi inte skulle få med all mat vi köpt när vi lastade det sista i bilen, men med lite pussel gick det utan att det blev särskilt trångt för någon i bilen.

Lagom till vi kom upp till Sälen började det stänka, och när vi var framme i stugan ösregnade det.

Men det gör inget. Vi har fått en helt underbart mysig stuga! Den som inrett den verkar för en gångs skull ha bra smak!
Vitmålade stockar, vackra slitna gamla fönster som speglar och så där. Tjoho!

Nu ska jag strax laga mat, så skönt att ha så mycket matvaror med sig på en gång!

Korvgrillning

Vi tog ungarna och åkte iväg till Gysinge för att grilla korv. Men vi var så sent ute så alla grillställen var redan upptagna.
Några mil senare hittade vi en grillplats i byn bredvid.

Tyvärr började det blåsa rejält, Telma gallskrek hela tiden nästan och Loke blev bajsnödig. Det är så det ska vara när man grillar med familjen. I synnerhet om man åker minibuss.

God morgon

Stugan är faktiskt heeelt okej, med tanke på att jag ringde och bokade den utan att ha en aning om hur den såg ut. 2 rum och allrum.

….men fy sjutton vad dåligt vi har sovit i natt!

Alltså, på allvar, finns det folk som varje natt sover i 160 centimeters dubbelsäng?? Småbarnsföräldrar? Herregud.
Jag har ju dessutom haft Telma i min säng.
Tusen gånger har jag vaknat med spädbarnsreflexer och slagit ut med armarna för att jag har hållit på å ramla ner för sängen.

Vi har precis ätit frukost, jag hade tagit med mackor och smör och ost. Men inte kaffe. Hur smart får man vara? Jag MÅSTE ha kaffe. Hur normal blir man av att dricka påskmust till frukost liksom??
…jag måste lösa det på något sätt…

Järvzoo öppnar klockan 10, innan dess måste jag ha kaffe och han som vägrar bajsa i koppel ska ha bajsat.

Framme!

Efter ett smärre kaos hemma så kom vi äntligen iväg.
Resan till Järvsö gick faktiskt väldigt smidig med både skötsam hund och skötsamma ungar.

Nu hr vi precis kommit fram till den lilla stugan och vårt största problem är att det inte finns tv11 i tv:en här.
Jag har lyckats koppla upp min dator till iPhonen, men det mobila nätverket är nog för slött för att vi ska kunna se Big Brother i datorn.

Herregud vad det är synd om oss. Helt galet.

Men jag överlevde

Bildspel från vår linbanefärd upp för Hamrafjället…

…jag säger bara; ALDRIG MERA!

Jag kände mig inte ett dugg töntig när min nästan-fyra-åriga-son ropar med jämna mellanrum från korgen under:
-Går det bra mamma? Nu är det inte så högt mamma! Mamma! Det är ju jätteroligt!
Det är ingen underdrift att säga att jag var räddare än alla barnen. När jag kom ner igen hade jag blå märken i handflatan efter att jag hållit så krampaktigt i liftens ryggstöd…

Så otränad!

Lite foton från dagens tur på fjället.


Jag kan helt seriöst knappt gå nu. Först de sju mil långa trapporna uppför och nedför vattenfallet i förrgår, sen promenaden uppför och nedför ett relativt brant berg igår…
När jag vaknade i morse och skulle gå ner på nedervåningen kom jag knappt ner för trappan!
Mina vader är helt förstörda! Det här är skrämmande att få sån konstig träningsvärk i vaderna?

Ändå tog vi bilen upp till en fjällparkering idag med för att gå en promenad, denna gång på ett ganska slätt fjäll, men eftersom värken i vaderna redan fanns där så hjälpte det inte mycket.
Jag är sjukt otränad!

Slider by webdesign