Loke har sprungit på toaletten hela dagen. Men han har varit pigg ändå och in i det längsta har jag hoppats på att han bara var körig i magen ändå, att det inte berodde på något smittsamt som magsjuka. Igen. Eller så.
Tills Alfred blev dålig nu på kvällen.

Alltså räcker det inte nu? Va?

Nu blir alla barnen hemma från skolor och dagis och hej och hå i morgon. Och helt egoistiskt så hoppas jag att jag slipper magsjuka denna gång.

Själv sitter jag och försöker mig på att sticka lite igen. Det var ett tag sedan nu och det går sådär. Fingrarna protesterar och värker, men jag har sånt behov att göra något kreativt att jag kämpar på ändå.
Som vanligt gör jag något på en höft, inget mönster, och denna gång inte ens en plan på vad det ska bli, det får visa sig efter hand!
Har jag sagt att min syslöjdslärare blev gråhårig just under de lektioner hon hade mig?

 *femtiofyra timmars telefonkö till supporten*

-Hej och välkommen till supporten, du talar med ….
-Heeeej! *förklarar problemet igen*
-*Skrattar* Aaaah… jag måste gå och prata med en kollega… strax tillbaka……
*väntar*
-Ja, hej igen! Om du har en iPhone så kan du ladda hem en app som heter ”Zappa”. Med den kan du byta kanal!

De närmsta dygnen är räddade!! Inte för att det är något speciellt jag måste se på tv, men jag klarar inte av Cartoon Network i två dagar!! Eller ännu värre, tills på måndag!

Teknikens under liksom!!

Nu, klockan snart halv sex, så har hon nästan ätit upp hela. ”Mmmmm… GOTT!” har man hört Telma viska hela dagen.

Så om en vecka ska jag dit direkt på morgonen och bli serverad en massa lugnande huttar och mysmedicin som kirurgen kallade det. Sen ska det opereras. Jag dog lite på fläcken av nervositet. Herregud så läskigt. Kommer jag att överleva detta?
Nu ska jag svimma lite.

Sen ska jag fundera på om jag kanske inte borde förtjäna att skaffa mig ett sånt där tandhalsband som Karin och hennes konstgrepp gör. Som en lyckoamulett. Det känns som om jag kan behöva det?

….minns att jag en gång i tiden bakade blågröna frallor!

Nu testar jag recepten som jag fick av Anna Tobotroll och Eva Kramgo igår. Två av dem.
Fast jag kunde inte låta bli att ha i blå karamellfärg i båda. Ser ju inte så där jättevackert ut. Men Loke tycker faktiskt att det är roligt!
Men kakor ska inte hålla på och se för goda ut, då tar dom ändå bara slut på en gång.

(Notera att jag har antika glasflaskor i EXAKT samma nyans som kakorna i fönstret. Stilsäkert.)

Loke började morgonen med att vara dålig i magen springa på toaletten fyrtioåtta gånger på en timme. Jag vet inte om det är magsjuka igen, men det är bäst att ta det säkra före det osäkra och hålla oss hemma.

Jag fick passa på att åka ner till affären på förmiddagen medan mannen fortfarande var hemma så att jag skulle slippa ha några barn med mig, och då skulle jag även passa på att hämta ut astmamediciner till mannen som är förkyld och superdålig i sin astma.
Han har liksom bara struntat i att hämta ut sin medicin på väldigt länge, av snålhet och dumhet. Men när jag kom till apoteket så visade det sig att han väntat så länge att receptet gått ut för bara ett par dagar sedan.
Så då fick jag gå in på vårdcentralen och krångla och ha mig och bli sur och irriterad och ilsken och allt möjligt och sen fick jag åka hem utan medicin till mannen i alla fall.
Men nyss ringde dom äntligen upp och sa att han hade fått ett förnyat recept som han kunde hämta ut.
Det är helt sjukt att livsnödvändiga mediciner ska vara så hutlöst dyra!

Ja, det känns som vår vardag är kantad av sjukdom och elände hela jävla tiden. Underbart.

Nu har Telma precis somnat och jag ska städa lite och göra lite nytta. Men det är så irriterande att allt blir en dominoeffekt, nu när jag inte kan stödja ordentligt på hälen, då får jag också mer ont i knät och höfterna.

Undrar jag om jag inte är född på en måndag?

Det är full fart på barnen och brasan sprakar och kaffet puttrar. Jag har lyckats halta ut på en morgonpromenad med Bob, jag fattar inte, jag hade ont i fotknölen igår, och då testade jag att smörja in med sån där Aloe Vera MSM Gel, den ska ju verka in till själva leden som jag har förstått, medan Aloe Vera Heat Lotion ska ta hand om musklerna.
Hur som helst så kände jag verkligen hur MSM Gel trängde in i fotleden och jag tänkte att det måste bli himla bra nu, men efter bara en liten stund började det göra mer och mer ont, det spred sig och inom någon timme hade jag inte bara ont i fotknölen, utan längs hela hälsenan.
Det kan ju har varit en slump att det kom just efter att jag smort in, jag vet ju inte om det skulle ha kommit ändå, men konstigt är det! Och hälsenan värker satan fortfarande och jag har svårt att sätta ner foten när jag går.

Idag ska jag i alla fall försöka ta mig ner till loppisen i byn, det var nog långt före jul som jag var där sist så det ser jag fram emot!

Bus-Telma i ärvd pyjamas från Loke, och stulen leksak, från Loke ^^

Jag lagade laxfilé och klyftpotatis och bjöd på till middag och sen svischade  kvällen bara förbi! Nästa gång vi ses så har säkert Rådjurs-Hannas bäbis kommit!

Förutom alla smärtor jag har haft ungefär halva livet i fingrar och höfter främst så har ju axlarna liksom varit det akuta sen i höstas. Ena axeln är så överrörlig och ostyrslig så det drar och knakar och brakar i den så fort jag går.

Senaste veckan har vänster fotled också börjat göra galet ont. På insidan av fotknölen. Det värsta när ledsmärtorna blir värre är att det liksom inte går att slappna av. Jag tror att jag kanske har alldeles för platta fötter, att det ska vara som ett mellanrum mellan fotsulan och golvet där i mitten under foten, men jag vet inte om det är det som gör att det gör ont? När jag står stilla brukar jag omedvetet stå liksom på utsidan av foten, jag vinklar in fotsulorna, det ser säkert helkonstigt ut, men jag har bättre balans då. Sen såna där jättestora hallux valgusknölar eller vad det nu heter på det och det känns tipptopp i fötterna. Inte.

Sen blev jag orolig att inflammationen från visdomstanden spridit sig till käklederna, på båda sidorna, trota att penicillinet så gott som botat knölen i käkbenet där infektionen satt. Jag har fortfarande så himla ont när jag gapar mycket, typ gäspar, eller äter något så att man måste ta i med käken.
På båda sidorna i gångjärnet. Och det är samma där, börjar det göra ont är det helt omöjligt att slappna av och jag blir tokig. Gör vad som helst, smörjer in tigerbalsam på käklederna, gapar så mycket jag kan för att stretcha och har mig.
Det borde inte längre bero på infektionen eftersom jag ätit färdigt penicillinet?

TRÖTTMA!

Ja, för trött är jag också, här om dagen somnade jag liggandes med överkroppen över köksbordet efter att jag druckit kaffe. Jag har inte för vana att göra så annars, men det behövdes visst.
Jag har slumrat en stund med Telma på soffan idag också. Jag är en sån som skäms om jag somnar till mitt på dagen. Känner mig oerhört lat och har svårt att ens erkänna om jag har vilat.

Jag blir alldeles deprimerad, för jag har gått och väntat att allt detta bara ska vända, vilken dag som helst, så kommer alla smärtor bara att försvinna. Men det gör det inte, det blir visst bara lite värre hela tiden. Och det är så jävla glädjedödande.

Nu ska jag gå och ta mig en varm okynnesdusch och drömma om den dagen vi har ett badkar i huset.

Om syltkakorna inte visade sig vara klara inuti, visst kan man stoppa in dem i ugnen en stund till då va?

Jag funderar på det här med kakor och bakning. Jag tycker det är drygt att baka när det ska ta sån himla lång tid. Det var ju inte gjort på tre röda att forma alla de där syltkakorna precis.
Det optimala för en baklatmask som jag vore nog att göra kakor av en smet som man vispar ihop och sedan bara klickar eller häller ut!
Vad är det för kakor? Visst fins det såna och var hittar jag receptet?

Idag är det ännu en premiär i mitt liv som ger vuxenpoäng. Jag bakar småkakor. Jag har aldrig bakat en kaka i hela mitt liv! Jag har bakat bröd och bullar, men aldrig småkakor.
Syltkakor.
Det ser inte ut som syltkakor än, men det stod faktiskt i receptet att man skulle rulla ut dem till bollar så så har jag gjort.
Så mitt när jag står där och gör bollar av kakdeg så ser jag att jag också har fått en tant-arm!  Bara ena, gudskelov. Men ändå! Insidan av underarmen har fått rynkor.
Att inte den armen kunde rulla snyggare bollar än så här, det är ett mysterium.

Nu undrar jag om kakorna ska förväntas bli hårda i ugnen eller om dom blir det efter dom kallnat? 

Så skönt att det inte är lika blåsigt och kallt idag.
Men brasan sprakar redan i spisen och kaffet är färdigt. Sen ska Loke skjutsas till dagis idag. Tror jag. Han var inte allt för pigg när jag väckte honom och han var lite hängig igår kväll, så vi får se.
Även Telma börjar låta förkyld igen, vilket jäkla ekorrhjul liksom!

Nu ska jag bädda ner min lilla Telma som har somnat i min famn!

Så fort jag börjar laga mat så skjuter Telma fram en köksstol till diskbänken så att hon kan vara med och ”hjälpa” till. I det här fallet stå och smaka på hackad lök.

Telma hittade förresten en ny huvudbonad idag när jag höll på att ändra om med lite lampor och lampskärmar:
Hon blev en ”Kina-unge” som Loke uttryckte det.

**klick** Bloggskadad!

När Sandra och hennes barn åkte kom Storbonden och hans son in så jag bjöd dem på fika med, så det har blivit fika hela dagen lång för min del!

Strax ska jag åka och hämta mina två stora barn som gick hem till Sandra direkt efter skolan, hennes man och äldsta son var kvar hemma medan hon var här, och sen är det dags för middag och sedan tv-kväll.
Måndagar är bästa tv-kvällen, kanske den enda kvällen jag faktiskt tittar på tv!

Fy sjutton vad kallt det är idag! Även om det inte är lika många minusgrader så blåser det massor och då känns det mycket kallare. Och huset blir mer utkylt, 14 grader inne när jag gick upp. Brr.

Den där blogglusten är det sisådär med som ni kanske har märkt.
Jag är så himla off och det värsta jag vet är att gnälla. Och då vet jag int just nu vad jag ska skriva om, för all annan energi har liksom bara runnit av mig.
Jag har sådan hemsk värk hela tiden och den borrar in sig i min hjärna. jag har ingen ork till något, ingen inspiration, ingen matlust, jag är så sjukt trött hela tiden så vad finns det att skriva om känner jag?
Jag vill inte trötta ut era öron och bli den där gnällkärringen. Ändå vill jag ju blogga. Det känns som om jag måste komma över någon slags tröskel, jag vet bara inte vilken eller hur?

Jag är rädd att vara en belastning för de jag lever med, för mina vänner och också mina bloggläsare (sjukt va?). Det syns inte att jag har ont, var jag har ont, när jag har ont, alltså finns det inte och jag är antagligen bara överkänslig. Lite så känner jag.

Ja, lite måndagstankar från mig liksom.

Storhandlat. Äntligen!
Nu kan bilen gå sönder och jag kan bli sjuk och hej och hå, jag har i allafall hunnit fylla på i mina förråd!
De senaste gångerna har jag storhandlat själv med vild Telma som inte kan sitta still i en kundvagn, så nu när mannen följde med gjorde jag värsta grejen utav det och såg till att vi hade reservplaner för Telma om hon blev allt för bråkig.
Mannen som är säms i världen på att storhandla och tänka långsiktigt och inte kan förstå varför vi ska köpa flera kilo köttfärs när han inte ens är sugen på köttfärssås och spagettie för stunden, fick dra vagnen med barnen och jag sprang och hämtade varor och fyllde den med.

Bara för det så skötte sig Telma exemplariskt, och jag såg nog vad mannen tänkte; -Hur jobbigt kan det vara liksom? Hur bekväm får man vara?
Men Telma BRUKAR inte vara så här lugn.

Och jag blev missnöjd med storhandlingen för det fanns dåligt med kött och kyckling och sånt i storpack, så det måste bli en vända till Ica Maxi också.

Nu har jag precis rensat kylskåp och plockat upp alla kassar, och lyckats halka på ett jäkla tv-spels-fusk-papper som låg i trappan och halvt slagit ihjäl mig.
Nu tycker jag att jag förtjänar en kopp kaffe!

Bland annat att mannen hade hört talas om att det fanns ett militärt överskottslager i gamla Hästhagen i Söderfors! Och dit skulle vi åka. Men enligt mannen så var vi tvungna att åka dit i största hemlighet, så att vår granne inte skulle märka det, för då kanske han skulle berätta att han sett oss åka för flera och då skulle ju så klart priserna höjas på överskottslagret.
Därför var jag tvungen att militär-åla mig ut till bilen, ligga ner och dra mig fram på armbågarna liksom. Sjukt jobbigt.
När vi väl var framme i Hästhagen och gick in, så blev mannen helt lyrisk! Det fanns så mycket bra grejer tyckte han! Jag tyckte mest att det var landstingskläder och såna där förlossningsstrumpor och sånt, men mannen han plockade på sig massor han och tjatade på att jag också skulle ta något!
Så jag letade och letade, jag hittade tillslut en vinröd plyschkudde med vita fransar runt om som jag köpte för 30 kronor. Och jag fick sån ångest för det! För den var ju så himla ful och såg brittisk ut! Den var så ful att jag mådde riktigt dåligt över det och när jag vaknade grämde jag mig fortfarande över hur den skulle passa i mina soffor bland mina linnekuddar *ryser*