Storhandlat. Äntligen!
Nu kan bilen gå sönder och jag kan bli sjuk och hej och hå, jag har i allafall hunnit fylla på i mina förråd!
De senaste gångerna har jag storhandlat själv med vild Telma som inte kan sitta still i en kundvagn, så nu när mannen följde med gjorde jag värsta grejen utav det och såg till att vi hade reservplaner för Telma om hon blev allt för bråkig.
Mannen som är säms i världen på att storhandla och tänka långsiktigt och inte kan förstå varför vi ska köpa flera kilo köttfärs när han inte ens är sugen på köttfärssås och spagettie för stunden, fick dra vagnen med barnen och jag sprang och hämtade varor och fyllde den med.

Bara för det så skötte sig Telma exemplariskt, och jag såg nog vad mannen tänkte; -Hur jobbigt kan det vara liksom? Hur bekväm får man vara?
Men Telma BRUKAR inte vara så här lugn.

Och jag blev missnöjd med storhandlingen för det fanns dåligt med kött och kyckling och sånt i storpack, så det måste bli en vända till Ica Maxi också.

Nu har jag precis rensat kylskåp och plockat upp alla kassar, och lyckats halka på ett jäkla tv-spels-fusk-papper som låg i trappan och halvt slagit ihjäl mig.
Nu tycker jag att jag förtjänar en kopp kaffe!

Bland annat att mannen hade hört talas om att det fanns ett militärt överskottslager i gamla Hästhagen i Söderfors! Och dit skulle vi åka. Men enligt mannen så var vi tvungna att åka dit i största hemlighet, så att vår granne inte skulle märka det, för då kanske han skulle berätta att han sett oss åka för flera och då skulle ju så klart priserna höjas på överskottslagret.
Därför var jag tvungen att militär-åla mig ut till bilen, ligga ner och dra mig fram på armbågarna liksom. Sjukt jobbigt.
När vi väl var framme i Hästhagen och gick in, så blev mannen helt lyrisk! Det fanns så mycket bra grejer tyckte han! Jag tyckte mest att det var landstingskläder och såna där förlossningsstrumpor och sånt, men mannen han plockade på sig massor han och tjatade på att jag också skulle ta något!
Så jag letade och letade, jag hittade tillslut en vinröd plyschkudde med vita fransar runt om som jag köpte för 30 kronor. Och jag fick sån ångest för det! För den var ju så himla ful och såg brittisk ut! Den var så ful att jag mådde riktigt dåligt över det och när jag vaknade grämde jag mig fortfarande över hur den skulle passa i mina soffor bland mina linnekuddar *ryser*

Igår fick vi ett paket med lite vårnyheter från Vossatassar!
De har verkligen superfin kvalitet och härliga färger!

En del av sakerna lägger jag undan tills det blivit lite varmare ute, det blir perfekt med lite tunnare mössor till våren, och de tuffa solglasögonen kommer Loke att älska!

Vossatassar finns att köpa bl a hos Nelly.com och på Barnens Hus!

Annars har dagen gått åt till att elda och hålla varmt inne. Ska det vara så här kallt länge till så kommer nog inte veden räcka hela året.
Nyss gick vi en promenad med Bob över åkrarna, riktigt fint när det är så kallt i luften, men man vill inte vara ute så länge, jag är liksom inte världsbäst på att klä mig för kyla!

Hoppas ni har en fin lördag där ute!

Idag ska jag äntligen åka och köpa ett sånt där extrasäte till min bil, så att vi kommer att få plats hela familjen om vi behöver i en och samma bil. Tidigare har vi ju varit en för mycket sen jag sålde Cheva Trans Sporten.

Ellen fick förresten en kallelse igår, för att plocka ut örhängspluppen som hade vuxit fast i örsnibben. Nu har den redan lossnat av sig själv, så jag ska ringa och avboka tiden, men ”vägbeskrivningen” i kallelsen var lite kul formulerad!

Lite som om att dom räknat med att det var ett barn som skulle komma själv

Hon skrattade och jag tänkte så det knakade, nä, jag kunde inte komma på vad det var för fel i det jag skrivit…. tills Sandra undrade om jag fortfarande trodde att Loke var fyra år??
Herregud, jag tänkte inte alls på det! Jag hinner inte med! Han fyller ju för sjutton snart 6 år!  Sandra brukade själv kalla sin jämngamla Svante för fyra år, så jag är ju inte ensam om att inte hinna med i alla fall men hu så fort tiden går!

Vi har haft en lugn eftermiddag annars, och nu har jag plockat fram chips och ostbågar till barnen och tänt ljus i tv-rummet. Själv är jag fredagssnygg i po.p-randiga långkalsonger och sköna m90-tröjan som blev favoriten på en gång.
Orken är borta. Jag är så jävla less på att känna mig så här låg och tråkig. Jag satte massor av glad färg i nya bloggdesignen för att tvinga upp mitt humör lite, men det hjälpte inte länge.
Den här värken i kroppen tar knäcken på mig. På riktigt. Varför rasar kroppsdel efter kroppsdel just nu? Varför?
Hela mitt liv har jag gått i tron att åldern ska göra underverk för mina överrörliga leder. För det sa en läkare för femton år sedan och det tog jag fasta på. ”När du blir gammal blir du ju stelare, det blir alla” och jag tog det som att jag skulle vara som en normal 20-åring i kroppen när jag är fyrtio.
Men jag blir ju inte mindre rörlig för att lederna blir stela, det är ju av smärta jag blir mindre rörlig. Nu har jag förvisso ganska många år kvar till fyrtio, så det finns kanske en liten chans att den läkaren har rätt?

Jag känner mig som en gnällig belastning för alla som finns runt omkring mig. Som en riktig latmask.

Så jag handlade i grannbyn det nödvändigaste och bjöd in mig en stund till Sandra i stället. Malin var också där så det blev en mycket trevlig fikastund!

Telma med Billy och Mimmi

Förresten fick jag äntligen mitt fat från HilmaHome förra veckan, men det har varit dålit med att handla senaste veckan så det var först idag jag kunde fylla det med frukt, himla fint blev det!

I brevlådan idag låg det också ett paket från Vossatassar (jag ska visa innehållet senare), och ett annat paket innehållandes en m90 värmetröja till mig! Jag vet inte om det är någon läsare kvar från den tiden då jag började finkamma nätet efter en m90-tröja i storlek 3, den minsta storleken, men jag hade en slags mani och bara skulle ha en sådan. Nu, ungefär 7 år senare HAR JAG DET!!!
Himmel vilken skön! Kunde helgen starta bättre?

]]> http://mumari.com/2012/02/om-halka-frukt-och-militartrojor/feed/ 1 http://mumari.com/2012/02/tacka-guldfisken-for-det/ http://mumari.com/2012/02/tacka-guldfisken-for-det/#comments Fri, 03 Feb 2012 09:40:05 +0000 mumari.com http://mumari.com/?p=20055 Men suck!

Mitt minne är endast liiite bättre än en guldfisks. Därför kom jag inte ihåg säkert om det var halv två eller halv tre som jag hade tid hos käkkirurgen.
Så jag väntade in deras telefontid som började klockan tio och ringde för att fråga. Men de hittade inte mig någonstans. Jo men jag fick tiden förra torsdagen, direkt av läkaren när jag var här sa jag. Så de undersökte lite närmare och såg då att det blivit dubbelbokat och därmed hade mitt besök blivit avbokat, de hade bara missat att meddela mig det.
Hoppsan liksom.

Det var ju en himla tur att mitt minne är så pass dåligt att jag blev tvungen att ringa för att friska upp det, annars hade jag lastat in två vilda ungar i bilen och åkt 6 mil in till stan och tagit med två vilda ungar in på mottagningen, helt i onödan.
Ny tid: 29 februari. Skit också. Jag som hade byggt upp en sån ångestförväntan över detta besök och tyckte att det var lika bäst att få det avklarat, nu får jag vänta nästan en månad!
Jag lovar att infektionen hinner komma tillbaka!

Vad ska jag och barnen göra idag då?
Nu känns det ju som denna dag inte kan få passera outnyttjad. Ska jag åka och storhandla kanske? Det känns egentligen inte alls lockande att göra det själv med en fyraåring som tycker det är tråkigast i hela världen och alltid blir kissnödig när man fyllt halva kundvagnen, och en ettåring som bara klättrar ur vagnen.
Men det kändes å andra sidan inte särskilt roligt att åka till käkkirurgen heller, så det kanske är någon värdelös aktivitet jag ska ägna mig åt idag?

Inte kom jag i säng så tidigt som jag tänkt mig igår. Men tidigare än vanligt så jag borde vara lite mer utsövd än vanligt också då.

Idag ska jag åka till stan igen, käkkirurgen. Jag ser inte riktigt fram emot det. Jag vet inte säkert om något ska göras idag eller om vi bara ska prata. Trots att penicillinet har hjälp ganska mycket så har jag så himla ont i käken. I käkleden. Den har liksom blivit så trött och glappig av allt det här på båda sidorna att jag inte ens kan gäspa längre utan att skrika aj.
Därför oroar jag mig hur mycket som helst över själva visdomsoperationen, som jag antar tar ett tag, och då måste jag gapa mycket och länge.
Men operationen är ju inte idag, så jag ska försöka varva ner mina nerver.

Jag tar båda småttingarna med mig in till stan och tänkte försöka hinna luncha med dem först på Mc Donalds. Har jag tur så är dom fromma som små lamm sen när vi ska till sjukhuset.

Bild från igår

I morgon måste jag åka till stan igen, det är dags för återbesök och konsultation inför operation av visdomstanden hos käkkirurgen.

Jag har lovat Loke att vi ska gå och lägga oss tillsammans tidigt idag och titta på film i sängen, och jag gissar att jag somnar före barnen!

Min snälla mamma kom och hämtade upp mig och småbarnen efter lunch, sen for vi in till stan tillsammans. Eftersom jag krävt att vi skulle göra något roligt innan vi hämtade min bil så åkte vi först till gamla stationshuset där mamma bjöd på fika.

Så himla fint och flådigt det var där inne! Där skulle jag kunna sitta och dricka latte varje dag. Om det inte vore 6 mil enkel resa. Och om det kostade gratis.

Jag testade en sån där bloggkaka som alla snackar om som är svindyr sägs det och svår att göra själv. Jag tror att jag missat hela grejen med såna där macronn (macarons), för jag tyckte inte att den var god alls. Så pass att jag inte ens kunde äta upp den. Jag hade en föreställning av att den var lätt och luftig, men den var stenhård och kompakt och smakade medicinskåp. Inte ens Telma ville ha den.

Men Loke tyckte att hans knallröda cupcake var god!

Och i övrigt var caféet jättemysigt!

Sen for vi till Gränby Centrum en snabbis.
Jag köpte tjocka kritor till Telma eftersom hon faktiskt försöker rita så fort hon får tag i en penna, och så köpte jag en docknapp och docknappflaska till Telmas Mimmidocka. Gissa om Telma är glad! Och jag med. Helt galet. Jag är mer nöjd över att ha gett Telmas docka en napp och nappflaska än om jag hade köpt något till mig själv.
Loke fick en sån där spiralfjäder som vandrar ner för trappan. Han ville först ha beyblades och krigargubbar, men jag övertalade honom att välja fjädern och sa att det minsann var en ”riktig” leksak. En sån hade mamma och pappa när vi var små. Nu är Loke jättestolt över fjädern.

Mormor fick äran att dra vagnen åt mig ett tag

Sen fick jag skjuts till svärföräldrarnas hus där min bil stod och var lagad.
Gud vad jag älskar min bil. Inte för att den är så himla fin eller lyxig, men den tar mig dit jag vill.

Nu är jag nyss hemkommen och ska börja med middagen!

Det blev mycket prata hos sjukgymnasten idag. Och jag fick en bunt med papper med saker att tänka på när man rör sig och träningstips vid EDS.
För sjukgymnasten säger att jag i praktiken har det. Men hon kan ju inte ställa diagnos. Däremot kunde hon inte förstå varför jag inte fått den diagnosen tidigare.
Jag har tydligen alla tecken och även en speciell konsistens i huden, töjbar och mjuk. Typ degig antar jag?

Min hemläxa blev att göra allt jag gör i vardagen. På ett bättre sätt som inte provocerar lederna. Lätt? Nä.

Nu ska jag försöka piffa till degen i ansiktet med lite sminka och göra barnen redo  för att åka med mamma och hämta min bil!

Och då kom jag att tänka på vad jag trodde att ett par av mamma och pappas kompisar  hette:

Ingasylt och Lasse! Smaka på det! Det faller så naturligt i munnen att det inte alls låter konstigt! Jag antar att hon hette Ingalill egentligen, men jag sa Ingasylt pinsamt länge.
Jag kan fortfarande känna den där iskalla känslan i ryggen när man inser att man länge inte bara sagt fel, utan trott fel!
Som när jag härom året skrattade och hånade tidningen som stavade fel på en känd persons namn. Peter Settman liksom? Hahahahaaa! Han heter ju Peter Setterman! Pinsamt för tidningen!
-Nej, pinsamt för mig när mannen undrade om jag var helt bakom eller?

(erkänn att ni blir sugna!)

Telma plockade på sig lite allt möjligt på sin tallrik. Hon är inte så himla kinkig med att blanda. Men godast av allt var smöret som fanns under osten på limpmackan.

(Var så säkra på att Bob ligger under Telmas stol och håller koll)

Innan middagen knådade jag ihop en play-dohdeg till barnen att leka med. Eller äta på. Även det kändes lite som tillbaka till en villa i Täby 1984 och jag var 5 år och mamma var dagmamma och hade en velouroverall.

Man ser det man vill se. Tydligen.

Sen har jag efter ett långt samtal med min mor löst hur jag ska få hem min bil i morgon. Det tog ett tag att knäcka den nöten eftersom inget stämde när vi diskuterade, jag kunde inte räkna ett plus ett och jag trodde att det var fredag i morgon och förutsatte att även mamma trodde det.
Men nu så, nu har poletten trillat ner och jag kan få ihop hur vi ska göra och jag har sagt till mamma att hon gärna får skjutsa mig och barnen till min bil. På ett villkor: Att vi hittar på något roligt också!

Jag saknar verkligen min bil och har nu dessutom fått tag på ett extrasäte till volvo som jag ska köpa och montera in så att vi kan få plats hela familjen i bilen de få gånger vi åker allihopa någonstans!

Fönstertittarna

En kopp kaffe nu och kanske Telma vill passa på att sova middag så jag får dona med tvätten ifred. Telma brukar sova middag tidigare, men idag har hon i stället sovit två femminuterspass för att sedan vakna av hostan.

Vad tycker ni om nya designen då?

Det är gnistrande kallt ute och ska visst bli kallare. Jag har hellre kallt en att det är slask, så det gör inget.

Telma är feberfri igen, men hostig och snorig. Viktigast av allt; pigg ändå! Nästan sitt vanliga jag som leker och spexar som vanligt ^^

Järngänget framför morgonbolibompa. Vi lyckas sätta på tv:n varje morgon när dom sjunger ”dagens-grattisvisan”, sen har jag den sången på hjärnan hela dagen.

Telma har också tagit sitt penicillin utan bråk. Eftersom det nya penicillinet hon fått inte smakar illa så började jag misstänka att det var medicinskeden hon protesterade mot, så jag mätte upp penicillinet och provade sen att ge på en tesked.
-Mmmmmm! Ghotth!! sa Telma och svalde två teskedar penicillin. ”Ghotth” är kanske det roligaste ordet Telma säger nu eftersom hon liksom viskväser det så hon låter som ett litet monster.
Ni anar inte hur skönt det skulle vara att slippa en kamp med Telma för att få i henne medicin tre gånger om dagen.

Loke däremot har fått utslag och klåda på kinden. Vad det beror på vet jag inte, men han hade jättesvårt att somna. Det kan kanske vara för att han tog hallonsylt i stället för äppelmos som han brukar på pannkakorna igår?
Han har inga allergier som vi vet om, men jag ska prova att ge honom hallonsylt igen efter att det på kinden har gått bort så får vi se.

Jag har äntligen kunnat äta en riktig middag i alla fall och infektionen i kinden börjar försvinna tror jag. Knölen är fortfarande kvar men det tar säkert sin tid. Jag ska tillbaka till käkkirurgen på fredag eftermiddag.
Både jag och Telma hade tid på öron-näsa-halsmottagningen i morgon, men det ringde jag och avbokade, jag vill inte behöva släpa iväg Telma när hon fortfarande är hängig, efter alla sjukor på raken känns det som att hon behöver få återhämta sig.

Men jag satsar i alla fall på att komma iväg med mig själv till sjukgymnasten på torsdag morgon, jag hade turen att få en återbudstid denna vecka när jag ringde och avbokade måndagsbesöket.

Så rullar livet på här och nu sitter jag och slötittar på tv med en Latte Macchiato  för att inte själv somna alldeles för tidigt!

Så jag tog fram cernitlera och knåpade ihop en napp, liksom gjuten efter Mimmis mun. En ljuslila napp, var det från början. Jag vet inte om det beror på att leran är 15 år gammal, men den kom ut som grå när den var härdad i ugnen.

Men huvudsaken var ju att den passade i Mimmis lilla, lilla dockmun:

Men så visade det sig att Telmas fingerfärdighet inte riktigt räckte till, hon har inte precisionen som krävs för att få in nappen i Mimmis mun, hon kan bara dra ut den:

Så nu har jag två bäbisar.
För nån måste ju ta hand om Mimmi och hjälpa henne med nappen sjuttioelva gånger tänker Telma och kånkar Mimmi fram till mig hela tiden.

Nu står jag och lagar mat och Telma försöker liksom trycka fast dockan på min höft, sen sträcker hon upp sina armar mot mig och säger ”Kchoo!” vilket betyder ”kom” på Telmas språk.

Lite ur askan i elden. Och nappen blev inte ens fin.

Oftast.

Men det händer att jag kan få tag på skrapet som en annan inte vill ha på tradera. Oftast går priserna för högt upp men ibland kan man göra fynd!
Kanske för att den liksom redan är sååååå ute.
Den här tunikan kom med posten idag, jag tycker den var jättefin, men jag är osäker på om jag passar i den, jag känner mig lite som en bakelse?