Som nu, idag fick jag hem ett halsband som jag beställt. En ”bola”. Dels är den vacker. Dels har den en ”riktig” betydelse, och nu en egen betydelse för mig. Genast blev den som en lyckoamulett.
För bebisapan i magen.
Om jag bara har bolan på mig hela tiden så….

Jag och Loke är nyss hemkomna från min Maja i Leialand. Det är alldeles för sällan vi ses!
Loke fick träffa Neo, som enligt Loke är en bebis fast han är 1 år, och Loke både förfasas och fascineras över bebisen.
Vi påpekade för Loke att det var ungefär en sån som skulle komma ut från mammas mage sen, och jag tänkte att nu blir nog Loke förskräckt.
Men nähej då, det var ingen fara tyckte Loke och skrattade. För det är ju ingen vanlig bebis som ska komma. Det är ju en bebisapa! (jag måste på allvar få fason på hans vanföreställningar!)

Jag hade med mig svärmors hembakade semmelbullar, och tillsammans gjorde jag och Maja semlor. -När man är på tjocken FÅR man äta många semlor och jag älskar semlor! sa jag högt och tydligt och gjorde i ordning massor av semmelbullar.
Ja… får och får…. det var väl mer en fråga om att kunna. Ujujuj, jag mår fortfarande illa och sitter och kallsvettas.

Tiden går fort när man har roligt och alldeles för snabbt blev det dags för mig och Loke att åka hem och möta mina stora barn vid bussen.
Nu sitter jag här i soffan, vet inte riktigt vad jag ska ta mig till på grund av illamåendet. Det är verkligen inge roligt!

Bloggar etiketter: apa, bebis, docka, köpa, lifelike, monkey, monkey-doll, plush, verklig

Igår var det dags igen.
Mannen kom hem och var ganska halvblind på kvällen.
En kapskiva till vinkelslipen hade exploderat och han hade fått något i ögat.
Och det är ju faktiskt jättefarligt så jag skällde på honom och sen ringde vi sjukhuset.
Jo men det var ju självklart att han skulle komma in till akuten, ögona böj kan man säga.

Och jag kanske är lite lättretlig och tyckte att mannen lika gärna kunde ta en taxi in, men nähej då, det gick inte för sig. Skjuts av mig ville han ha, annars skulle han minsann köra själv.
Så vi klädde på en sovande Loke och gasade in till stan och sjukhuset.

När vi åkt de dryga 6 vi har till stan utbrast mannen plötsligt: -Jag tror det lossnade!! Det känns nästan helt bra nu!
Och jag blixtrade till. -Nu får du fan se till att gå in till ögondoktorn i alla fall! Jag tänker inte sitta och ha kört hela vägen in till stan i ONÖDAN! Nån jävla måtta får det vara! vrålade jag.

Så mannen fick vackert besöka doktorn ändå och få det konstaterat att det inte var någon som helst fara med ögat, trots att han vred sig i plågor innan vi åkte.

Vi försökte kompensera stadsbesöket med Mc Donalds, och det blev ju bra för mannen som fick äta upp hela min meny också.
Jag tyckte att det luktade gammal skurhink inne på hela restaurangen och sa det antagligen så högt att personalen blev sur och spottade på min hamburgare, för den smakade verkligen grävling och jag kämpade mot kräkdjävulen ända tills vi lämnade byggnaden.

Idag vaknade jag och var så hungrig att jag höll på att dö ihjäl mig. BIG time.

Men nu, nu är jag minsann beredd att skriva under på att graviditet kan jämställas med att vara sjuk.
När man står och ska betala i affären och kallsvettas och ber en stilla bön om att få slippa kräkas just då och där, då kan man skriva under på att det är en sjukdom. Just då.
Och när ryggen och höfterna skurit och totalt förlorat sin funktion.
Och när humöret blir så rubbat att man exploderar för minsta lilla.
Och när man är så trött att man somnar sittandes i soffan och inte kan öppna ögonen fast man hör att treåringen springer skytteltrafik till skafferiet och tjuvar kakor.

Ja, för så mår jag just nu. Det där med ryggen kan ju omöjligt bero på mitt tillstånd, det är förhoppningsvis något annat som väntas gå över precis vilken sekund som helst.
Och just nu känner jag att illamåendet eventuellt kan botas med en semla. Det tror jag.

Ja…. och svaren är många, eller inga.

Varför inte?

Jag tycker att det där är som man känner själv, men de flesta väntar antagligen till den magiska veckan 12, då risken för missfall minskar. Jag kan absolut förstå att man väntar.
Jag vill inte det. Jag vill att OM det går snett, så ska min omgivning förstå varför jag mår dåligt. Det är inte fult eller skamligt att få missfall.
För dåligt mår man, oavsett. Jag vet, jag har haft upprepade missfall tidigare.

Sen råkar det ju vara så att jag KAN ha ätit väldigt onyttigt, och ALLT det onyttiga liksom har lagt sig som en kula på min mage.
Och folk kan tänkas fråga om jag har en bebis i magen. Och då kan jag ju med gott samvete svara ”ja”. Även om jag faktiskt får inse att den där kulan på magen mest består av semlor och glass och bullar och kexchoklad. Hittills.
Det är faktiskt inte riktigt klok hur tjock jag blitt! Och bara på magen!

Ännu en anledning till att jag inte kan hålla det hemligt är faktiskt bloggen. Sen jag gjorde ett positivt test för några veckor sedan inträffade stora bloggdvalan.
Att krysta fram inlägg som inte hade ett dugg att göra med det som egentligen upptog mina tankar kändes…. konstigt…. bloggtorka…. meningslöst.

Så, nu vet ni! Jag är i vecka 8 as far as I know.
Loke väntar med spänning på en bebisapa i oktober, jag och resten av familjen nöjer oss absolut med en helt vanlig bebis ^^

Bloggar etiketter: 8, bebis, gravid, graviditetstest, mage, stor, tidigt, vecka 8

Loke: …Vanteeee….. vet du min mamma har i magen då?
Svante: Nääää!
Loke: Min mamma har en bebisapa i magen!!
Svante: Näheee…. en riktig bebis!?
Loke: Neeej! *lite irriterad* Mamma har en BEBISAPA i magen! Sen kommer den ut! Och är en stoooor apa!
Svante: Jaha. Ka vi leka med bilar Lote?
Loke: Jaaa!

Jag har färgat mitt hår illrött! I all hast innan jag och Loke skulle fara till Sandra.
Nog visste jag att mitt hår inte skulle bli illrött som på förpackningen, men… nog trodde jag att det i alla fall skulle skifta liiite i rött? Trots att det är så mörkt? I alla fall vid utväxten?
Nä-hej då.
Ingen jävla skillnad alls.
Barret ser prexis på millimetern ut som innan.
Jag börjar dessutom överväga en klippning. Men det tråkiga är att mitt ostyriga hår ser helt olika ut från en dag till en annan så en frisyr känns inte att tänka på :(
Hos Sandra bjöds det på våfflor till lunch och jag gick rätt in i våffelväggen. Sandra hade även ett gäng semlor i bakfickan, men det gick helt enkelt inte att äta semlor till fikat efter våfflorna.
Jag tror att det var för att det bergis kändes som kaka på kaka?

En trevlig dag med min vän har jag haft i alla fall, och ute har det varit vår i luften! Tänk, när jag kom hem såg jag en fluga ute!

Nu ska jag sätta fart med kvällsmaten, Parisare står på menyn har jag hört!
Kram på er och cheer me up ^^

Det här har varit en morgon med full fart sen halv sex.
Loke är allt, Loke är överallt och man undrar vad han får allt ifrån!

Jag ska slänga i lite färg i håret, sen ska jag och Loke åka och leka en stund med Sandra och Svante :)

….rätt kassa kort från kompaktkameran…

Och sen när vi kom hem var jag ju alldeles sjukt besviken för att jag inte ens lät något skojigt för tio kronor följa med hela vägen.
Men Loke, han blev glad han! Och då blev jag glad för hans bubblande skratt gör att man till sist bubblar av skratt själv!
För igår tyckte jag att min vän Sandra var så smart som hade en slags plastkorg som badbalja åt Svante, så jag blev tvungen att köpa en likadan!
Bästa badbaljan vill jag lova! Utan att tveka! Och den tar ju nästan ingen plats!
Loke älskar den redan :)

Fast nu ljög jag lite…. vi köpte ju faktiskt ett par saker som var enbart för nöjes skull…:

1 cola light och en rulle med Menthos.
Kan ni gissa vad vi skulle göra med det och om det funkade?

.

.

.

.

.

Petra har dessutom en blogg om böcker som är väl värd ett besök och en mycket underhållande blogg om bortglömda ord!

…nu ska jag bara få Rowdy att sluta skälla på ekorren ;)

Bloggar etiketter: ekorre, petra jankov, rowdy

Jag känner i luften att det börjar bli vår också. Och det kunde ju vara trevligt.
Om det inte vore för att vår del av Sverige är täckt med flera kilometer snö, och just exakt Mumaribo antagligen råkar ligga lägst av alla gårdar i hela mellan och norra Sverige och kommer således att att få allt smältvatten i en enda stor översvämning.
Och då hjälper inga gummistövlar i hela världen.
Endast en Noaks Ark och ett överlevnadskit för seglare samt Bear Grylls överlevnadsböcker skulle vara till nytta.

Jaja, den dagen, den sorgen.

Så rastlösa barn fick leka av sig och en Mu fick pimpla kaffe och prata av sig.

Loke och Svante är så söta, nu har dom liksom glädje av varandra på riktigt, dom diskuterar och pratar och leker.
Ja… och bråkar lite också, men så är ju barn.

Badat tillsammans har dom gjort också :)

Nu jäser jag och mannen i soffan efter en middag bestående av varma mackor med skinka, mozzarella, soltorkade tomater och pesto.

.

.

.

.

Det har varit som vår idag! Trots 20 minusgrader när jag gick upp i morse så hamnade temperaturen runt nollan på dagen och solen sken och värmde.
Vi gjorde vår lördag på stan i Sala, promenerade, kikade i affärer och åt lunch.

Kvällen har tillbringats hos svärföräldrarna där vi blev bjudna på mat, tacos. Och semlor till efterrätt :)
Det är vad en Mu blir glad av!
Om bara en liten stund kommer jag eventuellt att däcka på soffan, jag är trött som en gnu!

Over and out!

Jag: Sätt dig i soffan och sitt still!
Mannen: Huh?
Jag: Nu ska jag göra en kaffe latte till oss!
Mannen: …öööh… mmm… mhmm.
Jag: Men jag har ju väntat sen jag gick upp före klockan sex på att göra det!
Mannen: …mmm *gäspar*
*jag går och stökar i köket, skummar mjölk och har mig, går mot vardagsrummet med två fluffiga lattar*
Jag: Ja! Är du beredd nu då? Väntar du under pompa och ståt?
Mannen: …mhmm.. jo…
Jag: Sjung en liten högtidlig sång också!
Mannen: *tyst*

Det här kan lätt bli en vana i Mumaribo!

Om femton år.

Det kan jag se fram emot klockan 6 en lördagmorgon som denna.

En lördagmorgon som denna vaknar jag istället efter en ganska sömnlös natt. Min hud har bränt och svidit hela natten, så fort jag rört mig i sängen.
Usch vad jag hatar när det blir så. Inga kläder sitter utan att skava. Plåga.

Och Loke är pigg och glad som en lärka och tittar på den där skräniga Dora.
Jag tycker verkligen inte om Dora.

Och i Mumaribo finns det inga apparater för att tillverka dylika drycker.

Men en Mu är känd för att vara envis och det var ju som inga som helst problem att tillverka en egen latte hemma alá man tager vad man haver!
Voila!
En chailatte med skummad mjölk, toppad med kanel och kakao! Plättlätt!
Chai-thé på påse hade jag hemma, och mjölk då så klart. Och mjölken värmde jag och skummade sen i en 1,5-liters petflaska.
Smakar som köptas ^^

Bloggar etiketter: barista, chailatte, latte, mjölk, skumma, värma

Jag köpte mig en stor mysig tröja. Och en mössa.
Eftersom jag alltid har en dålig hårdag och Mössa är mitt andra namn (och ibland även Mossig), så kände jag att den där mössan var tillverkad för att i synnerhet en Mu skulle köpa en sån.
En gång för ett tag sedan sa mannen så här till Loke:
-Du ska få en likadan jacka som pappa har… snart… så fort vi hittar en. (och då svor jag lite åt honom, vad säger du? Så diffusa löften kan du inte ge ett barn!)
Och nu hittade ju Loke en liknande, visserligen mycket snyggare än mannens, men Loke tyckte att den kunde funka ändå.
Och inte kunde jag vara elaka mamma som sa nej när mannen egentligen redan sagt ja?
Loke konstaterade när han satte på sig jackan att den var ”as cool” (ja, barnet särpratar).
Ingen aning om vad han har fått det uttrycket ifrån?

Kanske den häftigaste barnjackan i så små storlekar jag har sett!

Idag är jag och Loke själva hela dan.
Jag tänkte försöka fira det med att åka till Valbo köpcentrum, bara Loke och jag. Och hoppas på att ungen håller sig i skinnet så det inte blir som sist!