Varför jag berättar om ”bebisapan”
Så kan man ju undra varför?
Varför jag väljer att outa denna familjehemlighet så här tidigt?
I böckerna står det ju vecka 12?!
Ja…. och svaren är många, eller inga.
Varför inte?
Jag tycker att det där är som man känner själv, men de flesta väntar antagligen till den magiska veckan 12, då risken för missfall minskar. Jag kan absolut förstå att man väntar.
Jag vill inte det. Jag vill att OM det går snett, så ska min omgivning förstå varför jag mår dåligt. Det är inte fult eller skamligt att få missfall.
För dåligt mår man, oavsett. Jag vet, jag har haft upprepade missfall tidigare.
Sen råkar det ju vara så att jag KAN ha ätit väldigt onyttigt, och ALLT det onyttiga liksom har lagt sig som en kula på min mage.
Och folk kan tänkas fråga om jag har en bebis i magen. Och då kan jag ju med gott samvete svara ”ja”. Även om jag faktiskt får inse att den där kulan på magen mest består av semlor och glass och bullar och kexchoklad. Hittills.
Det är faktiskt inte riktigt klok hur tjock jag blitt! Och bara på magen!
Ännu en anledning till att jag inte kan hålla det hemligt är faktiskt bloggen. Sen jag gjorde ett positivt test för några veckor sedan inträffade stora bloggdvalan.
Att krysta fram inlägg som inte hade ett dugg att göra med det som egentligen upptog mina tankar kändes…. konstigt…. bloggtorka…. meningslöst.
Så, nu vet ni! Jag är i vecka 8 as far as I know.
Loke väntar med spänning på en bebisapa i oktober, jag och resten av familjen nöjer oss absolut med en helt vanlig bebis ^^
Berusad på 1,5 folköl!
Lite ombyggnad pågår…..
Men innan jag fortsätter ska jag blogga om min vän Mias besök^^
Vi har inte setts på länge, så jag fick en trettioårspresent av henne nu, det är hur bra som helst att sprida ut det och få lite presenter både nu och då;)
Först fick jag en jättevacker bukett med konstgjorda blommor som passar perfekt in i mitt hem. Mia vet att jag är pinsamt dålig på att sköta om levande växter så det här var kanoners!
Sedan lämnade hon fnissande över ett platt paket…. mumlade att jag skulle se det på skoj….. i paketet låg en Okejtidning, haha! Jag var inte ens säker på att Okej fortfarande fanns ;) Nu kan jag plugga i den och veta precis hur en ung människa bör bete sig :D
Nästa paket var tungt, väldigt tungt. Mia skojade och sa att jag verkligen-verkligen måste tänka tillbaka i tiden, på gamla minnen…
Jag öppnade försiktigt…. ett sex-pack folköl! Vi skrattade, det var nämligen så, för en många herrans år sedan att jag och Mia skulle festa till det lite själva. Eftersom ingen av oss druckit på väldigt länge, sen vi fick barn, mjukstartade vi då med folköl.
Vi satt på hennes trappa och babblade och drack. Efter ett tag fnissade vi tonårsaktigt åt allt och konstaterade att vi blivit lätt berusade.
-Vi har ju i alla fall fått i oss tre öl! sa jag, då blir man lite berusad om man inte är van.
-Hahaha! Näää! Vi har delat på tre öl! skrattade Mia.
Jag är säkert lika lättpåverkad än idag ;)
Jag tycker att det var en bravad av Mia att gå in idag, på morgonen direkt när affären öppnade och handla ett sexpack öl, det hade aldrig jag vågat! *s*
Bebisapan
RSS Blogroll
© 2010 mumari
