Tag Archives: aftonbladet
Mu minglar dubbelt
Snälla Deeped mailade nyss bilder från galan igår. Jo för det är klart att en ego Mu fastnar på kort 
Den där drickan har jag allt kvar i handväskan, den hade jag glömt bort att jag fick! Eller tog? Eller what ever. Petitesser.
Tack Deep för korten, det var så roligt att träffa dig 
Filed under Allmänt
Gala och galej på Stora Bloggpriset!
Det är ju inte för inte jag är född blond, lite ska väl jag lida för det också även om jag tappert försöker mörka det.
En extrem tidsoptimism igår gjorde att jag i slutändan hade en timme på mig att fixa lunch, hjälpa till att fodra korna, duscha och piffa till mig och packa väska och allt sånt igår. Sen var det dags att få skjuts av mannen till station i Uppsala för att sedan ta tåget till Stockholm och Stora Bloggpriset.
Jag hann, jag hoppade i princip på tåget mot Stockholm i farten. Kände mig något obekväm på tåget när jag ser att jag har halva hunden med mig på jackan.
Skickar mess till DVIJDVS: ”Hej, jag tror jag är i Stockholm snart, jag har glömt bort på vilket hotell vi skulle mötas”.
Får adressen, PUB-huset, jo just ja.
Jag frågar en dam vid på T-centralen om vägen dit, får en enkel beskrivning ”gå snett till vänster, sen ser du en gata, sväng två kvarter, blablabla…” *undrar om min frisyr blir förstörd av snöandet och om jag kommer klara av att gå i mina höga klackar och om Loke saknar mig tänker jag för mig själv medan tanten förklarar*
Jag tackar och går ut, tar till höger, funderar på vad tanten egentigen sa? Jag vänder, går lite åt andra hållet, snurrar runt, pratar med mig själv, tar en taxi istället. 3 minuter och en skrattande taxichaufför senare är jag framme.
Förkväll med DVIJDVS + familj och så småning om Abbes pappa med fru och Ulrica Good. Vilket härligt gäng! Och golvet skakade bara lite när Linda gick, inte alls så farligt.
Ett bloggfoto på en sådan träff är ju obligatoriskt, jag tar fram min kamera, men helvetet startar inte! För batteriet sitter inte i… jag har glömt det hemma!
Då vet ni att mitt helvete startar, för jag är halv utan min kamera.
Efter några fördrinkar går vi allihopa till Nalen, till det stora galejet! Jag är mäkta stolt över att jag klarade en kväll i mina superklackar.
Och jag träffade underbara Deeped och Stielli och Mymlan, twittervänner och bloggvänner. Och Tyskungen. Så roligt och annorlunda att träffa vänner man känner men ändå inte!
Prisutdelningen, jag hade röstat, bara i en kategori, Vardag och fritid. På Abbes pappa. Den kategorin kändes absolut viktigast att se utdelningen på. Och tänk, HAN VANN! Och oj vad jag tycker att han förtjänar det! Grattis Gunnar!
Jag hade faktiskt en underbart rolig kväll, jag kan ju bara jämföra med Veckorevyns galor som jag varit på, och den här smäller högre! Särskilt vad gäller stämningen. Vuxna, glada och trevliga människor.
Tack Fröjdh för inbjudan och tack alla vänner som gjorde min kväll!
Om någon av er har foton från kvällen där jag och vänner är inblandade så blir jag så glad så jag skulle kunna pussa era fötter om ni mailar dom till mig!
info (snabela) mumari.com
Jag tror inte tvklippet funkade på min blogg igår? Här har ni film från kvällen, Henrik Schyffert, ÄGER.
Filed under Allmänt
Live från Stora Bloggpriset
Se Aftonbladets Gala för Stora Bloggpriset live här på mumari.com
Eftersom jag ”framtidsbloggar” och redan är på galan (förhoppningsvis) så hoppas jag nu att koden till aftonbladet tv funkar!
Skål för det!
Filed under Allmänt
Grips inte av panik?
-Grips inte av panik!
Nej då, jag brukar bara stressa upp mig yttepytte lite när jag ska nånstans som ligger utanför Mumaribo.
Jag har provat kläder, jag får absolut känslan av att man bör ha klänning för att smälta in, men se det är omöjligt att föreställa sig hur jag kommer se ut, för det har blivit något trasigt fel på min spegel!
Den har liksom dragit ut spegelbilden, på bredden! Jag fattar ingenting?
Men så tänker jag att svart, svart är ett säkert kort, alltid. Jag har en svart typ fodralklänning. Till den behöver jag en gördel. Eller en gravidmage för då kan den få bulla ut både till höger och vänster eller som en stor framstjärt, det gör ingenting, för det ligger ett mirakel därinne.
Men jag har varken gördel eller ett mirakel i magen. Skit i den klänningen.
Jag tänker att klänning blir nog lite som att köpa grisen i säcken, jeans har jag varje dag. Jag vet ju att dom funkar och att benen når hela vägen ner till marken i dom och allt det där.
Och om jag tar ett par märkesjeans som kostade pruttonhundra kronor och ett par jävligt höga klackar kanske det funkar?
Att jag egentligen köpte dom på rea och att det torde tyda på att dom är ute får jag lov att förbise, för den där tvättmaskinen har krympt alla andra byxor.
Sen har jag kollat upp på en karta över huvudstaden vart jag ska också. För jag ska först möta bl.a DVIJDVS och Abbes pappa i en hotellbar.
Och vägen dit ser skitenkel ut på kartan, jag ska bara svänga en gång så vitt jag kan se. 1,3 kilometer, orkar klackskorna gå så långt?
Sen tänker jag lita blint på att dom andra hittar till Nalen och jag tänker kanske hoppas på att det är så långt dit att man måste dela på en taxi.
Jag har vaga minnen av att jag övertalade Annie att ta en taxi med mig till centralen efter Veckorevyns BlogAward. Det var en halv kilometer till centralen. För ibland strejkar fötterna totalt när man tvingas kliva ur graningekängorna och hoppa upp i ett par klackskor.
Det här kommer gå jättebra. Bergis.
Filed under Allmänt
Veckans bloggtema: Sorg
Mymlan har i Bloggvärldsbloggen ett tema varje vecka, som hon uppmanar läsare att skriva sina tankar om. Jag har tänkt vara med flera gånger, men det har liksom inte blivit av.
Denna veckan är temat sorg, och eftersom ett inlägg jag publicerat tidigare spontant dök upp i mitt huvud så återpublicerar jag en del av det.
För mig handlar det inlägget om sorg, och om en oerhörd saknad. Men också om vackra och kära minnen.
Skrivet den 27 november 2008, ursprungligen som en reaktion på en artikel i Aftonbladet om hur gamla människor bemöts:
Jag blir ledsen inombords när jag ser hur gamla människor ignoreras, när saker de säger bara viftas bort med en ursäkt om att de förmodligen bara är virriga i huvudet.
Gamla människor har oftast så mycket intressant att berätta. När jag jobbade i hemtjänsten önskade jag att man hade mer tid för de man åkte till, tid att lyssna på vad de ville säga istället för att bara göra det man var beordrad att göra.
För ett par år sedan så gick min älskade farfar bort efter en tids sjukdom. Jag har 
alltid älskat att lyssna på farfars historier om hur det var när han var liten, jag har alltid älskat hans lugn, hans glittrande ögon när han berättade något roligt.
Sista tiden innan min farfar gick bort blev han som många blir mer förvirrad, hans sjukdom gjorde honom trött.
Men hans berättelser fanns alltid där, ibland lite extra kryddade med fantasi, men alltid lika spännande att lyssna på. Jag lyssnade på hans verklighet som han delade med mig just då. Även om jag visste att delar av farfars historier kunde övergå till sagor från hans fantasi, så var det stundtals verklighet för honom.
Min farfar var alltid en fantastisk berättare, jag önskar att jag hade haft möjlighet att oftare hälsa på honom mot slutet.
Det är med en tår i ögat och en fortfarande oläkt sorg som jag skriver det här och jag vet inte längre till vilken poäng jag skulle komma.….
Ta vara på tiden med era anhöriga och hjälp till så att de får en bra och fin äldreomsorg!
Stanna upp och lyssna.….
Gå in på Bloggvärldsbloggen och kika igenom andra bloggares tankar om sorg!
Filed under Allmänt
Det är jag som är Mumari! Jag är en 
