Unika smaklökar
Jul 21, 2010 Dumper
Förra veckan var jag in i butiken i byn som säljer hundfoder.
Jag ville ha ett specialfoder till Dumper, dels light eftersom han är något rund, och dels som skulle innehålla extra Glucosamin. Anpassat för en hund med ledproblem.
Eukanuba som ska vara riktigt bra hade dom inte hemma, vårt foder var slut så jag behövde köpa idag, så jag blev rekommenderad Carrier Light/Senior. Det skulle innehålla extra Glucosamin som han behöver.
Nu förstod jag ganska snabbt när jag kom hem att så inte riktigt var fallet. Fodret innehöll Glucosamin, så mycket som en frisk hund bör ha, inte en som redan är dålig.
Till råga på allt har jag ägnat senaste veckan, morgon och kväll åt att truga i Dumper fodret. Han är matfrisk annars. Men detta ratade han.
Eftersom jag köpt en 15-kilossäck (det var det enda dom hade) så ringde jag Carrier för att höra om dom hade smakgaranti. Jajemen, det hade dom och Dumper var visst smått unik som inte tyckte om deras foder?
Jag har ett långt samtal med tjejen på företaget. Jag fick veta både det ena och det andra och vem var inte överviktig? Höhöhö… typ så… och hennes bästis hade en terrier som hennes pojkvän, NEJ! EX-POJKVÄN! hade köpt foder åt och bla-bla-bla men nu hade dom separerat, eller ja, det var ganska länge sedan, men hunden i alla fall, lilla Alfons, så söt han var och bla-bla-bla….
Jo men visst serru… det var bara att gå tillbaka till butiken och få pengarna tillbaka.
Jag skulle även få lite smakprov hemskickat på andra Carrierfoder, det återstå att se om Dumpers smaklökar fortsätter att vara unika 
Så. Jag ska försöka baxa in den där helvetes otympliga säcken i min bil och åka och lämna tillbaka den,
VOFF!
Tags: artros, carrier, glucosamin, glykosamin, halt, hundfoder, hundmat, ledproblem, light, senior, smakgaranti, specialfoder
Det dåliga samvetet
Jul 15, 2010 Dumper
Jag känner mig som en skurk när jag tar beslutet att omplacera vår hund Gizmo till Dumpers fördel.
Det är hårt att fatta ett sådant beslut och mannen är född till karl… en av anledningarna förvisso till att jag är gift med honom och jag gnäller inte gärna på honom. Men jag känner mig ensam i att behöva fatta detta beslut.
Alla i familjen är eniga om att måste man välja en av hundarna så är det Dumper. Av den enkla anledningen att Gizmo är en hund och Dumper är en Dumper.
Veterinären har efter att ha sett röntgenbilderna i kombination av att han vet hur Dumper är i temperamentet, sagt att vi måste välja, för Dumpers skull, för att kunna göra hans liv lugnare och längre.
Men mannen vill gärna tro att det löser sig lite sådär automatiskt med tiden, att det liksom visar sig hur det blir. För att det just är jobbigt att välja bort någon.
Och jag blir den som måste ta det avgörande steget.
Jag är sådan som anser att tar man sig an ett djur, så finns men där för djuret. I vått och torrt. Man tacklar problemen, man anpassar sig, man löser situationer på bästa sätt. MEN MAN ÖVERGER ALDRIG.
Nu har en sådan situation uppstått att jag är tvungen att gå emot mina principer och värderingar.
Gizmo måste flytta och därmed måste jag överge henne.
Det är svårt. Det ger mig ångest och magsår.
Den enda tröst jag har är att jag faktiskt har en riktig anledning. Att jag inte har något val. Att jag inte gör det för att jag har gett upp. Att jag inte gör det för att jag inte vill känna något ansvar eller inte orkar ta itu med problemen.
Men det lindrar inte mitt dåliga samvete särskilt mycket.
Idag är det en bra dag för Dumper. Idag är han glad och pigg.
Det är inte bra. Försök säga åt en hund att han måste vila när han inte känner att han har ont på grund av smärtstillande.
[Sälen våren -09]
Inte som andra
Jul 13, 2010 Dumper
God morgon.
Idag är Dumper äntligen lite piggare efter jumbonarkosen igår.
Veterinären trodde inte riktigt sina ögon. Han var ju beredd på att det kunde bli svårt att söva Dumper, eftersom det inte gick alls i våras då Dumper skulle sövas för kloklippning. Då fick han rätt dos för sin vikt, blev lite snurrig men var fortfarande vild och aktiv.
Den här gången fick han en ganska mycket kraftigare dos. SOm inte lyckades söva honom. Påfyllning krävdes och till slut, efter över en timme, somnade Dumper motvilligt och kunde bäras in till röntgen.
När han sedan fick motgiftet, talade veterinären om att vi nog skulle få bli kvar ett tag, han ville se att Dumper kom upp på benen i alla fall, och det skulle förmodligen ta lika lång tid som det tagit att söva honom eftersom han fått sådan stark dos.
Dumper fick motgiftet och veterinären lämnade oss sedan en stund. Några minuter senare kom han tillbaka och blev väldigt förvånad när Dumper då redan rest sig upp och stod och viftade på svansen. Visserligen groggy, men ändock vaken och uppe på benen.
När vi kom hem sedan, på eftermiddagen, var det riktigt hett och kvavt. Dumper blev tröttare igen och ville inte dricka och reagerade inte när jag pratatde med honom.
Så klart blev jag jätteorolig, speciellt som det var så varmt. Dumper fick tillbringa eftermiddagen och kvällen insvept i kalla handdukar.
Nu på morgonen är han fortfarande väldigt trött, går ostadigt och ser slö ut på ögonen, men han äter och dricker i alla fall.
Älskade hund.
Jag säger som Owen Wilson i ”Marley och jag”, när Marley är hos veterinären;
-Jag antar att ni hör det från alla hundägare, men Dumper är inte som andra hundar…
