mumari

..

Jag fick en kommentar igår på ett ganska gammalt inlägg jag skrivit.
Ett inlägg som ändå alltid är lika aktuellt.
Anna Wahlgren.
En tant (läs skräcktant, häxa, kärring) som väcker många och olika reaktioner hos de flesta föräldrar och blivande föräldrar.

Anna Wahlgrens instruktionsfilmer

Själv tycker jag att Anna Wahlgren inte verkar vara frisk på en fläck och en hemsk människa att samtala med. Läs mer om det i mitt tidigare inlägg här.

Och det var alltså till det inlägget som jag fick den här tänkvärda kommentaren från en Katja:

Hej på dig,
Detta är ett gammalt inlägg men lika aktuellt för det. Samma diskussion om AW:s ”metoder” eller ”kurer” har ju blåst upp igen denna vår likaväl som förra..
Själv har jag redan länge undrat varför inte de riktiga experterna säger ifrån. Alltså folk som inte bara har fött flera barn utan även studerat ämnet. För man blir tyvärr inte expert på något bara genom att göra samma sak fler gånger. Annars skulle ju AW vara även expert på samlevnad och parrelationer..
AW:s metoder/kurer verkar ha uppkommit av hennes egna behov. En ensamstående 9 barnsmamma har såklart inte tid och möjlighet att ge kroppsvärme och kroppskontakt till alla sina ungar. Därför hittar hon på att det inte behövs eller är direkt skadligt för barnet.
Det skulle inte förvåna mig ifall hon påstod att barnen faktiskt tar skada ifall båda föräldrarna bor under samma tak mer än ett par år i följd..
AW:s inställning mot vetenskap och forskning tycks också vara ambivalent. Hon exempelvis motiverar sitt påstående om att barn under 3 år inte ska vistas på dagis genom att hänvisa till ”hur mycket forskning som helst”. Samtidigt ifrågasätter hon all den forskning som bevisar att plötslig spädbarnsdöd ökar ifall barnet sover på magen. Hon ifrågasätter även den forskning som visar att det faktiskt tar ca 2 år för ett barn att vänja sig vid tanken att om föräldrarnas skilsmässa och att många även flera år efteråt önskar att mamma och pappa skulle återigen flytta ihop. Och att det tar ungefär lika lång tid (2 år) för barn att vänja sig vid en styvfamiljsituation. Detta ifrågasätter AW starkt och hennes motivation lyder att ”hon inte ha MÄRKT något sådant hos sina egna 9 barn”. Och därmed var all forskning kring ämnet bevisligen ”humbug”..
AW:s iver att få ungarna att sova i sina egna sängar är också logiskt OM man tänker på hennes egen situation. Det ständiga flödet av nya pappakandidater och nya förälskelser lämnar knappast plats åt ungarna i den äktenskapliga sängen. En ny förälskad man är säkert inte lika pigg på att ha någon annans unge i sin säng än barnets biologiska pappa möjligtvis skulle vara. Därav behovet att alla barn måste bli ”trygga” i SINA sängar.
De rumänska barnhemsbarnen verkade förresten vara helt ”trygga” i sina sängar. Ingen av dem släppte fram ett ljud när västerländska tv-team besökte barnhemmen..
Jag ifrågasätter själv detta tankesätt att en unge skulle vara ”för gammal” för att sova i mammas och pappas säng. Den som målar upp skräckscenarier om barn som ”aldrig” kommer att vänja sig vid sin egen säng känner inte till några tonåringar och i själva verket pratar om sina EGNA behov – inte barnens.
Och barnen kan ALDRIG ”skämmas bort” med för mycket kroppsvärme och kroppskontakt. Men så klart kan det uppstå svartesjukedramor ifall pappan inte känner sig delaktig eller om det lurar en ny man bakom hörnet som OCKSÅ vill få sin del av kakan utan att vara mogen nog att tänka att hans tid kommer men att det lilla barnet ska prioriteras gentemot hans behov.
Jag är glad att både du och en och annan klok mamma har ifrågasatt AW:s metoder eftersom jag personligen anser att de inte alls har kommit ur kärleken till barnet utan snarare tvärtom: det eviga sökandet av vuxen kärlek för hennes egen del.

Jag hoppas ni orkar läsa och reflektera, gärna också det jag skrivit tidigare om Anna Wahlgren!

andra bloggar om…: BeingBingo Katrin Z 1, 2 , En barnläkares åsikter