Vår resa mot evigheten börjar varje dag och slutar aldrig.
Feb 10, 2010 Dumheter, djupheter & skratt, Mannen
Idag hissas alla flaggor i Mumaribo och barnen ställs i givakt på rad med färgglada tofsar på huvudet och pompombollar i händerna.
Hundarna badas och får snedbenor kammade och rosetter om halsen, och skall tränas till honör.
Elva maträtter ska lagas och ostron ska simma i den dyraste champagnen och efterrätten ska vara 14 våningar hög.
Girlanger med hjärtan i rött och gnistrande guld ska pryda vårt hus och i bakgrunden spelar en orkester.
Det ska skålas och dansas och jag ska vara vackrast på min gata i stan och mannen ska titta på mig och tänka att han är lyckligast i hela världen.
Och lyckligast i hela världen ska vi vara idag och i morgon, och i sommar, och om ett år och 14 år och resten av våra liv.
Och sen ska jag vakna till verkligheten och tänka att pompombollarna och girlangerna av hjärtan och efterrätten som är fjorton våningar hög bara är ytligast av kärleksförklaringar.
För det enda som spelar någon roll i Mumaribo och Mumariliv är att du älskar mig och att jag älskar dig, alltid. Så mycket att det gör ont om jag bara snuddar vid tanken att något skulle hända dig och oss. Så mycket att jag vet att livslång kärlek finns men få är utvalda. Finns för oss. För alltid.
Precis som det graverades för tre år sedan i min ring….: ”Härifrån till evigheten”
Vår resa mot evigheten börjar varje dag och slutar aldrig.
Jag älskar dig ♥ min bästa vän och min kärlek
Utan dig är jag halv.
Läs också om kärlek i Mymlans bloggutmaning!
Tags: älska, bröllop, bröllopsdag, gift, kärlek, man, mymlan, par
Som ett WesternLuder… typ…
Sep 16, 2009 Allmänt
Oj-men-hoppsan!
Igår var det visst den 15 september! Det var en rackarns tur att mannen passade på att brassa igång ungefär fyrtio ljus medan jag var och hämtade pizza. För då kan vi ju nästan med gott samvete säga att vi firade!
Vi firar ju allt med pompa och ståt, jag och mannen. Alltid. Mycket högtidliga av oss!
Igår hade vi nämligen varit förlovade i 4 år, fast det känns som fyrtio.
Så omedvetet firade vi vår årsdag, ungefär lika högtidligt som när vi förlovade oss. Då var vi först på en weekend i Tällberg, sen, på hemvägen kom vi på att vi kanske skulle göra slag i saken och förlova oss. Vi beställde ringar i Sala och när vi sedan hämtat ut dom ett par dagar senare visste vi inte riktigt hur vi skulle bete oss.
Vi kom hem med den lilla oansenliga asken, satte oss i vårt stökiga kök och liksom ”-jahopp…? …jo men då sätter vi liksom bara på oss ringarna så där rakt upp och ner då..?” *fummel-fnitter* Hur gör folk?
Ja, sen var det klart. Inget knussel. Pang på bara.
”-…öh…ja, jag går väl ut och matar korna nu då…” sa mannen.
Lika dramatiskt var det när vi bestämde oss för att gifta oss. Mannen hade visst försökt föra det på tal en längre tid och jag hade bara garvat åt det. Jag trodde att han bara skojade. Men när det äntligen gick in att han var allvarlig efter x antal månader, ja då blev det ju som försent för ett pampigt frieri.
-…men vill du typ gifta dig i kyrkan och se ut som en puffig vit marängbakelse eller? undrade mannen försiktigt.
-Va!? Nej! Inte kyrkan! Aldrig! Och jag vägrar sätta på mig någon larvig marängklänning, jag ska se ut som ett westernluder! Med korsett! svarade jag ärligt och romantiskt.
Och så fick det bli, korsett och långkjol, borgerlig vigsel i hemlighet med våra två bästa vänner som vittnen, och bröllopsmiddag på cowboyrestaurangen Church Street Saloon i Gävle!
Vi planerar att fortsätta på vår romantiska bana resten av livet.
Barasattnivette!
10:47:28 Uppdate…: Jag mår lite psykiskt dåligt när jag ser mig själv på bröllopskorten… jag känner liksom inte igen mig! Kan jag vara säker på att jag är jag? Och kan jag isåfall verkligen vara säker på att jag faktiskt är gift?
Tags: borgerlig, borgerligt, bröllop, church street saloon, gävle, gift, gifta, hemligt, kyrka, luder, mumari, saloon, vigsel, western, westernluder
