Dagens goda nästan-gärning

I morse skulle jag skjutsa mannen till jobbet för han skulle ta traktorn hem. När vi i godan ro sitter och äter frukost i vardagsrummet upptäcker vi att det blinkar i hela köket hos grannen på andra sidan vägen.
Grannen är en ensam tant på 90 bast utan hemtjänst och pigg för sin ålder.
Blinkandet i köket var just ett blinkande, rytmiskt, inte som ett lysrörsflimmer. När det pågått några minuter börjar vi ana oråd.

Jag: -Hon kanske försöker signalera något till oss?
Mannen: -Tror du? Det verkar jobbigt att trycka så där på lampknappen….
Jag: -Men det kanske har hänt nåt? Jag skulle absolut kunna försöka signalera hjälp till någon med en lampknapp, jag har faktiskt haft det som en eventuell fantasiplan om något skulle hända!

Vi bestämde att vi skulle stanna till hos grannen när vi släppt av ungarna vid bussen. Jag sprang till dörren och ringde på, det blinkade fortfarande i köket. Men när jag tryckt på ringklockan slutade det blinka! Det måste vara ett tecken! Att grannen tänkte att nån äntligen upptäckt hennes signaler!
Ingen kom och öppnade och dörren var låst. När jag kliver ner från farstubron blinkar det två gånger till, som ett ”hjälp-gå-inte!”. Jag smyger fram till köksfönstret och kikar in, livrädd för att få se en döende tant på golvet. Men jag såg inget.
Jag satte mig i bilen igen och ringde grannen, hon svarade och lät hur frisk som helst. Jag förklarade varför vi blivit oroliga. Tydligen så var det något fel på hennes ringklocka, den kunde göra så att lampan i köket blinkade när det var fuktigt ute….

Mysteriet löst och ingen fara på taket, jag är allt en bra medmänniska jag :)

Kanske det beror på vingarna och trollspöt jag köpte på HM:s barnavdelning…..till mig själv….fast inte för att leka med utan mer till något roligt fotosammanhang! Fast ännu är det bara jag och Loke som har lekt med prylarna ;)

Slider by webdesign