Tag Archives: gräva
Döden och begravning och rävgift
Räven ja…. jag var inte bergsäker på att den var död…. kanske den bara tog sig en tupplur på gräsmattan? Jag och mannen tog morgonkaffet på verandan, jag sneglade mot räven då och då och blev nästan säker på att den skulle resa på sig från sitt avslappnade ryggläge, ruska på sig och kila iväg. Jag väntade, sörplade kaffe, väntade lite till…
Nu vaknade ju inte räven och mannen var tvungen att åka, så jag fick sköta själva begravningsakten själv med lilla Loke hack i häl.
Jag hämtade spaden och la den lilla räven i skottkärran. Loke ojade sig:
-Mamma… e deee? Kanske en hund?
-Nej det är en räv.
-Jasså. Vad ska räven görda då? Kanske sova vagnen?
-Nej… räven är död…. den kommer inte att vakna….. det är stackars räven.
-Ojojoj, taaackars räven… räven homma till Lote *sträcker ut armarna*?
-Nej… vi ska gräva ett hål till räven, som räven kan sova i.
-Jasså? Räven tlött då då?
-…mmmm.
Så gick vi där, med räven i kärran, och letade efter en fin begravningsplats värdig en räv. Många hål grävde vi, på olika platser, bara för att ge upp och inse att marken var för hård.
Bekymrad förstod jag att det bara fanns ett ställe där det skulle gå bra att gräva…. dyngstacken…. Jag och Loke styrde kosan dit med den trötta räven i skottkärran. Jag grävde ett stort hål, blundade och tippade ner räven och började skotta igen. Lokes mun gick i ett:
-Mamma…. vart tog räven vägen då?
-Den ligger i gropen nu….
-Jasså. Räven sova där nu då? Hämta tätte-kudde räven då?
-Nej…. räven behöver inget täcke och kudde.
-Nej *ruskar förståndigt på huvudet*. Räven sover kossans bajs ‘stället.
-….mmm.
-Snart. Snart hommer räven tillbaka igen *bergsäker*.
-….den gör nog inte det *ryser och tänker på ”Djurkyrkogården”*….
-Nähe? Lote gå cykla ‘stället.
Så var den sorgestunden över och Loke satte sig på sin cykel och jag tog en kopp kaffe samtidigt som jag funderade på livet och döden och på varför man säger att starkt kaffe smakar rävgift?
Läs även andra bloggares åsikter om död, begravning, räv, rävunge, rävgift, kaffe, begrava, gräva, skottkärra, loke, sover, sova, ,
Filed under Allmänt, Konversationer
…sjötomt med utter….
God morgon.
Jag är totalt jäkla mörbultad i hela kroppen! Är det möjligt att man får så ont av att bygga gärdesgård?? Hur otränad kan man vara??
Det måste bero på det eviga spettandet med det megatunga spettet.
När jag vaknade för nån timme sen kikade jag ut, jag hade fått för mig att gärsgården skulle rasa som ett plockepinn under natten, men nej då, den står så fint kvar!
Jag har fått någonslags tomtfixarmani, mannen skruvar oroligt och besvärat på sig när jag kommer med nya idéer varje dag. Jag skulle till exempelt hemskt gärna vilja ha en minisjö på tomten. Jag brukar tjata då och då att mannen ska gräva en minisjö med grävmaskin åt mig, då skulle vi dessutom slå två flugor i en smäll, för av det som man gräver upp kan man göra lite kullar. Jag som vill ha en mer kullig och kuperad tomt!
Jag förstår inte varför mannen måste sätta sig på tvären så fort jag får såna dära strålande idéer!
Undrar om man skulle kunna bada i sjön….. och undrar om vass kommer att börja växa där helt automatiskt bara för att det blir en slags sjö? Eller måste man plantera vass? Kanske en säl skulle trivas i sjön också…. eller i alla fall en utter…. Kan man handgräva med en spade tro?
Filed under Allmänt
God morgon
God morgon på er!
Ibland känns det rätt härligt att vakna med träningsvärk! Jag har träningsvärk i axlarna sen jag höll på att gräva igår. När mannen kommit hem på kvällen fick jag honom till att gräva några hål åt mig också.
-Var är grävspaden du sa att du hade då?
-Där! *pekar*
-VAR!?
-Du står ju brevid den ju! Är du blind??
-Det där är ju ingen grävspade, det där är en skyffel! Jag tänker inte stå och gräva en massa hål med en skyffel!
-Men det har ju jag gjort! Jättestora hål, hela dagen…..
Det gick ju faktiskt ganska bra att gräva med skyffeln som jag trodde var en grävspade….. jämfört med den andra spaden vi har som jag bergsäkert vet är en snöskyffel så är den faktiskt optimal att gräva med! Jag fick mannen till att gräva jättemånga hål till buskarna, halva grävjobbet gjort…. idag ska fler buskar grävas upp och sen ner!
Nu väntar jag bara på att Herr Hjälpreda-Stjälpreda ska vakna så vi kan gå ut, han har visst tagit sig en rejäl sovmorgon idag den lilla latoxen!
Var med och tävla om presentkort på 500 kr hos mig!
Filed under Allmänt
…jag tycker om dig ändå
I ett desperat försök att förstå min hund anstränger jag mig till det yttersta för att tränga in i hans tankar….
Först är det bara tomt…… men så plötsligt, som från ingenstans får jag för mig att skena iväg som en besatt! Jag måste ut! Nu!!!
Jag tar genvägen över soffbordet och ryggstödet på soffan, jag gör hoppsparkar på ytterdörren tills betjänten som nyss har satt sig ner efter att ha släppt in mig för fem minuter sen kommer och öppnar den.
Varför springer jag som en galning? Jo, jag ser en lerigt hål framför mig! Jag har ingen aning om vad som kan finnas i det, men jag anar att det är något helt fantastiskt! Jag blundar och borrar ner huvudet i leran, tillslut känner jag något hårt och stickigt… Där är den ju! Jag visste att det fanns en djupare mening med att köra ner huvudet i leran! Sopborsten som den korkade betjänten tror är till för att släpas runt planlöst på verandan!
Jag blir så glad över mitt fynd att jag bestämmer mig för att glädjerulla en stund i leran som dolde den fina skatten. Sen tar jag borsten i munnen, stråna kittlar underbart i nosen, jag springer lyckligt runt som en vettvilling och kastar borsten upp i luften flera gånger. Jag springer förbi min betjänts bil och passar på att titta in genom rutorna om det sitter någon där, jag beundrar mina stiliga tassavtryck en stund innan jag springer vidare. När jag sprungit färdigt lägger jag mig på verandan med borsten mellan tassarna och tillverkar ett alldeles galet vackert pulver av den.
När det inte längre finns något att tugga på går jag ut på det som en gång var en gräsmatta och gräver ett stort hål. Eftersom sopborsten nu är ett minne blott hämtar jag istället betjäntens ena toffla och lägger den ihålet.
Helt plötsligt känner jag mig väldigt uttråkad, för att liva upp stämningen lite skäller jag planlöst rätt ut i luften. En sur katt försöker smyga sig förbi mig, jag gör en rivstart och sätter av i full galopp efter den. När katten är uppjagad i ett träd passar jag på att uträtta mina behov vid trädstammen och känner sen ett stort och akut behov att gå in i huset.
Jag springer det fortaste jag kan mot ytterdörren och kraffsar frenetiskt samtidigt som jag gläfser i falsett, för att min betjänt ska släppa in mig omedelbums på stört.
Betjänten blir alltid glad när jag kommer in, jag vet det för hon hittar på så många smeknamn på mig, kärt barn har många namn. Eftersom betjänten nu blev så jätteglad för min skull när hon förstod att jag hittat ett lerigt hål hoppar jag upp lägger mig på hennes plats i soffan. Jag känner hur skönt det är när soffan absorberar både lera och vatten från min päls. Jag somnar….. en skön djup sömn….
Men så från ingenstans så får jag en vision av ett gammalt ruttet tuggben! Jag måste ha det! Nu! Jag rusar upp och hoppar skällande mot dörren……
*Oooooouuuuaaaaaaah!!!!!*
Jag vill inte vara med längre!!! Jag vill inte veta av hans plötsliga idéer! Med en lerig äckelkänsla i munnen går jag och borstar tänderna en gång till…
-Dumper….jag tycker om dig ändå…. men det börjar bli dags för en dusch…..
Det är jag som är Mumari! Jag är en 
