Perfekt för gravidmagen
Jo men just ja!
En kofta köpte jag idag också! Inte för att man behöver använda kofta nu, mer för att den såg ut att vara perfekt när man har formen av en medicinboll på kroppen.
Så rätt jag hade!
I den här koftan kan magen få vara precis som den vill och den var så skön att jag riktigt längtar tills det blir svalare så jag kan använda den!
159 kr på Vero Moda.
Jag ska nog skaffa en till i en annan färg också!
Märklig känsla
Det är en konstig känsla i magen när Bebisapan sparkar.
För sparkar, det gör den/hon jättemycket, och har hållit igång hela dan idag.
Skillnaden mot tidigare graviditeter är att jag liksom inte känner något när den sparkar mot bukväggen mitt fram, utan bara när den sparkar på sidorna och nedåt mot blåsan.
Och det ska väl bero på att den där moderkakan som inte alls har med kakor att göra vadderar min bukvägg(?).
Om hur BebisApan ska färdas
Jag följer inte konstens alla regler, oftast inte. Det finns så mycket oskrivna regler.
Till exempelt om när man ska gå ut offentligt med att man väntar barn.
Det hade väl varit nästan nu ungefär, eller för bara ett par veckor sedan om man ska gå efter handboken.
Vi berättade tidigt, nästan på en gång både till familj och vänner och i bloggen.
Nu har jag antagligen gjort lite bakvänt igen.
Jag har köpt Bebisapan en vagn.
Va? Omeh! Haaallå? Redan? Är inte det lite VÄL tidigt? undrar säkert de flesta med en gnällskeptisk röst. Tänk så jobbigt det skulle bli om inte allt går vägen!
Jaha, joho, det skulle det säkert bli, men på ett betydligt högre plan än vad bara en vagn kan åstadkomma.
För trots att jag bara är i vecka 18 så är jag gravid så in i helvete.
Så satt jag där och slösurfade på Blocket för ett tag sedan. Och rätt var det var så dök det upp en vagn, prexis på pricken en sån vagn som både jag och mannen ville ha. Skitbillig. I Uppsala.
Jag velade ett tag, men åkte till slut och köpte den.
Och till den beställde jag sedan en sprillans ny liggkorg så att vagnen blir en duokombi. Igår kom liggkorgen i paket och jag blev barnsligt glad!
Så fin!
Nästan så jag ville testa att använda Loke som bebisapa och ta en promenad!
Jag ska ta mig samman och virka en LITEN mormorsfilt till vagnen, i matchande färger, och kanske jag kunde virka en vagnmobil av bebisapor också?
Vagnen ser orange och svart ut, men det är den inte. Den är kakhigrön och orange.
På Snoffs design finns det apa-kläder och det HAR funnits en filt med apor, tänk om jag kunde få tag i en sån också!
Har jag sagt att Bebisapan ska heta Banane?
Va-va-va?
Som yta utan innehåll
God morgon.
Min blogg suger verkligen just nu. Jag funderade på det den ena gången jag vaknade i natt. Jag har gått i hormondvala, jag är skittråkig, jag är hemskt osocial och lika intressant som en vit vägg att föra ett samtal med, och överför hela tröttman på bloggen.
Och jag tänker inte göra nåt åt det. För just nu så kan jag inte. För jag somnar här och där och känner mig lönnfet och har krämpor som heter Duga och Pina och ni skulle bara veta vad det är synd om mig.
Men virka, det har har jag minsann gjort. Amiguramis, eller heter det Amigurumis?
Det blir aldrig som jag tänkt mig och skulle jag göra en kanin så blev det en svamp och gjorde jag ett nytt försök så blidde det något helt annat.
Mer om det snart!
Googlar man så finns det en uppsjö av inspirationsbilder på Agurumis, titta så söta ärtorna är!
Står ni ut? Jag tycker i alle fall att min blogg är fin att titta på, även om innehållet har tagit semester. SÅ det så.
Varför jag berättar om ”bebisapan”
Så kan man ju undra varför?
Varför jag väljer att outa denna familjehemlighet så här tidigt?
I böckerna står det ju vecka 12?!
Ja…. och svaren är många, eller inga.
Varför inte?
Jag tycker att det där är som man känner själv, men de flesta väntar antagligen till den magiska veckan 12, då risken för missfall minskar. Jag kan absolut förstå att man väntar.
Jag vill inte det. Jag vill att OM det går snett, så ska min omgivning förstå varför jag mår dåligt. Det är inte fult eller skamligt att få missfall.
För dåligt mår man, oavsett. Jag vet, jag har haft upprepade missfall tidigare.
Sen råkar det ju vara så att jag KAN ha ätit väldigt onyttigt, och ALLT det onyttiga liksom har lagt sig som en kula på min mage.
Och folk kan tänkas fråga om jag har en bebis i magen. Och då kan jag ju med gott samvete svara ”ja”. Även om jag faktiskt får inse att den där kulan på magen mest består av semlor och glass och bullar och kexchoklad. Hittills.
Det är faktiskt inte riktigt klok hur tjock jag blitt! Och bara på magen!
Ännu en anledning till att jag inte kan hålla det hemligt är faktiskt bloggen. Sen jag gjorde ett positivt test för några veckor sedan inträffade stora bloggdvalan.
Att krysta fram inlägg som inte hade ett dugg att göra med det som egentligen upptog mina tankar kändes…. konstigt…. bloggtorka…. meningslöst.
Så, nu vet ni! Jag är i vecka 8 as far as I know.
Loke väntar med spänning på en bebisapa i oktober, jag och resten av familjen nöjer oss absolut med en helt vanlig bebis ^^
Bebisapan
RSS Blogroll
© 2010 mumari
Videos, Slideshows and Podcasts by Cincopa Wordpress Plugin
