Det dåliga samvetet
Jag känner mig som en skurk när jag tar beslutet att omplacera vår hund Gizmo till Dumpers fördel.
Det är hårt att fatta ett sådant beslut och mannen är född till karl… en av anledningarna förvisso till att jag är gift med honom och jag gnäller inte gärna på honom. Men jag känner mig ensam i att behöva fatta detta beslut.
Alla i familjen är eniga om att måste man välja en av hundarna så är det Dumper. Av den enkla anledningen att Gizmo är en hund och Dumper är en Dumper.
Veterinären har efter att ha sett röntgenbilderna i kombination av att han vet hur Dumper är i temperamentet, sagt att vi måste välja, för Dumpers skull, för att kunna göra hans liv lugnare och längre.
Men mannen vill gärna tro att det löser sig lite sådär automatiskt med tiden, att det liksom visar sig hur det blir. För att det just är jobbigt att välja bort någon.
Och jag blir den som måste ta det avgörande steget.
Jag är sådan som anser att tar man sig an ett djur, så finns men där för djuret. I vått och torrt. Man tacklar problemen, man anpassar sig, man löser situationer på bästa sätt. MEN MAN ÖVERGER ALDRIG.
Nu har en sådan situation uppstått att jag är tvungen att gå emot mina principer och värderingar.
Gizmo måste flytta och därmed måste jag överge henne.
Det är svårt. Det ger mig ångest och magsår.
Den enda tröst jag har är att jag faktiskt har en riktig anledning. Att jag inte har något val. Att jag inte gör det för att jag har gett upp. Att jag inte gör det för att jag inte vill känna något ansvar eller inte orkar ta itu med problemen.
Men det lindrar inte mitt dåliga samvete särskilt mycket.
Idag är det en bra dag för Dumper. Idag är han glad och pigg.
Det är inte bra. Försök säga åt en hund att han måste vila när han inte känner att han har ont på grund av smärtstillande.
[Sälen våren -09]
Inte som andra
God morgon.
Idag är Dumper äntligen lite piggare efter jumbonarkosen igår.
Veterinären trodde inte riktigt sina ögon. Han var ju beredd på att det kunde bli svårt att söva Dumper, eftersom det inte gick alls i våras då Dumper skulle sövas för kloklippning. Då fick han rätt dos för sin vikt, blev lite snurrig men var fortfarande vild och aktiv.
Den här gången fick han en ganska mycket kraftigare dos. SOm inte lyckades söva honom. Påfyllning krävdes och till slut, efter över en timme, somnade Dumper motvilligt och kunde bäras in till röntgen.
När han sedan fick motgiftet, talade veterinären om att vi nog skulle få bli kvar ett tag, han ville se att Dumper kom upp på benen i alla fall, och det skulle förmodligen ta lika lång tid som det tagit att söva honom eftersom han fått sådan stark dos.
Dumper fick motgiftet och veterinären lämnade oss sedan en stund. Några minuter senare kom han tillbaka och blev väldigt förvånad när Dumper då redan rest sig upp och stod och viftade på svansen. Visserligen groggy, men ändock vaken och uppe på benen.
När vi kom hem sedan, på eftermiddagen, var det riktigt hett och kvavt. Dumper blev tröttare igen och ville inte dricka och reagerade inte när jag pratatde med honom.
Så klart blev jag jätteorolig, speciellt som det var så varmt. Dumper fick tillbringa eftermiddagen och kvällen insvept i kalla handdukar.
Nu på morgonen är han fortfarande väldigt trött, går ostadigt och ser slö ut på ögonen, men han äter och dricker i alla fall.
Älskade hund.
Jag säger som Owen Wilson i ”Marley och jag”, när Marley är hos veterinären;
-Jag antar att ni hör det från alla hundägare, men Dumper är inte som andra hundar…
Oro.
Hundarna rymde sent igår kväll och när dom äntligen kom hem var älskad Dumper jättedålig.
Samma symptom som tidigare men hundra gånger värre.
Enligt veterinären kan man inte göra så mycket annat än att fortsätta med penicillinkuren och ge smärtstillande när han har ont. Det kan ta lång tid att få honom frisk från borrelian, om det ens går.
Älskade hund har svårt att få bakdelen att hänga med.
Vi försöker få honom att vila, men det är inte så lätt med Dumper, som alltid vill vara nära och med när man rör sig i Mumaribo.
Det gör så ont i mitt hjärta.
Om fördomar och äckliga bebissubstitut
När vi var in till stan var vi in en sväng på Granngården också.
Eftersom det är en butik som säljer tillbehör för djur och bönder och jägare, så verkar även djur få vistas där inne.
Inget konstigt med det tycker jag.
Men jag förutsätter att man endast tar med sig djur som är normalt funtade i huvudet.
Loke gick bredvid mig inne i butiken, längst ner i butiken står två tjejer med en råttliknande hund klädd i något mellanting av en väska och en klänning. HUnden har också koppel på sig.
Loke har väl aldrig sett något så märkligt som en hund i kläder, så han stirrade ogenerat på hunden när han gick förbi.
Plötsligt morrar och skäller den äckliga lilla hunden och gör ett utfall mot Loke med blottade tänder.
Jag skriker spontant NEJ! och Loke hoppar vettskrämd därifrån.
Hundens matte rycker tag i ett slags handtag på hundens väskaklänning och lyfter upp hunden som en jojjo på axeln.
-JÄVLA hund! utbrister jag chockad.
Hundens mattar går bort en bit.
Loke säger att det var en arg och dum hund, och jag håller med högt.
I efterhand ångrar jag att jag inte konfronterade hundens ägare direkt. OJ VAD JAG ÅNGRAR DET!
För jag var så arg så jag bara skakade.
Jag tycker inte automatiskt illa om alla småhundar. Men antagligen de flesta småhundar av typen ”Paris Hilton-hundar”. Och det är ju egentligen inte hundarnas fel. Det är ägarens fel.
För dessa bebissubstitut får inte lära sig att vara hundar. Får inte lära sig att agera som en hund ska göra och får inte lära sig rang och tillrättavisningar.
För det går mycket snabbare att bara lyfta upp den lilla råttan i famnen när den är olydig.
Och vad ger det för signaler till en hund som varit aggressiv? Som är förstärkning av hunden och dess dåliga beteende, och den känner sig ännu maffigare och större.
Men praktiskt…. det är det ju….
Jag undrar ja vad omgivningen hade sagt om en Rottweiler gjorde exakt samma sak som den där lilla skithunden?
{Bild}
*..så…: Har du en sån där minihund, men vet att du ändå behandlar den som en hund. Då behöver du ju int ta åt dig.
Jag, Huvudvärk och en sjungande hund
Huvudvärk var vaken nästan hela natten. Själv vaknade jag klockan 7 av en galet pigg treåring. Så det var bara att masa sig upp ur sängen tillsammans med Huvudvärk och Treåring, sätta sig i soffan och titta på de där skräniga barnprogrammen som skriker mig och Huvudvärk rätt in i hjärnan.
Dora borde gå till en talpedagog.
Jag har dessutom en mycket stor hund som tror sig ha återtagit rätten till att sitta i soffan. En hund som tror sig vara en mycket liten knähund. En hund som aldrig kan vara tyst.
Och under tiden sitter katten nöjd i köket. Nöjd över att ha hittat en ny kattkorg. Jodå, hon kan ligga i den också.
Idag ska jag ägna mig åt att övertala Huvudvärk att flytta. Har ingen plats för Huvudvärk, inte alls.
Har dessutom ingen lust att ha Huvudvärk i släptåg som en efterhängsen extraunge när vi ska bort till mannens bror ikväll.
Go away!!
Grattis Dumper ^^
Hipp hipp Hurra!
Idag fyller vår hund Dumper 4 år :)
Dumper, lämnar liksom ingen oberörd! Jag satte ihop ett litet bildspel med foton på honom, och hans upptåg.
Grattis vår älskade vovve!
 |
 |
| Make a Smilebox slideshow |
Drömmar om asfalt
Det är otroligt mysigt ute nu….
Dimma i luften, lera som täcker hela gårdsplanen och skulle man få för sig att det var trevligare att gå på gräsmattan så förvandlas den ganska omgående till lera den med.
Det är nu mina drömmar om en asfalterad gårdsplan börjar ta form…
Vi trotsar leran ändå (möjligtvis för att vi måste) och går ut. Vi har kastat pinne till en hund som aldrig tröttnar. HAN bryr sig inte om leran, han vet att han bara kan smyga upp i soffan när han kommer in och ingen ser, och låta kuddar och filtar absorbera leran.
Leran ni ser på kortet är rena rama barnleken mot hur det ser ut på resten av gårdsplanen…..
Om hunden & glassgubben
Jag har aldrig sett någon kasta pinne med en sån inlevelse som glassgubben. Jag är imponerad.
Hunden har vankat av och an, in och ut den senaste timmen utan att jag begripit varför. Tills jag hörde Glassbilens gräsliga melodi och Dumper tjöt av lycka och kastade sig mot ytterdörren.
Han sprang som en besatt fram till Glassbilen på gårdsplanen. Det var en ny glassgubbe igen.
-Hunden är inte farlig, han är bara som en stor och oförståndig bebis! vrålade jag medan jag skyndade mig fram.
Glassgubben skrattade och tog fram en stor superhandske som han klädde på sin hand. Han grabbade tag i en överdimensionerad pinne och kastade den åt lycklig Dumper.
Igen, igen och IGEN. Han kastade pinnen så hårt och långt att jag oroligt funderade om hans glassarm skulle följa med pinnen i luften.
Vanligtvis brukar glassgubbar ha bråttom här ifrån, men den här glassgubben pratade glatt om Fem Myror är fler än Fyra Elefanter och Björnes Magazin, samtidigt som han superkastade pinnar åt min hund.
När jag handlat tog han fram en extra glass till Dumper, tog ett tag om mina axlar och tryckte till hårt och bestämt; -Ha nu en underbar kväll! sa han med extrem inlevelse.
Som om han kände på sig att jag just behövde en stark lyckönskan om en underbar kväll idag, att jag behövde ryckas upp.
Jag är lite förbryllad …..och hunden är trött nu.
Kvällsupdate
Go’ kvällens.
Vi hade en trevlig pannkakslunch med alla barnen hos Sandra. Loke blir alltid väldigt glad när vi ska åka dit. ”Lote leka Vante då.” brukar han säga men när vi väl kommer dit så leker han och jämnåriga Svante på varsitt håll i alla fall. De stora barnen leker fint tillsammans och verkar aldrig tröttna på varandra.
När vi kom hem på eftermiddagen satte jag mig och sydde lite och sen gick jag ut i skogen för att plocka kantareller och bjuda myggen på lite mellanmål.
Jag hittade massor av kantareller och hade kunnat plocka hur mycket som helst om min lökiga hund Gizmo inte varit så lat och bara ville gå hem.
Tyvärr var många kantareller så torra så jag kasserade dom när jag rensade. Men det blev många kantareller kvar att steka till maten ändå.
Jag känner mig nästan som en riktig husmoder idag, jag har gjort pannbiff med kokt potatis, pepparsås och stekt svamp.
Hela eftermiddagen och kvällen har gått i ett, jag vill bara sitta och slöa ett tag men nu börjar mannen bli rastlös i stället; ”Vad ska vi göra nu? Ska vi hitta på nåt? Jag har tråkigt!”
Jisses, räcker det inte med att ungarna säger exakt just dom orden dagarna i ända?
Har nån märkt att det regnar?
Det regnar-det regnar-det REGNAR och fy satan vad DET REGNAR! Vi vaknade i natt av regnstormen och gardiner som hejdlöst fladdrade vid vårt öppna sovrumsfönster.
Hundarna står med benen i kors men vägrar gå ut själva och kissa. I vanliga fall vet dom precis hur turen går på morgonen, först ska Gizmo släppas ut, hon springer en kort runda på tomten, kissar, skäller en gång, kommer in och gör en slags människoosynlig stafettbytning med Dumper, han springer ut, tar samma runda, skäller en gång och kommer in igen.
Idag vill ingen gå ut, trots att jag är bergsäker på att de båda är nödiga. Jag försökte baxa ut Dumper genom dörrhålet, men hunden förvandlas till en bläckfisk som klamrar sig fast i dörrkarmen. Jag får klä på mig och följa med hundarna ut i tur och ordning och hålla tassen medan de kissar.
Stackars Gizmo sitter just nu och stirrar med en tom, död blick ut genom fönstret, på regnet….
Det kommer bli en alldeles underbar upplevelse att stå inne i köket och måla idag med tre rastlösa barn, två hundar som bara rantar fram och tillbaka i väntan på bättre tider, och en supersur katt som gör allt för att reta hundarna.
Härlig dag med härliga djur!
Åh vilken härlig dag!
Fia som jag åkte och hälsade på bodde i ett stort hus som jag blev alldeles fascinerad av. Det gamla, lantliga i huset fanns kvar, härliga trägolv och en underbar charm! Varför kan inte vårt hus ha kvar något av den gamla stilen, vårt är till och med äldre men är tråkigt 80-talsrenoverat. Jag får väl vara glad att jag har min lilla sommarstuga ;)
Barnen lekte och vi fikade, sen gick vi en promenad genom skogen bort till hagen där Fias gutefår går. Häftiga djur! Som en hage full av fyrbenta minidemoner!
Fias vackra vallhund hämtade fårskocken så den kom fram till oss, jag har aldrig sett en vallhund i action så det var roligt!
Fåren flockades runt mig, bräkte och smakade på mina kläder. Nervöst stod jag blickstilla. Jag är lite rädd för får…. särskilt när dom har horn…. men alla var tack och lov snälla!
Loke pratar fortfarande om fåren: ”Snart, fårar, hommer…. honden, häntar, fårar…”
Man är inte äldre än man gör sig!
Det blev inte ett kilo kött för Mumari, dom hade begränsat menyn så här under lågsäsong. Jag får bevisa det en annan gång ;) Däremot har vi ätit riktigt goda revbensspjäll, restaurangen var riktigt cool! Efter maten åkte vi till hundfjället och spanade lite. Där hittade vi en stor lekplats! Så sjukt kul vi har haft med barnen! Det fanns jumbostora luftfyllda kullar som vi hoppade på, och stora klätterställningar. 
Så mitt i den hårda blåsten for vi runt som tokar och lekte på lekplatsen, man är ju inte äldre än man gör sig ;) 
Foton, nu är vi framme!
Så skönt att vi åkte så tidigt i morse. Faktiskt, när vi väl lyckats stuva in allt i bilen så gick resan hur bra som helst! Dumper har skött sig snudd på exemplariskt till skillnad mot när vi hade med honom till Motala…. Då skällde han konstant i ungefär 15 mil, därefter nöjde han sig med att skälla så fort vi bromsade in bilen i korsningar och liknande….
Idag har han varit mest tyst och lugn.
Barnen har hållit sams, det var bara lilla Loke som fick kalla fötter när vi var halvvägs och tjatade om att åka hem.
Men nu så, är vi här!
Älska ensamheten! Vi är nog de enda som bor i byn, alldeles bakom Högfjällshotellet.
Trespassers will be… VS gärdesgård
….jag känner mig rätt mör i ryggen…..
Igår höll jag på att sätta upp nätstaket hela dagen. Det är för hundarna…. eller för grannarna så dom ska slippa eventuella besök av våra hundar. Fårstängsel är ta mig sjutton omöjligt att sätta snyggt och rakt! Men det kommer förhoppningsvis fylla sin funktion!
Idag ska jag göra en kort bit gärdesgård, mellan husknuten och en grindstolpe vid lillstugan. Det kan väl inte vara så svårt?
Sen är det ”bara” grindar kvar…. jag är som en korsning av Martin Timell, Bo Rappne och Ernst Kirchsteiger!
Undrar om en gärsgård skär sig mot min skylt vid vägen?
…jag tycker om dig ändå
I ett desperat försök att förstå min hund anstränger jag mig till det yttersta för att tränga in i hans tankar….
Först är det bara tomt…… men så plötsligt, som från ingenstans får jag för mig att skena iväg som en besatt! Jag måste ut! Nu!!!
Jag tar genvägen över soffbordet och ryggstödet på soffan, jag gör hoppsparkar på ytterdörren tills betjänten som nyss har satt sig ner efter att ha släppt in mig för fem minuter sen kommer och öppnar den.
Varför springer jag som en galning? Jo, jag ser en lerigt hål framför mig! Jag har ingen aning om vad som kan finnas i det, men jag anar att det är något helt fantastiskt! Jag blundar och borrar ner huvudet i leran, tillslut känner jag något hårt och stickigt… Där är den ju! Jag visste att det fanns en djupare mening med att köra ner huvudet i leran! Sopborsten som den korkade betjänten tror är till för att släpas runt planlöst på verandan!
Jag blir så glad över mitt fynd att jag bestämmer mig för att glädjerulla en stund i leran som dolde den fina skatten. Sen tar jag borsten i munnen, stråna kittlar underbart i nosen, jag springer lyckligt runt som en vettvilling och kastar borsten upp i luften flera gånger. Jag springer förbi min betjänts bil och passar på att titta in genom rutorna om det sitter någon där, jag beundrar mina stiliga tassavtryck en stund innan jag springer vidare. När jag sprungit färdigt lägger jag mig på verandan med borsten mellan tassarna och tillverkar ett alldeles galet vackert pulver av den.
När det inte längre finns något att tugga på går jag ut på det som en gång var en gräsmatta och gräver ett stort hål. Eftersom sopborsten nu är ett minne blott hämtar jag istället betjäntens ena toffla och lägger den ihålet.
Helt plötsligt känner jag mig väldigt uttråkad, för att liva upp stämningen lite skäller jag planlöst rätt ut i luften. En sur katt försöker smyga sig förbi mig, jag gör en rivstart och sätter av i full galopp efter den. När katten är uppjagad i ett träd passar jag på att uträtta mina behov vid trädstammen och känner sen ett stort och akut behov att gå in i huset.
Jag springer det fortaste jag kan mot ytterdörren och kraffsar frenetiskt samtidigt som jag gläfser i falsett, för att min betjänt ska släppa in mig omedelbums på stört.
Betjänten blir alltid glad när jag kommer in, jag vet det för hon hittar på så många smeknamn på mig, kärt barn har många namn. Eftersom betjänten nu blev så jätteglad för min skull när hon förstod att jag hittat ett lerigt hål hoppar jag upp lägger mig på hennes plats i soffan. Jag känner hur skönt det är när soffan absorberar både lera och vatten från min päls. Jag somnar….. en skön djup sömn….
Men så från ingenstans så får jag en vision av ett gammalt ruttet tuggben! Jag måste ha det! Nu! Jag rusar upp och hoppar skällande mot dörren……
*Oooooouuuuaaaaaaah!!!!!*
Jag vill inte vara med längre!!! Jag vill inte veta av hans plötsliga idéer! Med en lerig äckelkänsla i munnen går jag och borstar tänderna en gång till…
-Dumper….jag tycker om dig ändå…. men det börjar bli dags för en dusch…..
Blå karamellfärg ger kanske lite guldkant?
Vilken perfekt morgon. Jag hade glömt att handla både kaffe och smör. En morgon utan kaffe är katastrof! Jag hade för mig att affären öppnar klockan tio, så det var bara att vänta…. under tiden var Loke ute och åkte traktor med pappa och farfar.
När klockan närmade sig tio gjorde jag mig klar för att åka. Skönt att handla själv….jag blir så virrig när jag har barnen med mig….
Precis när jag ska sätta mig i bilen ringer mannen och säger att jag måste hämta Loke, han har tröttnat på att åka traktor. Det var den solohandlingen det…. Jag och jycken går ner för att hämta Loke, hunden hoppar in i traktorn och Loke hoppar ur.
Men när vi kommer till bilen ångrar sig Loke och blir vansinnig, han vill åka traktor i stället för att handla.
Jag går ner till traktorerna igen, stoppar in Loke i en och sätter mig i bilen. I stället för Loke får jag med mig Dumper.
Det gör ingenting, jag kan prata lika bra med en hund som ett barn:
-Var det roligt att åka traktor med farfar Dumper?
-*flåsar och slickar sig om munnen*
-Nu får du vara snäll medan jag går in på affären.
-*skäller på en gubbe med rollator*
Inte kan jag påstå att min handling blev mer planerad och vettig, trots att det till slut blev en solohandling…
Jag kom hem med en mjukistiger till Loke, han har tjatat om den där tigern i flera veckor när vi handlat, kanske saknade jag hans tjat? Annat som hamnade i korgen var blå karamellfärg (vad ska jag med den till?) som jag tog av den enkla anledningen att jag faktiskt aldrig sett just blå karamellfärg i affären förrut.
Kaffe och smör kom jag tack och lov ihåg så nu har vi fikat och ätit frukost….bättre sent än aldrig!
Förresten så öppnade affären kl 08.30….
Nu ska jag bara fundera ut hur jag ska få den blå karamellfärgen att förgylla min vardag! Förslag?
UPDATE: Viktigt om kommentarer! Från och med nu så finns det en liten rss-ikon till varje inlägg, klickar du på den får du ett mail när nya kommentarer till det specifika inlägget kommer in. För att jag bättre ska hinna med att svara på kommentarer så kommer jag att göra det här i min egen blogg, då blir också kommentarerna i sig en intressantare tråd att följa! Så klicka på RSS-ikonen till det inlägg du kommenterar för att få veta om du får svar! Det betyder dock inte att jag inte kikar tillbaka i din blogg ;)
Bebisapan
RSS Blogroll
© 2010 mumari
Videos, Slideshows and Podcasts by Cincopa Wordpress Plugin
