Happy Valentines Day!

Typiskt karlar?

Det är tristess och tröttma i Mumaribo och vi har gått in i våffelväggen.
Våffeljästa glor vi dumt på tv:n.
Ikväll blir det minsann tidigt i säng så vi inte försover oss i morgon.

Från det ena till det andra…. det här med att knäppa kort innomhus…..
Jag är utrustad med en treårig son som oftast går runt naken eller i bara t-shirt när vi är hemma….
…jag är även utrustad med en make som går runt i bara t-shirt och kalsonger när han är hemma.
Så fort jag knäpper kort hemma så får jag med nakna barnrumpor eller håriga karlben.
Jag förstår inte själva grejen? Varför inte ha byxor på sig? Är det typiskt karlar eller?

Vackra Ellen

God morgon!
Idag är det skolfotografering för Ellen, och det var mycket viktigt att vi fixade hennes hår bra. Ellen hämtade tidningar och visade bilder på olika frisyrer som hon kunde tänka sig.
Jag fick dra lite i bromsen, vi kan liksom inte klippa en helt ny frissa så här på morgonkvisten, vi får göra någon frisyr av hur det ser ut nu.
Efter en lång stunds funderande kom hon fram till att utsläppt med uppsatt lugg var bäst, skulle hon sätta fast allt hår i bak skulle det ju ändå inte synas. Smart där ;)
Eftersom Ellens hårbestyr tog sin tid så blev det bråttom iväg till bussen.
Strax kommer Mia också och tar en morgonfika med mig, det blir trevligt :)
ellen

Fångad blixt och Blocketsjukan…

God morgon.

På lördagar, om mannen är ledig är det sovmorgon. Jag går upp som vanligt klockan 6 med Loke så att resten av folket kan fortsätta snarka så taket fladdrar. Visst är det härligt med sovmorgon?
Idag är det extra härligt med sovmorgon kan jag tänka, eftersom hundarna skitit ner hela golvet i vardagsrummet. Men den som går upp först torkar och donar, så nu är det ju rent igen. Mycket smidigt.

Jag lider fortfarande av det maniska stadie jag var i igår. Jag fick nog alldeles bergsäkert en släng av blocketsjukan. Jag kollade och bevakade Blocket hela dagen åt mannen i jakt på en lämplig bil. Mannen kom hem ganska tidigt och då övergick mitt irrande sökande till ett proffssökande, I STEREO.
Med varsin dator satt vi där och tokblockade, sida upp och sida ner. Jag ringde på en drös annonser, men antingen så var bilarna sålda eller också kom jag bara till den där datarösten som säger ”Just nu kan du inte nå det önskade numret…”.
Vad är det med folk? Sätt på telefonen för sjutton! Skit i att det är fredag, har man annons ute så har man!

Under kvällen tornade mörka moln upp sig runt i kring oss och åskan brakade lös. Tro inte att det avbröt vårt sökande, och det kan vi ju tacka Glocalnet för.

Medan mannen satt och blockade med det oändligt slöa mobila bredbandet på min dator roade jag mig med att knäppa hundrafyrtioelva kort, för att försöka fånga en blixt! Och det gjorde jag! En riktig blixt fastnade i min kamera! Det måste betyda något, tur antagligen.
Hoppas turen tänker stanna, att den där blixten liksom var som ett tecken!
blixt

Don’t let them fade…

Jag springer barfota, barr och kottar gör mina fötter ömma, dom är ännu inte härdade av barfotalek.
Jag springer så jag hör min egen puls dunka kraftigt i huvudet. Framför mig springer min tvillingbror, han kommer att komma först, han kommer att vinna, alltid snabbare än mig.
Men det gör ingenting, vi ska att springa stigen många gånger, i flera år framöver.

Det är första turen med båten för sommaren och jag är 8 år. Första stoppet på just den ön, där det är obligatoriskt att tävla om vem som kommer först till stranden på andra sidan. Mot slutet av sommaren känner vi inte ens att stigen är täckt av kottar, stenar och barr. Vi springer med fötter av läder och ingenting är viktigare.

Vi har bara varandra om somrarna i skärgården. Vi hatar varandra, vi älskar varandra, vi slåss och vi skrattar. Vi busar och skriker och orsakar mamma och pappa huvudvärk och huvudbry, vi lever, vi lever i nuet och inget annat finns.

Trevande minnen, jag tittar på kort och minns, försöker desperat att behålla dem,  inte låta dem blekna av verklighetens vuxna vardag.

Kom bara ihåg, för att de fanns så finns de….. för att de finns så fanns de….

fadingmemories …just don’t

Den kortaste kjolen + det sötaste leendet

Loke…. om du tindrar med dina blå och fyrar av ditt bubblande skratt så sätter mamma på sig sin snyggaste och eventuellt kortaste kjol. Kanske vi ska ta med hundarna också, dom kan antingen förvirra med gnissel och skäll eller i bästa fall smälta ett hjärta…..

Vi drar till Bilprovningen…..med åbäket till crossbuss.

Tvångstankarna hopar sig. Bussen är stor…. tänk om jag totalmissar porten jag ska köra in i och skrapar bort ena sidan av bilen?

Eller tänk om jag råkar trycka på gasen i stället för bromsen när besiktingsgubben står framför bilen och vinkar hur långt fram jag ska köra?

Tänk om jag glömmer bort att jag kör ett högt fordon och kliver rätt ut i luften när jag ska ur och ramlar pladask ner framför besiktningsgubben och gör en storstilad entré?

Tänk om jag totalt tappar fattningen och rabiat galen vrålar beiktningsgubben i ansiktet att ”Försök att fixa den här skitbilen själv då så får du se hur roligt det ääääär!!!” så hans öron fladdrar?

…..den här gången hoppas jag inte ens på att bilen ska gå rätt igenom….jag är bara glad om vi ens blir ivägsläppta därifrån….

Jag måste definitivt lägga av med mitt ”tänk-om-tänk”…..

Slider by webdesign