När ingen tycker synd om en

Det var den dära femåringen vi har här hemma… som fick feber igår kväll igen och som vaknade på fel sida men dock feberfri idag.
Som skulle kliva ur sin säng men snubblade på en stor traktor som femåringen själv ställt där kvällen innan.

Och jag lovar. HELA helvetet brakade lös. Himlen ramlade ner och femåringens vrål och skrik kunde uppväcka döda.
För att han vägrade kliva ur sängen om inte pappa kom och flyttade traktorn lite åt sidan. Han vägrade också sitta kvar i sängen.
Och pappan ville inte gå enkom för att utföra femåringens order, för det har blivit lite mycket sådant och det har utvecklats till rena och skära divalater och den där traktorn gick att gå förbi utan problem.

Så då valde vår femåring att sitta och skrika hysteriskt i sängen halva morgonen i stället. När han var färdigskriken kom han inte ens ihåg varför han börjat skrika för utom att han tyckte att det var under all kritik att ingen tyckte synd om honom.

Men nu är han glad igen och allt är frid och fröjd, så när som på en liten missuppfattning när jag sa att vi skulle åka och hälsa på Sandra och Svante idag och vår envisa femåring fick för sig att han skulle lämnas där på stört på morgonen och hämtas sent på kvällen och att jag inte alls skulle vara där och fika. Men vi har rett ut det lilla missförståndet också nu.

Jag kan tänka att det är mycket frustrerande att vara en så missförstådd femåring.

Fotot är 1,5 år gammalt, men han samma ilskna envishet redan då ♥

Är den fromma femåringen en myt?

I morgon ska jag åka med Loke på femårskontroll.
Jag kommer inte riktigt ihåg vad som görs på femårskollen men jag har vaga minnen av att de ska kunna hoppa på ett ben och rita av saker?

Jag har hört att femåringar ska vara som änglar jämfört med fyraåringar. Jag är inte säker på att jag kan hålla med.
Jag vacklar lite där…

Ena minuten så är jag övertygad om att vi har kanske en av de fromaste, smartaste och duktigaste femåringarna som stått i ett par skor,  tills åskan brakar lös och blixten slår ner och jag får ganska klart för mig att det troligast är en slags gökunge som har en medfödd förmåga att manipulera mammor och pappor dit han vill och som kan skrika i tretusen timmar bara av ren envishet för att han inte får ta med sig en hjullastare full med sand upp till vår säng och som kan prata oavbrutet i två dygn och skjuta ur sig trettioåtta frågor i minuten utan att lyssna efter svaret.
Det vänder tvärt och stormar mycket kan man säga, men hoppa på ett ben är jag förvisso övertygad om att han kan, vår älskade Loke ♥

Loke vs Dumper

Klicka för större
…det har varit ett evigt tjafsande mellan dom två idag.

Hej då mamma

Fy fan! Det ösregnar. Usch.

Bäst att hålla sig inne. Jag håller på att spara ner alla mina videoklipp från aftonbladets ”mitt klipp”. Det stänger ner sista januari, och jag har en del där som jag inte har kvar i datorn.
Bland annat den här lilla kortisen med en mycket envis tvååring ♥

Såna här små gryniga mobilfilmer från barnens uppväxt betyder så mycket ^^

När jag får skämma bort

Det finns en sak som Loke älskar lika mycket som traktorer. Det är Disneys Bilar.

Han har en drös med olika figurer från filmen som han ofta leker med. Men jag har alltid funderat på varför aldrig tröskan Frank finns att köpa?
Den skulle ju passa Loke perfekt, han brukar göra ”traktortipping” med sina leksakstraktorer.

I varenda leksaksaffär har jag spanat efter tröskan Frank utan resultat, det har blivit lite utav en mani.
Men nu, ikväll har jag hittat den och ska se till att Loke får!
Oftast är det mannen som köper leksaker i form av stora traktorer (hm… vem vill helst ha?), men nu jäklar är det min tur! Jag ska se till att klicka hem Frank och hoppas på att leveransen inte blir allt för lång!

Ogenerat mammaskryt

Kan ni gissa vad det här är?

Det är så klart en ”Prat-Sten”, och det är Lokes allra första riktiga teckning som faktiskt föreställer något. Sen om har är sen eller inte på att kunna rita spelar ingen roll, jag är mäkta solt! ^^

Typ SKÄMS Mumari… skäms…

Tänk att det gick över förväntan igår när familjen Mumari skulle gå på dop.
Även om strykjärnet var spårlöst borta så jag inte kunde stryka Lokes skjorta som ändå var för liten, och när hela familjen var påklädd så insåg jag att det ser jättelarvig ut om alla i familjen har rutiga skjortor på sig i olika färgskalor så det fick bli en akut omorganisering av allas outfit.

Och iväg kom vi, och passerade Bonde söker fru-Tildes gård och barnen visste inte till sig av upprymdhet.
Och min mor ringde i vanlig ordning när klockan var några minuter i dopet för att kolla var vi höll hus och om vi hittade.
Och det gjorde vi ju såklart inte så jag fick veta att vi skulle åka in vid norra infarten till Storvreta. Jag förstod inte var norra infarten var och fick då istället en krångligare vägbeskrivning som jag direkt levererade till mannen som körde.
-Jaha, du menar norra infarten? sa han som om det vore självklart att förstå?
Och där skulle det stå en skylt med texten ”Kapell”, det gjorde det ju inte utan bara ”Reningsverk” men jag antar att det är en definitionsfråga.

För vi kom rätt och på pricken i tid och min mor kunde slappna av. Dopet avklarades raskt och familjen Mumari skötte sig bra kan jag tro, även om mina läppar knep igen när trosbekännelsen skulle läsas och jag fick bita mig i läppen för att inte garva högt när vi skulle sjunga att Gud tycker att det är ett mirakel i det ögonblicket ett barn blir till.
Mirakel och mirakel, jag vet inte det jag? Kan möjligen också vara en definitionsfråga.

Och sen fikades det tårta och gossebarnet som jag är faster till fick så mycket fina presenter att jag för en kort sekund övervägde att hämta prästen för ett snabbdop på mina tre barn, men eftersom Loke heter Loke och jag absolut skulle ljuga om jag lovade Gud att uppfostra mina barn i hans gemenskap och församling så lät jag bli.

Och så var det med det och jag tänker att shit vad vuxen jag måste vara som är faster åt flera barn och får köra bil och handla på bolaget och rösta och hej och hå, och ändå kan jag inte vara gravallvarlig i pampiga situationer som dop och sådant, fy på sig. Skäms Mumari. Skäms.

Om blyga barn och presenter till sin käresta

Små barn är lustiga. När vi berättade för honom att vi skulle åka till farmor och farfar så jublade han. När vi sa att farbror Robin skulle vara där så jublade han ännu högre och hoppade upp och ner av glädje.
Farbror Robin pratar Loke mycket om, han är nog lite som Lokes idol.
Men sen, när vi väl träffar Robin, då blir Loke så blyg så han gömmer ansiktet och blir stel som en pinne. Han kan inte ens titta på Robin!
Han vågade i alla fall åka med i den lilla grävmaskinen om pappa körde.
Vi blev bjudna på mat och fika och ungarna lekte hej vilt.
lokegrävmaskknivenPå hemvägen stannade vi till på Karlssons, det är liksom vårat Ullared det. Där kan man alltid hitta tråkiga men billiga saker, som rengöringsmedel och sånt.
Och tänka sig, mannen köpte på helt eget bevåg en present till mig! Det ni!
En alldeles sprillans ny och sylvass specialmorakniv hade han köpt till sin fru. Det är så vi gör här på landet, trams med choklad och rosor, det ger vi blanka sjutton i. Vi kör med det tunga artilleriet direkt liksom.
För den som undrar kan jag tala om att den var riktigt bra också, en superkniv kan man säga och eftersom jag öppnar ganska många stora vita ensilagebalar om dan, så behöver jag en superkniv.

Nu ska jag kasta mig i duschen, sen väntar en lugn kväll i soffan!

Omorganisering

jaglilaOmorganisering av planerna.

Det ryktas om en grävmaskin hos svärföräldrarna, Loke får inte missa det!

Så ammoniaksniffandet hos djuren tar vi i eftermiddag!

Så skönt det kändes att få klä på sig något annat än myskläder och sminka sig. Jag har varit som i dvala senaste veckan, fortfarande förkyld med myyyyycket piggare!

Fredagen den trettonde

Morgon…. fredag den trettonde…. Loke kommer och säger att han skulle vilja klippa håret…..
Loke ångrar sig när halva huvudet är klippt.
lokeklippaKaffet är slut också.

Slider by webdesign