Loke: Tittaaaaa!! Brödmackooooor! Tånn sa vi ha. *tar limpan och tänker lägga i vagnen*
Jag: Nähe, stopp och belägg här, vi har mackor hemma. Lägg tillbaka limpan.
Loke: *tittar på mig som om jag kom från Pluto* Neeej, Lote sa hanla tånna dom brödmackorna. Äta dom, morronen. *lägger mackorna i vagnen i alla fall*

Vi bråkar en stund om limpan tills Loke ger sig. En tant kommer fram till oss, lägger huvudet på sned och tittar på Loke och utbrister: -Men ooooh! Så söt pojke! Och så gulligt när han vill handla själv!
Jag nickar lite och vallar skickligt bort Loke från brödmackorna. Vi går förbi ketchuphyllan.

Loke: *tar bestämt en ketchupflaska* Tåååååånn sa vi tjöpa! Petchåååån! *slänger flaskan i vagnen*
Jag: Vi ska INTE ha ketchup, vi har ketchup hemma.
Loke: *spänner blicken i mig* Jooooe! Vi sa ha tånn petchån.
Jag: *tar ketchupflaskan och går tillbaka med den till hyllan. Ett barn med illrött ansikte hänger som applicerad under ketchupflaskan och skriker*
Främmande Tant: Ojoj sicken gullig och försigkommen liten pojke då *dalti-dalti-dutti-nutt*!
Jag: *visar tänderna och morrar dovt*

Till 99% så inträffar dom här konflikterna med Loke när vi ska handla. Det känns helt normalt. Det konstiga är att Loke alltid får så positiva reaktioner från tanter och farbröder som också handlar? De flesta tycker uppenbarligen att det är hemskt gulligt med ett barn som tar för sig på Lokes vis. Jag begriper inte?
Själv skulle jag antagligen bli rätt irriterad.