Om mentalsjukhus och vackraste platsen

God morgon Söndag!

Vi for till Gysinge en sväng igår för att promenera vid de vackra gamla järnvägsbroarna över dalälven.
Det är alltid lika hisnande läskigt att gå över broarna och vissa mellanrum mellan stockarna är faktiskt så pass breda att en jag skulle kunna ramla igenom.
Åtminstone en hundvalp. Bergsäkert. För det var precis vad som hände det.
När vi gick över första bron så fick jag för mig att en liten valp med lite styrande av kopplet kunde gå på rätt spår. Men så klart inte. Han tittade inte ens vart han gick och traskade rätt ut i luften och en praktiskt taget avsvimmad matte fick tag i nackskinnet på vovven.
Jag dog inte bara en gång då ska jag säga er.

Så jag fick bära Bob över bron istället. Han har blivit ganska mycket större än när vi hämtade honom, han måste väga bra mycket mer än Telma som drogs i vagnen av mannen.
Jag kramade om Bob hårt och bara gick rätt över så fort jag kunde. Alldeles svettig av skräck. Jag får sån där lustiga husetkänsla, underlaget bara gungar och det snurrar i mitt huvud.

Men vi kom över, alla i behåll. Det är liksom värt det, för utan tvekan så måste det vara en av de vackraste platserna i Sverige!
När vi kom tillbaka till bilen kikade vi lite och funderade över de gamla husen som loppisen i Gysinge ligger i. De har varit ett gammalt mentalsjukhus. Vad jag vet så är det Färnebo Folkhögskola som äger det nu, men de senaste åren ser i alla fall huvudbyggnaden ut att stå helt öde.
En bit därifrån finns ett vad jag trodde gammalt lägenhetshus som stod öde. Men efter lite googling så fick jag fram att det också måste ha hört till mentalvården då det visst har ett gemensamt kök och det sitter listor över kortnummer till olika avdelningar i mentalsjukhuset, som ”Laboratoriet”.. lite creepy…

Så. Det fick mig såklart att börja tänka på alla andra öde mentalsjukhus, särskilt som vi var förbi Säter här om dagen. Och då googlar jag, och hamnade på en sida där en före detta anställd på Beckomberga berättar om sin tid där på 70-talet.
I natt har jag drömt mardrömmar om mentalsjukhus. Men det är intressant. Mycket intressant. Jag skulle så gärna vilja åka och gå på Mentalvårdmuséet i Säter.
Någon som har varit där?

Jag hittade några gamla foton i min gamla blogg  från Säter som jag tog när vi var där för några år sedan:

Anna Anka VS Hem till byn?

Eftersom det dröjer pruttonhundra år innan nästa säsong av Scrubs släpps på dvd och för att vi i över en vecka i sträck har tittat på dokumentären om Messaure (vi tycker att det är spännande med övergivna platser…) så kände vi att vi behövde förnya vårt filmtittande när vi går och lägger oss.
Jag föreslog Workout för gravida men Anna Anka. Den var skitbillig.
Men det blev Hem till Byn säsong 1 och 2 istället.
NU ska vi väl ha en serie att följa varje kväll tills vi blir pensionärer! (nej, vi är inte redan det)

Byn som Gud glömde

garpenbergstaty…jag har skrivit mycket om Garpenberg förrut, det är ju ett av våra favoritställen att åka till och bara promenera runt i och fördriva tid.
Garpenberg är en märklig ort. Den stora gruvan Boliden ligger mitt i Garbenberg.

Första gången vi åkte till Garpenberg, för några år sedan stod det ödehus överallt. Nu har dom börjat rensa upp verkar det som. Många hus är rivna sen sist vi var i Garpenberg.

Men den ödsliga känslan finns fortfarande kvar….

En gata i ett villa område består nästan bara av ödehus, med undantag för ett fåtal som är bebodda.
Vid gatans början står denna staty, som ett pråligt monument liksom…..

Byn som Gud glömde?

God morgon också :)

Msn-doktorn

Tack Olle för att du både muntrar upp mig och agerar kurator!

Och kom igen då, är det INGEN som har något att undra över? Är jag så trist?

Slider by webdesign