Om päronet, trean & nollan

Jao….. det gick ju sådär med min diet…

Men nu vet jag. Sallad kan ju då rakt inte vara nyttigt att leva på! Även om jag faktiskt blandat i crabsticks och sånt. Stört komplett omöjligt att äta sig mätt på. Efter tre måltider bestående av sallad-sallad-sallad var jag kroniskt hungrig och i princip döende.
Ja, jag och mannen gick runt som två zoombies och avundades ungarnas skolmat.

Men vi har återställt balansen i kroppen nu. Med Max.
-Fy fan vilken svag karaktär jag har.

lysenbilar

Det är nog bara att inse att ingen sallad i världen kommer att hjälpa. Efter att man har fyllt trettio så antar kroppen helt automatiskt en päronform.
Jag som aldrig sett ut som ett päron, snarare mer som en rabarber, och alltid hatat min rabarberform, har nu svårt att acceptera den däringa päronformen.

Fast rabarber är ju knappt inte ens gott…. jag kanske vänjer mig…. vid både päronet och trean och nollan. Och när jag vant mig vid det så ska trean bytas ut mot en fyra och päronet har antagligen skrumpnat ihop något.

Håhåjaja, varför känns det som om bara jag åldras och ingen annan?

Det jag skriver i det här inlägget får mig att tänka på Mymlans veckotema i Bloggvärldsbloggen. Temat är just ”kroppen”. Så jag kan lika gärna fortsätta spinna på det… (klicka för att läsa mer)

Read the rest of this entry »

Slider by webdesign