Tänka sig att mina grannar Herr och Fru Antik hade ett litet rådjur till mig igår
Så gulligt, dom hade hittat det på någon auktion eller loppis i somras. En söt Bambi från 50-talet till min rådjurssamling ^^.
Tyvärr var det någon som har målat med guldfärg på benen och öronen, men jag har provar att försiktigt ta bort det med nagellacksborttagning, det funkar, men tar sin lilla tid.
Herr och Fru Antik har sååå mycket fint att titta på, så mycket att jag sällan köper något för jag blir alldeles virrig och vet inte vad jag vill ha.
Jag tänkte åka dit en stund idag med när dom öppnar, och kika igenom alla deras avdelningar, jag har fått en mani på att hitta ett udda, stort soffbord.
Men först ska jag försöka ta mig för med att måla den lilla skolbänken till Loke som jag köpte på auktionen igår!
Jag är helt toltalt talanglös på att läsa instruktioner, bruksanvisningar och beskrivningar.
Det går inte. Jag kan inte! Jag har någon slags instruktionsdyslexi. OCH jag har en för stor virknål…
Igår när jag skrev om att virka amigurumi lade jag in ett par länkar med gratis mönster. Mönster som jag hade tänkt att lära mig ifrån. ”…gör en magisk ring av 6 maskor….. Första varvet….”
Så långt var jag med, och nästan lite till. Och första försöket skulle bli en liten kanin som var nybörjarenkel och skulle endast ta en halvtimme att göra. Kaninen blev en champinjon.
Jag gjorde ett nytt försök att följa kaninmönstret. Men när jag kände att jag bokstavligen hade tappat tråden i mönstret fortsatte jag med hitte-på-virkning. Resultatet: Ett rådjur! Tadaa! Har jag sagt att jag älskar rådjur?
Nu får ni titta med snälla ögon, för jag kan egentligen inte virka. Och jag har gjort hela alltet på fri hand. Och man kanske inte är riktigt riktig om man sätter sig och virkar ett rådjur när man är 30 år?
Det händer, ibland, men inte ofta…..
….att jag får för mig att modeblogga.
Idag får jag för mig det, bara för att jag tyckte att jag gjorde ett fynd när jag hittade ett par jeans för 90:-. Sen inser jag att jag kanske har de kortaste ben som suttit monterade på en vuxen människa.
För nåt år sedan sa jag att jag minsann aldrig skulle kunna tänka mig att använda stuprörsjeans. Det tar ett tag att lära gamla hundar att sitta…. nu har jag nästan bara stuprörsjeans, eller baggy…. Vi hann in på Sala Silvergruvas antikaffär också. Eller hann och hann, jag tjatade mig blå tills mannen gick med på det.
Där hittade jag ett till litet porslinsrådjur till min rådjurssamling.
Fast att säga att man fyndar när man handlar där, det är kanske lita att ta i det. Men priset var överkomligt i alla fall. Bara för att jag älskar rådjur.
Nu är vi proppmätta efter att ha vräkt i oss resterna från gårdagens pannbiff. PROPPMÄTT var ordet. Mannen Youtube-surfar, spelar konstant den här låten. Jag begriper ingenting?
Hemma igen. Men jag har liiite svårt att koncentrera mig på vad jag ska skriva för det sitter en spritt språngande vuxen karl på en gammal skoter och kör runt-runt huset med en brölande , rasande fart.
….det känns …..lite distraherande.
Medan jag och svärmor var på loppis i Fyris Park i Uppsala så höll svärfar, mannen och mina pojkbarn på att laga den dära skotern.
Ellen var hos en kompis så jag var totalt komplett tokbarnledig och njöt i fulla drag.
Svärmor har rutin på att gå på loppisen i Fyrispark. Hon tog täten och visade mig rutten, ett väl utarbetat mönster att gå, utan att missa ett bord.
Dessvärre tyckte jag att det var dåligt med Mumari-fynd idag. Förrutom en ljusstake som jag föll för på en gång. En trearmad i…. ja, vad det nu är för material, någon svartnad metall. 25 kronor för den.
Det händer också att jag köper saker utan att riktigt ha en plan för vad jag ska ha det till. Därför kan jag komma hem med exempelvis en gammal symaskin, som man vevar fram.
Det gjorde jag idag.
Även om jag har en gammal elektrisk symaskin som jag faktiskt använder sen svärfar renoverade den åt mig.
-Svääärfaaaar!! Jag har köpt en till symaskin!! *exalterad*
Svärfar muttrar mindre exalterad och jag lugnar honom med att den bara ska vara någon slags onödig home-styling-dekorations-pryl. Behöver inte renoveras.
Nu ska jag försöka få in karl’n, vi ska äta räkor var det tänkt.
Den dära Pirayan….. hon är bra på att få en Mu att vilja ha saker minsann. För ett tag sedan skrev hon om en top från Forever 21 med ett rådjur på, och då ville jag absolut ha.
Nu har hon visat mig en otroligt söt liten dockängel i femtiotalsstil. Med rådjursöron!
Och då kände jag ju genast efter…..
-Ja, jag behöver verkligen en sån där docka. Det gör jag faktiskt. Nödvändigheten i att få ha den ståendes på en hylla känns självklar och det faktum att jag faktiskt inte har den känns outhärligt.
Sen har jag själv, på alldeles egen hand hittat en annan sak som absolut skulle kunna fylla sin funktion i Mumaribo. En kaninlampa. Så söt. Say no more. En kaninlampa är liksom nödvändigast av lampor.
I morse var första dagen på länge som jag verkligen behövde komma upp i tid för att få iväg ungarna till skolbussen.
Tjugo över sju rusar Ellen in och väcker mig. Av nån anledning har inte larmet gått.
Så det blev till att panikskjutsa barnen till skolan.
När det var gjort följde jag och Loke med mannen ut långt bort på åkrarna för att hämta hem rundbalar.
Vid dikena är det massor av spår efter djur som letat efter vatten. Vi såg några konstiga spår, som om någon hade räfsat här och där. En bit fram låg ett sönderslitet och nästan uppätet rådjurskadaver med stora tasspår runt ikring. Marken var alldeles nertrampad och uppkrafsad i en vid cirkel runt kadavret.
Det kan väl bara vara lodjur eller varg som dödar ett rådjur nu?
Synd att jag inte hade kameran med mig!
Spännande var det i alla fall!
Nu har vi precis kommit in, jag och Loke, och mannen har åkt iväg själv.
Tomt och konstigt är det när inte Ellen och Alfred är hemma!
Uppe före klockan fem idag. Nog för att jag är morgonpigg, men det går liksom som en magisk gräns vid femslaget…
Den lilla herrn som väckte mig och tjatade upp mig gick och la sig igen för en stund sedan, så här sitter jag nu, ensam, under en filt i mörkret.
Jag rådjurssurfar. Det ni!
Jag har en liten kärlek till rådjur. Helst skulle jag ju vilja ha ett alldeles eget, livs levande rådjur här hemma. Men det närmsta jag har kommit ett riktigt rådjur var ett överkört.
Men då finns det ju underbart fina rådjursfiguriner!
Jag sitter och tradera-surfar efter rådjur titt som tätt, vill ha, tänker bjuda, men jag kommer aldrig till skott riktigt.
Skulle jag springa på ett sött rådjur på loppis så skulle jag bli överlycklig, kom till Mumari!
Se här så söta figuriner det finns! (Foton från Tradera)
Solklara, livsviktiga funderingar så här på morgonkvisten. God morgon!
Vi har haft en ”ved-dag” på förmiddagen, som ett sånt dära klassiskt familjeprojekt. Kapat och kastat in i vedboden.
På eftermiddagen har jag och mannen njutit av en tur på stan, HELT barnlediga, tack svärmor och svärfar för det!
Det var så ovant att vi inte riktigt visste hur vi skulle bete oss eller var vi skulle göra av händerna.
Nyss har vi ätit en god middag, Biff Provencale. Rysligt gott och rysligt mätt!
Förresten, den här lilla importstämplade porslinskalven hittade jag på torget i Enköping igår för trettio kronor. Jag köpte den glatt utan att tveka eftersom jag trodde att det var ett rådjur! Jag har något särskilt för rådjur….
Hur som helst så såg jag sen att det var en kalv, men det gör inget, för den är ju hur söt som helst!
Ojojoj vad dagen har rusat iväg. I morse skjutsade jag först mannen, skyndade mig sedan hem för att det skulle komma en kille och titta på min bil och eventuellt köpa den. Jag hade givetvis glömt bort det så jag fick brått att städa bilen innan han kom. Mellan bilstädningen och bilvisningen kom Linda, för att hämta sin skylt som jag gjort. Med sig hade hon sin söta dotter Esther.
Jag passade på att pracka på henne Lokes gunghäst som han i princip aldrig har lekt med, den har bara stått som en illmarig snubbelfälla i tv-rummet.
Bilvisningen gick mindre bra, det var slut på olja i växellådan igen och killen som tittade på bilen upptäckte att växellådan läcker olja som ett såll…. inte bra….. *fäller en tår*
När allt som skulle göras på förmiddagen var överstökat for jag och Loke på en liten antikrunda. Jag åkte och köpte ett pottskåp som jag sett i en antikhandel när jag och svärmor åkte runt och fyndade. Jag har haft skåpet på hjärnan sen jag såg det och nu är det mitt
Vi passade också på att besöka Biskopsgårdens inredningsbutik. Ojoj så vackert! Vilken miljö! Men också priser därefter och skulle jag handla större saker där skulle mitt ledord ”FYNDA” försvinna illa kvickt. Men det är väl värt besök!
Innan vi landade hemma igen körde jag förbi en ren och skär loppis. Jag brukar inte vara så förtjust i sådana för saker man rensar ur garderoberna har jag nog av själv.
Men jag hittade i alla fall ett sött litet rådjur, en blåvit kockumsslev och tratt och en fin melittatratt i aluminium, summa: 30 kr.
De små espressokopparna som står på pottskåpet är ett fynd från konsum, 20 kr Nu ska jag skynda mig att laga mat åt familjen!
….alltså…. hrrm…..
Min Bambilampa var väldigt, väääldigt söt när jag packade upp den och ställde den i köksfönstret….
Sen blev det mörkt…
Nu tittar Bambi med ett stirrigt leende på mig, lite lätt psykopatiskt faktiskt….. jag känner mig väääldigt iakttagen vart jag än rör mig i köket och det gör mig smått nervös…
Jag ska släcka Bambi igen, i morgon, när det blivit ljust. Just nu törs jag inte sträcka fram handen….
Efter lunch åkte jag till en liten kuriosabutik utanför Uppsala och kikade, The Stable. Hon hade möbler och prylar. Jag köpte fyra stycken gamla glasflaskor med patentkork. Tycker dom är så fina! Jag ska kolla om man kan köpa nya packningar till dem, i så fall kommer dom funka utmärkt att använda till saft och liknande i köket. Granne med The Stable fanns en annan antikaffär med underbart vackra saker, jag hade gärna köpt allt men min plånbok sa tyvärr ifrån.
På hemvägen stannade vi till i en pysselbutik, jag har aldrig varit in där, men det visade sig vara en gammal jobbarkompis till mig som hade butiken! Massor av fina saker hade hon. Jag köpte två set med clearstamps, alfabet. Jag har inte testat än, men jag hoppas att det går att använda dom till hobbyfärg och stämpla på trä med, annars går dom ju alltid använda till fina kort och etiketter
Som ett fint avslut så kom också min rådjurslampa med posten idag! Nu ligger det söta rådjuret på fönsterbrädan bakom kökssoffan och det är sååå gulligt! Man är ju inte äldre än man gör sig och jag har lite barnslig smak ibland Nu ska jag göra lite nytta och sen ska jag testa stämplarna. Kika in min tävling här där du kan vinna handgjorda skyltar i ShabbyChicstil!
Idag har jag suttit å hängt vid bänken utanför bykiosken, jag har tuggat upp ett helt paket med HubbaBubba som visst hade laxerande effekt och jag ba’: Å neeej, va pinigt!
Å sen så köpte jag en Okejtidning för det var värsta balla affischen i den och så har jag varit på krogen å ba’ druckit en massa drinkar å så.
Aaa osså ba’ fick jag lifta hem och vahettere, haha, ja ba va skitskraj när jag liftade själv liksom.”
NEJ det har jag faktiskt inte gjort…. men ungefär sååå stort steg som från tonåring till vuxen känns det att hoppa in i trettioårsåldern i morgon….
Jag kommer att vakna, och hux flux så är jag en tant! Vissa förändringar har redan inträtt, lite rynkor och tantarmar har jag allt fått. Och sätter jag på mig en blommig kjol så anar jag allt en tantröv också. Så jag är lite förberedd, det är jag.
Annars då? Har jag passat på att leva ut min sista dag i tjugoårsåldern idag då? Nä, det kan jag väl inte påstå.
Jag har haft besök av Fru Antik på förmiddagen, jag ska bygga en blogg åt henne. Jag följde med henne hem efteråt och fotade lite. Då snubblade jag rätt över en alldeles underbar rådjursstaty! Den var nyinkommen, jag väntar spänt på prislappen på den! Jag blev kär på en gång och ju mer jag tänker på den ju starkare blir mitt habegär, och ni vet ju hur mina habegär kan urarta….
Hoppas ingen köper den före mig om Fru Antik inte ska ha den kvar själv!
Rådjur btw… det får mig att tänka på Roadkill BBQ….. ni skulle bara veta hur många det är som dagligen googlar på det!
Hur ska jag spendera mina sista 20-åriga timmar nu då? Ska jag fortsätta i min vanliga lunk eller ska jag göra något häpnadsväckande? Klättra upp på taket till lilla huset och dingla med benen eller prova att åka ut och sladda med bilen på en åker?
