Tag Archives: sova
Som yta utan innehåll
God morgon.

Min blogg suger verkligen just nu. Jag funderade på det den ena gången jag vaknade i natt. Jag har gått i hormondvala, jag är skittråkig, jag är hemskt osocial och lika intressant som en vit vägg att föra ett samtal med, och överför hela tröttman på bloggen.
Och jag tänker inte göra nåt åt det. För just nu så kan jag inte. För jag somnar här och där och känner mig lönnfet och har krämpor som heter Duga och Pina och ni skulle bara veta vad det är synd om mig.
Men virka, det har har jag minsann gjort. Amiguramis, eller heter det Amigurumis?
Det blir aldrig som jag tänkt mig och skulle jag göra en kanin så blev det en svamp och gjorde jag ett nytt försök så blidde det något helt annat.
Mer om det snart!
Googlar man så finns det en uppsjö av inspirationsbilder på Agurumis, titta så söta ärtorna är!
Står ni ut? Jag tycker i alle fall att min blogg är fin att titta på, även om innehållet har tagit semester. SÅ det så.
Filed under Bebisapan, Om bloggen
Jag och linserna och hästarna i hagen
Okej…. jag erkänner att jag kanske inte alltid har alla hästar i hagen.
För ganska väldigt länge sedan skaffade jag linser. Jag ser så dåligt att jag egentligen skulle behöva ha glasögon hela tiden men jag använder dem bara periodvis. Dom känns så mycket i vägen och jag passar verkligen inte i glasögon.
Så, jag skaffade linser. Nu råkade jag ha så skumt synfel att det bara fanns en typ av linser som passade mig, månadslinser man kan sova med.
Och dom var tjocka….
Då, när jag skaffade dom och testade lyckades jag inte vänja mig vid dem och gav upp.
Men för en vecka sedan gjorde jag ett nytt försök. Jag tänkte att det ändå behöver ta ett tag att vänja ögonen vid linserna. Jag kämpade, tyckte att jag såg bättre ibland men oftast var det bara jobbigt och ganska suddigt. Men jag kämpade på….
I fredags fick jag nog och tänkte ta ut linserna för att vila ögonen lite.
Men då satt dom jäklarna fast! Jag kämpade och kämpade men fick inte ur dem! Panik!
Först igår kväll fick jag ur linserna och sov en natt utan.
Jag var noga att lägga dom åt samma håll jag tog ur dem i linsburken, så det skulle bli rätt när jag satte i dom igen….
I morse när jag satte i dem skavde det i alla fall i ena ögat, samma öga som skavt mest hela veckan och som jag sett suddigast med….
Jag testade att ta ut linsen och vända på den…. PLUPP!
Jag ser ju precis hur bra som helst nu! Jag har haft ena linsen ut och in i en vecka!
Visserligen skaver det fortfarande, men jag ser bra. Ögat har säkert blivit aningens irriterat med en felvänd lins så länge….
Dumma jag som bara tog för givet att dom låg åt rätt håll på en gång i förpackningarna!
Nu ser jag nästan läskigt bra! Jag ska ta mig en rejäl titt på barnen, mannen och hundarna, som en ny värld!
Sen ska jag stänga in hästarna i hagen, ordentligt.
Döden och begravning och rävgift
Räven ja…. jag var inte bergsäker på att den var död…. kanske den bara tog sig en tupplur på gräsmattan? Jag och mannen tog morgonkaffet på verandan, jag sneglade mot räven då och då och blev nästan säker på att den skulle resa på sig från sitt avslappnade ryggläge, ruska på sig och kila iväg. Jag väntade, sörplade kaffe, väntade lite till…
Nu vaknade ju inte räven och mannen var tvungen att åka, så jag fick sköta själva begravningsakten själv med lilla Loke hack i häl.
Jag hämtade spaden och la den lilla räven i skottkärran. Loke ojade sig:
-Mamma… e deee? Kanske en hund?
-Nej det är en räv.
-Jasså. Vad ska räven görda då? Kanske sova vagnen?
-Nej… räven är död…. den kommer inte att vakna….. det är stackars räven.
-Ojojoj, taaackars räven… räven homma till Lote *sträcker ut armarna*?
-Nej… vi ska gräva ett hål till räven, som räven kan sova i.
-Jasså? Räven tlött då då?
-…mmmm.
Så gick vi där, med räven i kärran, och letade efter en fin begravningsplats värdig en räv. Många hål grävde vi, på olika platser, bara för att ge upp och inse att marken var för hård.
Bekymrad förstod jag att det bara fanns ett ställe där det skulle gå bra att gräva…. dyngstacken…. Jag och Loke styrde kosan dit med den trötta räven i skottkärran. Jag grävde ett stort hål, blundade och tippade ner räven och började skotta igen. Lokes mun gick i ett:
-Mamma…. vart tog räven vägen då?
-Den ligger i gropen nu….
-Jasså. Räven sova där nu då? Hämta tätte-kudde räven då?
-Nej…. räven behöver inget täcke och kudde.
-Nej *ruskar förståndigt på huvudet*. Räven sover kossans bajs ‘stället.
-….mmm.
-Snart. Snart hommer räven tillbaka igen *bergsäker*.
-….den gör nog inte det *ryser och tänker på ”Djurkyrkogården”*….
-Nähe? Lote gå cykla ‘stället.
Så var den sorgestunden över och Loke satte sig på sin cykel och jag tog en kopp kaffe samtidigt som jag funderade på livet och döden och på varför man säger att starkt kaffe smakar rävgift?
Läs även andra bloggares åsikter om död, begravning, räv, rävunge, rävgift, kaffe, begrava, gräva, skottkärra, loke, sover, sova, ,
Filed under Allmänt, Konversationer


Det är jag som är Mumari! Jag är en 








