Det är något med pojkar & stora..
Äntligen… ÄNTLIGEN fick Loke åka med pappa i den jättestora traktorn.
Som han har tjatat. Och efter gårdagens missöde då vi inte riktigt kom fram har liksom ingenting kunnat kompensera det.
..
Först åkte vi till Lindex, jag hade tänkt mig att handla jeans åt Loke, han har vuxit ungefär lika plötsligt och snabbt som gräset på tomten och har helt plötsligt bara ett par jeans som passar.
Men jag tyckte inte att Lindex hade några snygga jeans idag så det blev inga. Däremot handlade jag lite åt Ellen och Alfred och t-shirts och kalsonger till Loke.
Och det var minsann inte vilka kalsonger som helst det!
Sen åkte vi vidare till mannen som höll på att så. Och Loke var så till sig så han jublade.
Till och med jag fick äran att åka med några varv i traktorn och jag skulle visst bli mäkta imponerad över såmaskinen som tydligen ska vara något alldeles extra.
…det känns rätt så surt att försöka fota snygga kort med min lilla kompaktkamera. I min stora kamera är det programfel, error 99 heter det visst, och jag lyckas inte åtgärda det själv utan måste få iväg kameran till nån slags verkstad.
Jag upptäckte felet första dagen på semestern. Surt sa räven.
Varför jag berättar om ”bebisapan”
Så kan man ju undra varför?
Varför jag väljer att outa denna familjehemlighet så här tidigt?
I böckerna står det ju vecka 12?!
Ja…. och svaren är många, eller inga.
Varför inte?
Jag tycker att det där är som man känner själv, men de flesta väntar antagligen till den magiska veckan 12, då risken för missfall minskar. Jag kan absolut förstå att man väntar.
Jag vill inte det. Jag vill att OM det går snett, så ska min omgivning förstå varför jag mår dåligt. Det är inte fult eller skamligt att få missfall.
För dåligt mår man, oavsett. Jag vet, jag har haft upprepade missfall tidigare.
Sen råkar det ju vara så att jag KAN ha ätit väldigt onyttigt, och ALLT det onyttiga liksom har lagt sig som en kula på min mage.
Och folk kan tänkas fråga om jag har en bebis i magen. Och då kan jag ju med gott samvete svara ”ja”. Även om jag faktiskt får inse att den där kulan på magen mest består av semlor och glass och bullar och kexchoklad. Hittills.
Det är faktiskt inte riktigt klok hur tjock jag blitt! Och bara på magen!
Ännu en anledning till att jag inte kan hålla det hemligt är faktiskt bloggen. Sen jag gjorde ett positivt test för några veckor sedan inträffade stora bloggdvalan.
Att krysta fram inlägg som inte hade ett dugg att göra med det som egentligen upptog mina tankar kändes…. konstigt…. bloggtorka…. meningslöst.
Så, nu vet ni! Jag är i vecka 8 as far as I know.
Loke väntar med spänning på en bebisapa i oktober, jag och resten av familjen nöjer oss absolut med en helt vanlig bebis ^^
Plötsligt händer det
…plötsligt händer det.
Att jag frågar mannen om vi ska åka till Ikea, och han säger bara kort och gott ”Ja visst.”
Och jag blir alldeles förvånad och tappar fattningen lite, smider medan järnet är varmt och får på Loke ytterkläder och stoppar in honom i bilen innan någon ens hinner säga halv sju.
Så går vi runt på Ikea och är precis så där super-svensson som alla andra vuxna är. Lite magiskt.
Och jag går och håller i olika saker i ungefär tio minuter åt gången, sen lägger jag tillbaka en sak och tar en annan sak och upprepar den proceduren genom hela varuhuset.
För jag hade ingen plan över huvudtaget på vad jag ville handla, för jag hade inte alls räknat med det där ”Ja-visst:et”.
Jag lyckades behålla två billiga påslakan hela vägen till kassan i alla fall. Jag tycker annars att det är vansinnigt tråkigt och dyrt att köpa sängkläder eftersom vår säng är 240 cm bred och vi har två täcken som är 240 cm breda styck.
Jag lyckades lura in mannen och Loke på Jysk innan vi åkte hem också, jag tror att dom uppskattade det?
Klockan ska sättas upp i min gräsliga hall.
Nu plock och fix och läxläsning.
Jag har inte hoppat bungyjump
Usch och fy så kvalmigt det är ute idag! Det ska visst komma ett sjuhelvetes oväder hit mot kvällningen….
Jag har varken hoppat bungyjump eller klättrat på stora dalahästar. MEN, vi har varit på ÖB och fjäskat för barnen och låtit dom handla valfri sak.
Själv har jag köpt mig ett par bukar vit lackfärg och en spotlightramp till köket.
Lycklig Mumari lyckades även få med familjen på söndagsloppisen i Gysinge. Jag fyndade en gammal pigtittare och en stooor glasburk som jag nästan kan hoppa ner i själv, förstå vilken resonans det kan bli i den när jag sitter där och hojtar!
Pigtittaren ska snart piffas till med lite färg :)
Bebisapan
RSS Blogroll
© 2010 mumari
Videos, Slideshows and Podcasts by Cincopa Wordpress Plugin
