Mu minglar dubbelt

Snälla Deeped mailade nyss bilder från galan igår. Jo för det är klart att en ego Mu fastnar på kort ;)

Den där drickan har jag allt kvar i handväskan, den hade jag glömt bort att jag fick! Eller tog? Eller what ever. Petitesser.
Tack Deep för korten, det var så roligt att träffa dig :)

Gala och galej på Stora Bloggpriset!

Det är ju inte för inte jag är född blond, lite ska väl jag lida för det också även om jag tappert försöker mörka det.

En extrem tidsoptimism igår gjorde att jag i slutändan hade en timme på mig att fixa lunch, hjälpa till att fodra korna, duscha och piffa till mig och packa väska och allt sånt igår. Sen var det dags att få skjuts av mannen till station i Uppsala för att sedan ta tåget till Stockholm och Stora Bloggpriset.
Jag hann, jag hoppade i princip på tåget mot Stockholm i farten. Kände mig något obekväm på tåget när jag ser att jag har halva hunden med mig på jackan.

Skickar mess till DVIJDVS: ”Hej, jag tror jag är i Stockholm snart, jag har glömt bort på vilket hotell vi skulle mötas”.
Får adressen, PUB-huset, jo just ja.
Jag frågar en dam vid på T-centralen om vägen dit, får en enkel beskrivning ”gå snett till vänster, sen ser du en gata, sväng två kvarter, blablabla…” *undrar om min frisyr blir förstörd av snöandet och om jag kommer klara av att gå i mina höga klackar och om Loke saknar mig tänker jag för mig själv medan tanten förklarar*

Jag tackar och går ut, tar till höger, funderar på vad tanten egentigen sa? Jag vänder, går lite åt andra hållet, snurrar runt, pratar med mig själv, tar en taxi istället. 3 minuter och en skrattande taxichaufför senare är jag framme.

Förkväll med DVIJDVS + familj och så småning om Abbes pappa med fru och Ulrica Good. Vilket härligt gäng! Och golvet skakade bara lite när Linda gick, inte alls så farligt.
Ett bloggfoto på en sådan träff är ju obligatoriskt, jag tar fram min kamera, men helvetet startar inte! För batteriet sitter inte i… jag har glömt det hemma!
Då vet ni att mitt helvete startar, för jag är halv utan min kamera.

Efter några fördrinkar går vi allihopa till Nalen, till det stora galejet! Jag är mäkta stolt över att jag klarade en kväll i mina superklackar.
Och jag träffade underbara Deeped och Stielli och Mymlan, twittervänner och bloggvänner. Och Tyskungen. Så roligt och annorlunda att träffa vänner man känner men ändå inte!

Prisutdelningen, jag hade röstat, bara i en kategori, Vardag och fritid. På Abbes pappa. Den kategorin kändes absolut viktigast att se utdelningen på. Och tänk, HAN VANN! Och oj vad jag tycker att han förtjänar det! Grattis Gunnar!

Jag hade faktiskt en underbart rolig kväll, jag kan ju bara jämföra med Veckorevyns galor som jag varit på, och den här smäller högre! Särskilt vad gäller stämningen. Vuxna, glada och trevliga människor.

Tack Fröjdh för inbjudan och tack alla vänner som gjorde min kväll!

Om någon av er har foton från kvällen där jag och vänner är inblandade så blir jag så glad så jag skulle kunna pussa era fötter om ni mailar dom till mig!
info (snabela) mumari.com

Jag tror inte tvklippet funkade på min blogg igår? Här har ni film från kvällen, Henrik Schyffert, ÄGER.

Live från Stora Bloggpriset

Se Aftonbladets Gala för Stora Bloggpriset live här på mumari.com :)

Eftersom jag ”framtidsbloggar” och redan är på galan (förhoppningsvis) så hoppas jag nu att koden till aftonbladet tv funkar!

Skål för det!

Beauty is in the eye of the beholder

Sovit si så där. Tänk att funderandet över vad man ska på sig för kläder på en gala kan rubba sömnen totalt? Är det höjden av ytlighet?

Jag såg att den där Kenza kanske skulle ha en svart, tight klänning i skinn… jag kanske kan ha min svarta, jag kan ju sträcka på mig och suga in magen.
Å andra sidan glömmer man bort att dra in magen så fort man får i sig ett glas champagne.
Å tredje sidan så har Kenza långa ben. Skit i den svarta klänningen, igen.

Jag målade och stämplade en ljusstake igår. Ha! Vilken jävla klyscha!
….skönheten ligger i betraktarens öga. Hur tänkte jag då?
Märker ju jag nu att det där ordspråket bara är till för naturliga skönheter.

Grips inte av panik?

-Grips inte av panik!

Nej då, jag brukar bara stressa upp mig yttepytte lite när jag ska nånstans som ligger utanför Mumaribo.

Jag har provat kläder, jag får absolut känslan av att man bör ha klänning för att smälta in, men se det är omöjligt att föreställa sig hur jag kommer se ut, för det har blivit något trasigt fel på min spegel!
Den har liksom dragit ut spegelbilden, på bredden! Jag fattar ingenting?
Men så tänker jag att svart, svart är ett säkert kort, alltid. Jag har en svart typ fodralklänning. Till den behöver jag en gördel. Eller en gravidmage för då kan den få bulla ut både till höger och vänster eller som en stor framstjärt, det gör ingenting, för det ligger ett mirakel därinne.
Men jag har varken gördel eller ett mirakel i magen. Skit i den klänningen.
Jag tänker att klänning blir nog lite som att köpa grisen i säcken, jeans har jag varje dag. Jag vet ju att dom funkar och att benen når hela vägen ner till marken i dom och allt det där.
Och om jag tar ett par märkesjeans som kostade pruttonhundra kronor och ett par jävligt höga klackar kanske det funkar?
Att jag egentligen köpte dom på rea och att det torde tyda på att dom är ute får jag lov att förbise, för den där tvättmaskinen har krympt alla andra byxor.

Sen har jag kollat upp på en karta över huvudstaden vart jag ska också. För jag ska först möta bl.a DVIJDVS och Abbes pappa i en hotellbar.
Och vägen dit ser skitenkel ut på kartan, jag ska bara svänga en gång så vitt jag kan se. 1,3 kilometer, orkar klackskorna gå så långt?
Sen tänker jag lita blint på att dom andra hittar till Nalen och jag tänker kanske hoppas på att det är så långt dit att man måste dela på en taxi.
Jag har vaga minnen av att jag övertalade Annie att ta en taxi med mig till centralen efter Veckorevyns BlogAward. Det var en halv kilometer till centralen. För ibland strejkar fötterna totalt när man tvingas kliva ur graningekängorna och hoppa upp i ett par klackskor.

Det här kommer gå jättebra. Bergis.

Om manlighet och makens älskarinna

Jo… den nya ”familjemedlemmen” då då….
Jag är beredd att motvilligt kalla den för en familjemedlem, eller snudd på min mans älskarinna som tvingat sig in i mitt bo.
Det har drömts och pratats om henne den senaste veckan så det hade inte spelat någon roll om jag skuttat runt i negligé och svandun för att påkalla mannens uppmärksamhet.
De första trevande kontakterna har skötts via internet, kort har skickats fram och tillbaka. Moderna tider….. sedan har det utvecklats vidare med telefonsamtal och nu är hon här, slutligen.

Jag förstår inte att jag har svårt att mäta mig med henne. Hon är gammal som gatan. Hon är ringrostig, knakig och knackig, har svårt att hålla tätt och verkar inte vara speciellt samarbetsvillig.

Det finns karlar som uttrycker sin manlighet med ett 6-pack öl framför tv-sporten, det finns karlar som uttrycker sin manlighet genom att springa ut i skogen med pangare och kamouflagekläder och det finns karlar som som uttrycker sin manlighet med hjälp av en sportig bil som kan rita svarta sträck på vägen.

….sen finns det karlar som är besatta av maskiner. Ju större desto häftigare. Rått ska det vara, och diesel och tjofaderittan.

väghyvelnMannens nya är en grotesk väghyvel från dinosauriernas tid. Själv begriper jag inte alls hur en sådan skapelse kan uppta alla hans tankar, och jag begriper ännu mindre hur han ska kunna manövrera den med alla tusen spakar. Allra konstigast är kanske att han ska ha den som leksak tillsammans med sin far som bor i ett villaområde nästan inne i stan.

Jag misstänker att vårt hus innom en snar framtid kommer ligga som på ett berg, när gårdsvägen och planen blivit nerhyvlad i envisa träningsförsök. Det ska visst vara svårt att hyvla vägar.

Jag vet inte om jag ska förfasas eller fascineras över min mans sätt att hävda sin manlighet, men det är något visst med karlar och stora maskiner.
…..och Loke jublar.

Loke fick i alla fall en spännande dag igår när han fick fara med pappa i lastbilen för att hämta den gamla Bettan, och jag fick en alldeles barnledig förmiddag!

….och inte blev jag någon Cecilia Lind igår, jag som tänkt åka med när lastbilen skulle lämnas tillbaka. Det får bli i morgon istället. Lastbil tycker jag om att åka, men gamla Bettan får nog mannen leka med själv!

Appropå manlighet, så har Mymlan det som veckans bloggtema, så HÄR kan ni läsa andra tankar om fenomenet!

Prylglad dag!

Hejsan hallå vilken prylglad dag det blev idag då :)

Efter lunch åkte jag till en liten kuriosabutik utanför Uppsala och kikade, The Stable. Hon hade möbler och prylar. Jag köpte fyra stycken gamla glasflaskor med patentkork. Tycker dom är så fina! Jag ska kolla om man kan köpa nya packningar till dem, i så fall kommer dom funka utmärkt att använda till saft och liknande i köket.
stableGranne med The Stable fanns en annan antikaffär med underbart vackra saker, jag hade gärna köpt allt men min plånbok sa tyvärr ifrån.
storakil2 storakil

På hemvägen stannade vi till i en pysselbutik, jag har aldrig varit in där, men det visade sig vara en gammal jobbarkompis till mig som hade butiken! Massor av fina saker hade hon. Jag köpte två set med clearstamps, alfabet. Jag har inte testat än, men jag hoppas att det går att använda dom till hobbyfärg och stämpla på trä med, annars går dom ju alltid använda till fina kort och etiketter :)

Som ett fint avslut så kom också min rådjurslampa med posten idag! Nu ligger det söta rådjuret på fönsterbrädan bakom kökssoffan och det är sååå gulligt! Man är ju inte äldre än man gör sig och jag har lite barnslig smak ibland :)
rådjurNu ska jag göra lite nytta och sen ska jag testa stämplarna.
Kika in min tävling här där du kan vinna handgjorda skyltar i ShabbyChicstil!

Slider by webdesign