Om halka, frukt och militärtröjor

Jag var faktiskt på väg till Sala för att storhandla med Loke och Telma. Men jag vände. Det var så galet halt på stora vägen där det såg ut att vara bar asfalt att min bil började sladda bara så där fast jag smög fram på en raksträcka. Jag fegade helt enkelt ur och vände.
Eller så såg mitt undermedvetna en anledning att slippa storhandla själv? Inte ens jag vet säkert, men snorhalt var det på vägen i alla fall.

Så jag handlade i grannbyn det nödvändigaste och bjöd in mig en stund till Sandra i stället. Malin var också där så det blev en mycket trevlig fikastund!

Telma med Billy och Mimmi

Förresten fick jag äntligen mitt fat från HilmaHome förra veckan, men det har varit dålit med att handla senaste veckan så det var först idag jag kunde fylla det med frukt, himla fint blev det!

I brevlådan idag låg det också ett paket från Vossatassar (jag ska visa innehållet senare), och ett annat paket innehållandes en m90 värmetröja till mig! Jag vet inte om det är någon läsare kvar från den tiden då jag började finkamma nätet efter en m90-tröja i storlek 3, den minsta storleken, men jag hade en slags mani och bara skulle ha en sådan. Nu, ungefär 7 år senare HAR JAG DET!!!
Himmel vilken skön! Kunde helgen starta bättre?

Typ cravings

Sett på vägen hem från Gävle…:
Kommer ni ihåg att jag desperat ville importera en plastkossa i naturlig storlek från USA?
Nu finns det en sådan, till salu, endast några mil ifrån Mumaribo.
Blå Porten, där finns rådjur och åsnor och hästar och vildsvin och ekorrar och hej och hå för trädgården i naturlig storlek!

Tantvarning

Jag städade en aning på eftermiddagen.
Och hittade min bortglömda, förträngda virkning, min trettioårskris.

Jag skulle ju göra en stor, varm och mysig filt att ha nu i vinter, och det hade ju verkligen behövts.
De rutor jag åstadkommit och satt ihop kan man med lite fantasi kalla för en kattfilt.

När jag damp ner i soffan framför tv:n tog jag fram virkningen, jag tog för givet att jag hade hunnit glömma bort hur man gör mormorsrutor.
Men se det hade jag ju inte! Jag kände att jag var tvungen att försöka komma en bit till med min filt.
Två rutor har jag knåpat ihop ikväll.
Jag beräknar att filten kan bli klar nån gång när barnen flyttar hemifrån.

13 rutor har jag gjort, det behövs säkert 150 till.

Välkommen till Mumaribo, Rowdy!

Det finns tillfällen då min man skäms för mig, till exempel vid såna här tillfällen.
Och idag,
när vi buttra och sura för att bilen inte gick igenom besiktningen tänkte trösta oss och barnen med kinamat på DragonGate.

I själva foajen till restaurangen har dom som en slags kinabutik med dröser av krimskrams. Vi brukar bara passera rakt igenom och på sin höjd stanna och titta lite på vägen ut efter att vi ätit.
Men idag…..
Han bara satt där! ROWDY!
Och mannen såg fruktansvärt rolig ut när han liksom ville försvinna upp i rymden när han såg sin fru kasta sig mot hundarna, syna dom noga och vråla: Titta!! Här är Rowdy!! och klappa händerna av förtjusning.
Jag förklarade för kinamannen i receptionen hur länge jag har letat efter en Rowdy, hur gärna jag ville ha jycken.
Kinamannen ruskade bara oförstående på huvudet; ”Ulsäkta, lestulaaang!” och skrev ner priset på en lapp.
Jag fick betala min Rowdy samtidigt som vi betalade buffén och självklart fick min Rowdy sitta med vid bordet. Då skämdes min man igen och lite till.

Ni som har följt mig vet ju att jag lite lätt maniskt letat efter en mjukishund i naturlig storlek, utan att lyckas. Ni som har följt mig vet att jag lätt blir besatt av saker.
…det började med att vi varje kväll delade säng med Scrubs, hur det sen urartade till en manisk besatthet kan jag inte riktigt minnas……

Jag lovar, våra hundar är…..
-begeistrade!
Fast lite sorgligt är det allt, att bli av med en mani, att äntligen ha hittat =D

Slider by webdesign