Ett barn med illrött ansikte hänger applicerad under ketchupflaskan
Kom precis hem efter att ha varit på affären med Loke.
Loke: Tittaaaaa!! Brödmackooooor! Tånn sa vi ha. *tar limpan och tänker lägga i vagnen*
Jag: Nähe, stopp och belägg här, vi har mackor hemma. Lägg tillbaka limpan.
Loke: *tittar på mig som om jag kom från Pluto* Neeej, Lote sa hanla tånna dom brödmackorna. Äta dom, morronen. *lägger mackorna i vagnen i alla fall*
Vi bråkar en stund om limpan tills Loke ger sig. En tant kommer fram till oss, lägger huvudet på sned och tittar på Loke och utbrister: -Men ooooh! Så söt pojke! Och så gulligt när han vill handla själv!
Jag nickar lite och vallar skickligt bort Loke från brödmackorna. Vi går förbi ketchuphyllan.
Loke: *tar bestämt en ketchupflaska* Tåååååånn sa vi tjöpa! Petchåååån! *slänger flaskan i vagnen*
Jag: Vi ska INTE ha ketchup, vi har ketchup hemma.
Loke: *spänner blicken i mig* Jooooe! Vi sa ha tånn petchån.
Jag: *tar ketchupflaskan och går tillbaka med den till hyllan. Ett barn med illrött ansikte hänger som applicerad under ketchupflaskan och skriker*
Främmande Tant: Ojoj sicken gullig och försigkommen liten pojke då *dalti-dalti-dutti-nutt*!
Jag: *visar tänderna och morrar dovt*
Till 99% så inträffar dom här konflikterna med Loke när vi ska handla. Det känns helt normalt. Det konstiga är att Loke alltid får så positiva reaktioner från tanter och farbröder som också handlar? De flesta tycker uppenbarligen att det är hemskt gulligt med ett barn som tar för sig på Lokes vis. Jag begriper inte?
Själv skulle jag antagligen bli rätt irriterad.
De sista timmarna…
”Kära dagbok…..
Idag har jag suttit å hängt vid bänken utanför bykiosken, jag har tuggat upp ett helt paket med HubbaBubba som visst hade laxerande effekt och jag ba’: Å neeej, va pinigt!
Å sen så köpte jag en Okejtidning för det var värsta balla affischen i den och så har jag varit på krogen å ba’ druckit en massa drinkar å så.
Aaa osså ba’ fick jag lifta hem och vahettere, haha, ja ba va skitskraj när jag liftade själv liksom.”
NEJ det har jag faktiskt inte gjort…. men ungefär sååå stort steg som från tonåring till vuxen känns det att hoppa in i trettioårsåldern i morgon….
Jag kommer att vakna, och hux flux så är jag en tant! Vissa förändringar har redan inträtt, lite rynkor och tantarmar har jag allt fått. Och sätter jag på mig en blommig kjol så anar jag allt en tantröv också. Så jag är lite förberedd, det är jag.
Annars då? Har jag passat på att leva ut min sista dag i tjugoårsåldern idag då? Nä, det kan jag väl inte påstå.
Jag har haft besök av Fru Antik på förmiddagen, jag ska bygga en blogg åt henne. Jag följde med henne hem efteråt och fotade lite. Då snubblade jag rätt över en alldeles underbar rådjursstaty! Den var nyinkommen, jag väntar spänt på prislappen på den! Jag blev kär på en gång och ju mer jag tänker på den ju starkare blir mitt habegär, och ni vet ju hur mina habegär kan urarta…. ;)
Hoppas ingen köper den före mig om Fru Antik inte ska ha den kvar själv!
Rådjur btw… det får mig att tänka på Roadkill BBQ….. ni skulle bara veta hur många det är som dagligen googlar på det!
Hur ska jag spendera mina sista 20-åriga timmar nu då? Ska jag fortsätta i min vanliga lunk eller ska jag göra något häpnadsväckande? Klättra upp på taket till lilla huset och dingla med benen eller prova att åka ut och sladda med bilen på en åker?
Recept på svart, stretchig spets…
Idag är det en riktig blåsdag. Jag ska städa, ta hand om 18 kubik disk och 20 kilo tvätt. Massor behöver tvättas tills lördag, för då åker vi på semester.
Jag var på Karlssons igår eftermiddag och storhandlade massor av billiga rengöringsmedel. Jag kommer antagligen att ilsket svära åt icke-effekterna…. som mannen så klychigt brukar säga; ”man får vad man betalar för”.
Jag måste rigga upp tvättlinor i lillstugan, jag törs inte hänga ut all tvätt en blåsdag som denna och riskera att vår granne-tant á 90 bast kommer och frågar efter knypplingsreceptet på svart, stretchig spets eller att Alfreds blågula gympatröja ses vaja på telefonstolpen utanför som en svensk fana.
Jag är också livrädd att hundratals nappar kommer dyka upp under städningen, då kommer Loke garanterat glömma bort att han faktiskt har slutat med napp sen ett par dagar tillbaka. Dammsuga förresten…. inte att rekommendera till en två-och-ett-halvtåring…… och inte på en macbook, det är sjukt äckligt att plocka ut knapparna från en halvfull dammsugarpåse och det är galet jobbigt att pilla tillbaka dom på tangentbordet igen.
Dagens goda nästan-gärning
I morse skulle jag skjutsa mannen till jobbet för han skulle ta traktorn hem. När vi i godan ro sitter och äter frukost i vardagsrummet upptäcker vi att det blinkar i hela köket hos grannen på andra sidan vägen.
Grannen är en ensam tant på 90 bast utan hemtjänst och pigg för sin ålder.
Blinkandet i köket var just ett blinkande, rytmiskt, inte som ett lysrörsflimmer. När det pågått några minuter börjar vi ana oråd.
Jag: -Hon kanske försöker signalera något till oss?
Mannen: -Tror du? Det verkar jobbigt att trycka så där på lampknappen….
Jag: -Men det kanske har hänt nåt? Jag skulle absolut kunna försöka signalera hjälp till någon med en lampknapp, jag har faktiskt haft det som en eventuell fantasiplan om något skulle hända!
Vi bestämde att vi skulle stanna till hos grannen när vi släppt av ungarna vid bussen. Jag sprang till dörren och ringde på, det blinkade fortfarande i köket. Men när jag tryckt på ringklockan slutade det blinka! Det måste vara ett tecken! Att grannen tänkte att nån äntligen upptäckt hennes signaler!
Ingen kom och öppnade och dörren var låst. När jag kliver ner från farstubron blinkar det två gånger till, som ett ”hjälp-gå-inte!”. Jag smyger fram till köksfönstret och kikar in, livrädd för att få se en döende tant på golvet. Men jag såg inget.
Jag satte mig i bilen igen och ringde grannen, hon svarade och lät hur frisk som helst. Jag förklarade varför vi blivit oroliga. Tydligen så var det något fel på hennes ringklocka, den kunde göra så att lampan i köket blinkade när det var fuktigt ute….
Mysteriet löst och ingen fara på taket, jag är allt en bra medmänniska jag :)
Kanske det beror på vingarna och trollspöt jag köpte på HM:s barnavdelning…..till mig själv….fast inte för att leka med utan mer till något roligt fotosammanhang! Fast ännu är det bara jag och Loke som har lekt med prylarna ;)
Bebisapan
RSS Blogroll
© 2010 mumari
Videos, Slideshows and Podcasts by Cincopa Wordpress Plugin
