…bilen ja…

…börjar man skrapa lite på ytan så kan man ge sig fan på att en v40 praktiskt taget är en billig kinesisk skitbil. Det är precis vad jag sagt hela tiden; -Den KÄNNS inte som en Volvo när man kör den.
Den står nu kvar, typ isärplockad lite här och lite där hos svärföräldrarna. Jag ska ringa Bildemo i morgon bitti.

Nåja, en heldag hos svärföräldrarna ledde hur som helst till en hel del trevligheter.
Jag och svärmor hann till exempel med att gå på en liten loppis där jag genast fyndade lite.

God mat bjöds det på efter loppisen och senare på eftermiddagen tog jag och svärmor med barnen till lekparken.
Lekpark är ett tvärsäkert kort för lantisungar som mina ;)
Som ni ser har även Alfred fått ny hårfärg, det blev så mycket över från Ellens hårfärgning. Och när jag färgat Alfred blev det en massa över i alla fall så det var väl tur att inte Loke var hemma då för han är då rakt för liten för att hålla på med sånt ;)

Nu har vi precis kommit hem, vi fick skjuts av stackars svärfar som har bråkat med min bil hela dan.
Hoppas min bil blir ok snart… tacka vet jag min gamla hederliga Grönan… det var en RIKTIG volvo det.

Hemma igen efter en tur till Nordpost i Enköping för att handla nya värmekablar till djurens vatten.

När vi ändå var i Enköping passade vi på att handla på Coop och på Bolaget.
Gissa vem som fick visa leg?!
-Tadaaa! *stolt*

Vet ni förresten om att det finns en gammal rostig 740-taxi i Enköping? =D
Jag ser den nästan varje gång vi åker dig, idag knäppte jag kort på den.
Lite….. annorlunda ;)

Vad skulle ni säga om ni skulle på fest och beställt en taxi, så kommer den här?
Den kanske inte är en taxi på riktigt?

Nu elda upp värmen i huset, sen ut och laga vatten hos djuren!

Jo, vi har varit i Eskilstuna. Den här gången höll bilen och vi kom ända fram till målet, Munktellmuseet, fullt av gamla traktorer och sånt.
Lite som ett dagis för barn och karlar.
Behöver jag tillägga att Loke var lyrisk?

Loke passade också på att kolla handen på gubben han träffade för ungefär ett och ett halvt år sedan…..

Klicka för större

Nu, efter en lång dag och fodring ute hos djuren ska vi sjunka ner i soffan till Idolfinalen, med ett glas vin och chips.
….med tanke på vad som hände förra helgen när jag tog ett glas vin så känns det smått nervöst nu….

God morgon.

Kvällen hos svärföräldrarna igår var mycket trevlig, med räkor och goda ostar! Det behövdes för att få en Mu på bättre humör, mörbultad som jag kände mig. Dels på grund av foten jag gjorde illa härom dagen när tjuren jagade mig, sen fick jag en spik in i låret igår näg jag jagade kossorna på rymmen, och som lite grädde på moset så är min muskel på baksidan av låret/skinkan helt ur funktion, jag begriper inte vad det är för fel på muskeln! Så här har det varit mer eller mindre i flera månader nu!

Men jag tar mig framåt, så jag ska inte gnälla.

Idag har jag tänkt att ta med mina pojkbarn (mannen räknas nog som ett av barnen i det här fallet) och åka till Eskilstuna. Till Munktellmuseet. Det är osäkert om det kommer att vara mannen eller Loke som kommer tjoa högst av förtjusning när vi kommer dit.
Vi var där förrförra sommaren, och då gick det så här: –>

.

Men först ska djuren fodras och Ellen ska skjutsas till en kompis!

I morgon ska mannens skitiga Svenssoncontainer besiktas… nu visar det sig att mannen planerar att följa med. Inte åka själv, utan just följa med.
Jag misstänker att det kommer bli en massa anmärkningar på bilen. Nu undrar jag;

• Ska JAG eller ska MANNEN ha kortkort och högklackat för att höja oddsen lite? Eller båda?
• Ökar vi, eller sänker chanserna om vi har en stor hund applicerad i bakluckan?
• Jag är en rutinerad bilbesiktare, det är inte mannen. Kanske jag ska släppa in honom själv på bilprovningen, kanske han kan verka lite vilsen så dom inte har hjärta att sätta tvåor på bilen?
• Om bilen går igenom utan anmärkning, kommer mannen bli så glad då att jag äntligen får en egen tam ekorre i present?

….och god morgon i stugan!

Jag skjutsade mannen i morse, han ska visst köra hem en traktor i eftermiddag och då blev det bäst om jag körde hem hans bil idag.
Jag och bilar, vi älskar varandra. And that’s a fact [punkt]

Så fort jag satte mig i mannens bil och körde iväg så började en mystisk varningslampa att lysa. Jag ringde mannen och meddelade det, han misstänkte utifrån min beskrivning att lampan varnade för motorhaveri av något slag (hur han kunde komma på det utifrån min beskrivning är ett mysterium).
Lampan slocknade inte, den bara fortsatte att lysa…. men motorn gick som vanligt och jag körde som vanligt.
Stannade till hos Mia på hemvägen för en kopp kaffe och passade då på att fråga hennes karl om lampan typ betydde att bilen skulle explodera om 33 minuter.

-Men vad är det för lampa då? Hur ser den ut?
-Hrrm…jo… som en grön triangel. Och i triangeln ser det ut som att det är en hukande, springande liten gubbe. Ungefär….så…
-Hahaha! Det måste ju vara för att du har kört över en gubbe jue!
-…jo, jag tyckte det klonkade lite under bilen också…..

När jag åkte från Mia bestämde jag mig för att kila in på bilverkstan, vår kära lokala verkstad som jag förskräckt kommit rusande in på x antal gånger. Jag tror att dom tror att jag är lite dum i huvudet. På riktigt.

Nu rusade jag in mitt i deras fikarast, med Loke i släptåg.
-Hej! Jo det är en konstig lampa i bilen som började lysa, och jag tänkte bara höra om ni kan kolla vad det är för fel? Sen har jag lite andra frågor med!

Jag fick återigen beskriva den lilla gröna triangeln med gubben i, och jag tyckte mig ana ett kvävt fniss.
Jodå, lampan betydde att det var något fel med motorn, men bilen skulle eventuellt inte explodera den närmaste halvtimmen i alla fall. Det känns bra.
Sen kändes det bara dyrt. Verkstan ska undersöka varför lampan lyser, göra lite annat småfix och eventuellt byta kamremmen. På fredag ska jag besikta bilen.

Verkstadskillen: Visst var det väl du som var här med den här bilen i somras också? Som skulle komma in och byta däck när vi hade semesterstängt?
Jag: Ehe… jo, ja det var ju jag.
Verkstadskillen: Jo du vet, man ska regelbundet kolla olja, filter och blablabla *pratar som man pratar till ett barn* ….och då kommer bilen alltid att gå bra.
Jag: *kommer inte på något bra att säga och stirrar dumt*

Jo men det vet jag ju att man ska, och jag tror att det blir gjort också när jag tjatat tillräckligt länge på mannen. Jag blir bara väldigt förskräckt när det helt plötsligt dyker upp en liten gubbe i en grön triangel i bilen.

En olycka kommer sällan ensam…. härom dagen fick ju maken punka på sin bil och jag funderade på vad som skulle bli fel här näst.
Igår, när jag skulle lämna mina stora barn vid skolbussen fick Ellen syn på något på andra sidan vägen precis när bussen kom.
Hon ropade till mig att det nog var en ekorre där i diket och hoppade sen på bussen.
När bussen åkt rullade jag sakta ner för den lilla backen…. men så fick jag ett starkt behov att titta efter vad det var hon sett. Kanske det var en riktig ekorre! Kanske den var skadad och behövde min hjälp!
Jag la i backen på bilen och gasade lite. Inget hände mer än att motorn varvade. Jag gjorde om lägga-i-backen-manövern och provade igen. Bilen backade fortfarande inte. Jag stirrade dumt på växelspaken…. betyder inte ”R” back? Har jag blivit totalbränd i huvudet och blandat ihop växlarna kanske??
Jag provade igen, och nu backade bilen, men växeln liksom hoppade ur ett par gånger och sen i av sig själv igen.
Skärrad glömde jag bort ekorren och åkte hem, framåt gick den bra, men jag har tyckt att den växlat lite segt senaste tiden (det är en automat).

Jag hade verkligen ingen lust att lägga ner glänsande pengar på växellådsrenovering!
I morse innan jag skulle åka på loppis med svärmor kollade jag oljan i växellådan och upptäckte förvånad att det inte syntes något alls på stickan!
Så när jag kom fram till vår mack i byn gick jag in och talade upprörd om att det verkar vara slut på olja i lådan, men jag la snabbt till att ibland kan jag vara lite dum och korkad, jag KAN ha gjort fel när jag kollade på stickan.
Den snälla mackgubben hjälpte mig att kolla, jag hade inte gjort fel, det var tomt med olja!
Han fyllde på åt mig och vips så gick min kära Svenssonbil mycket bättre! Jag hoppas verkligen att det bara var det som var fel nu, så att inte växellådan rasar…. Jag vet av egen erfarenhet att det är dyrt att laga automatlådor, på chevan vi hade förrut rasade hela lådan på vår midsommarroadtrip….

Och fortfarande så undrar jag om det möjligtvis var en ekorre som satt och kurade där i diket….. hallååå… en EKORRE liksom!

Idag har vi hunnit med en hel del, sen om det egentligen inte har varit så mycket nytta med det struntar vi i :lol:
Vi startade dagen med att införskaffa nya orginalnavkapslar till mannens V70 som han av någon anledning evisas med att ha plåtfälgar på.

Och tänka sig att då blev mannen så glad att han beslöt sig för att ta med sin familj på en åktur i sin Svensson-Volvo till Furuvik.
På vägen dit råkade vi se en hemsk brand i en villa, röken låg tjock över Mehedeby…. hemskt….

Furuviksbesöket började med att Mumari fick en känsla av hopplöshet, vi hade glömt sulkyn till Loke och skrindorna var slut. En liten butik inne i parken som jag siktat in mig på var stängd och besvikelsen la sig som ett mörkt moln över mitt huvud…..

Men….. som tur är så finns ju alltid dvärggetterna! Jag kan inte riktigt förklara varför, men jag bara älskar dom! Jag blir som ett barn på nytt och alldeles varm i hjärtat när jag går in till dom! Så underbara!

Barnen blev glada över att åka flottarna genom Regnskogen och ville sen avsluta besöket på Furuvik med att åka Spöktåget. Det kanske vi vuxna SKULLE ha satt stopp för. Utan att gå in på detaljer så kan jag tala om att dom inte alls uppskattade spöktåget, det var inte som dom förväntat sig, det var värre…

Ikväll ska jag och maken äta god italiensk plockmat, barnen har fått välja mat själva, det blev häpnadsväckande nog…. …räkor med spaghetti! Tadaa!

Förresten, det som jag tänkt handla i butiken inne i Furuviksparken var en kaffekanna och melittatratt i porslin. Dom fanns i ljusrosa och ljusblått….. Men kanske någon av er läsare vet var man kan få tag i en sådan?

Jaha, här får man bara sota för att man ska vara duktig. Jag har tvättat min bil. Gnott och gnulat på min gröna-icke-metallic-bil. Men ett RIKTIGT bilschampo som innehåller vax, den ska bli blank då.

Den blir inte blank och jag törs inte putsa mer…. jag har snart putsat bort hela bilen, jag vet det för det ser jag på både svampen och trasan…. dom är gröna. Jag håller på att tvätta bort färgen på min bil!
Jag har fått ge upp och har nu en bil som flammar i mintgrönt. Görsnyggt det ju…..
Jag försöker få tag i begagnade sommardäck också, till mannens v70, billiga, det finns inte. Jag försöker få tag i baklysen till min bil också, billiga, det finns inte. Jag försöker få tag i en bensinpump till min bil också, billig, det finns säkert inte heller.

Jag överväger att rolla min bil babyrosa istället, så unik den skulle bli då.

Fy fan vad vi är Svensson nu, på ett robust och genuint sätt liksom.

Nu när vi har en varsin Volvo-kombi, jag och mannen, kommer nog mycket att förändras i våra liv. Vi kommer antagligen att hetsa varandra med våra bilar. Jag kommer att säga till mannen när han kommer hem om kvällarna:
-Jorrå, satt… jag har minsann varit ute idag på eftermiddagen och putsat lite på Grönan….
Mannen kommer snegla på min bil som kommer blänka lite mer än hans, och då kommer han bli tvungen att gå ut och putsa lite på sin, på Gråan. Sen kommer han att bräcka mig genom att hämta dammsugaren och dammsuga inredningen i bilen.
Och då får jag också se till att göra det.

Men först måste vi fixa till våra små rostfläckar, även solen har ju sina fläckar. Vi kan stå där på vår egna Volvoparkering och slipa och dona och lacka lite tillsammans om kvällarna. Det kommer bli en helt ny slags gemenskap.

Och sen en dag kommer mannen komma på att han ska styla sin Volvo med såna där häftiga angeleyes-lysen, och då blir jag tvungen att åka och köpa det jag med, fast kanske svarta, snäppet värre. Och DÄR sattes karusellen igång på riktigt, våra volvobilar kommer likna tonårsägda julgranar och vi kommer åka runt och dunka  Svenne Banan vare sig vi vill eller inte med kromade armbågar (eftersom ac:n inte funkar i våra volvosar):

Gubben vi köpte mannens nya volvo av var imponerad över att vi bodde på landet, såå långt från Stockholm:
-Oj, jasså, jahaaa! Då har ni kor och grisar och hästar och sånt? Och kanske katter och hundar också?
*Och VOLVO! Glöm för fan inte det nu!*

…nu ska jag gå och kärna vårt smör och ysta ost. Over and out!